Läck & Tänkare
Det går mot juletider. Therese, Jossi och jag hade förfest med Felixpizza och Leksandishockey, och efter att ha blivit lulliga efter cider och öl (fast jag fick tömma ut både Alen och krokodilölen - det är fortfarande uschan buschan med alkohol som inte är sötsliskig) var det väldigt enkelt att hitta E.ddie Läcks telefonnummer. Mobilen var avstängd; jag förstår väl det när han står i mål i Mora och allt, men hem gick det signaler - bara det att en tjej svarade - och efter lite research antar vi att det var hans flickvän. T satt och ojade och fyade över romansbilder på dem; hon är så jävla kul!
Sedan åkte vi till stan. Jag övertalade Nilla att haka på eftersom hon lät en aning lite avis på msn, och det var en match in heaven. Aldrig förut har det flummats så på en tunnelbana in till stan. Jag har fortfarande krogens stämpel på handen, den går inte bort två dagar senare! Eftersom jag varken hade nycklar (orka!) eller mobil (lågt batteri så den fick övernatta hos T) så fick jag stå och ringa på dörren hemma i en evighet och kasta bitar av en rockring på fönstret. Tydligen hade Tommy och Stina som sov i huset skickat ett sms till mig med frågan "Är det du utanför dörren?" och när svar uteblev blev de förfärade. Småglin! Slutligen vinklades persiennerna av en misstänksam mor, och jag blev insläppt.
Gårdagen tillbringades i hasorna på mamma inne på Plantagen och sedan köpte jag godis. På kvällen fick jag lust att prata med någon, och sms:ade Christian, som jag sedan ägnade resten av kvällen/natten åt att prata de Stora frågorna om Livet med. Vi är båda dömda grubblare. De som är glada och sorgfria måste vara dumma som inte fattar hur svårt livet är. Ändå är jag ganska avundsjuk på dem... Fast frågan är ju också ifall de verkligen är så lyckliga, eller om de bara inte bryr sig utan ger fan på att ha kul istället för att tänka djupt. Jag och Ch kom överens om många saker i natten. Och ändå är det bara ord ut i intet, som visserligen kan staplas likt Tetrisrutor i huvudet och vara till nytta i beslutsfattandet, men som ändå bara är ljud ur munnen som aldrig skrivs ned eller ristas i sten.
Därför är storstäder odugliga för mig
Jag tycker inte om en stad. En vän igår var orolig över att nån hade krockat utanför Vansbro, för om han kom därifrån skulle hon veta vem det var. Så vill jag också ha det.
Den enda tröst jag har, är att Stenmåran kan liknas med en liten by. Grannsämja, skvaller, städdagar och dagmammor på gården. Men det är bara ett radhusområde; splittrat över två skolområden, och vars historia sträcker sig tills sjuttiotalet; dessförinnan fanns här en handelsträdgård och några spridda torp. Jag erkänner, jag kan inte min Hässelbyhistoria så bra som jag borde. Lite kuriosa; tidigare gick tåget Silverpilen mellan Lövsta soptipp och Stockholms central, och då tog det 33 minuter att komma till stan, idag tar det 52 minuter. Bättre förr.
Idag har jag ägnat cirka fem minuter år skolarbete. Ska nog ägna lite mer åt det innan jag åker och träffar tre partystinna girls... Skabaraskabaraskabara
Pannkakor & sprit
Onsdagen ägnades åt/på stan. Först Stadsbiblioteket där jag försökte vara seriös med en flummig Johan Asplund-bok. Men vi är ju socialt responsiva människor så jag och Nilla satt och försökte koncentrera oss djuuppt tillsammans med Ems, duktigt i någon timme, innan vi gjorde resten av stan. Nix mötte upp - hon var visst i Expressen där en av hennes texter fick vara med! - och sedan blev jag av henne visad Själagårdsgatan där jag erkände att lukten och smaken av "söder" och "kultur" skrämmer mig. Sedan hängde vi i Fältöversten där Nilla blev raggad på av en överambitiös försäljare (joho!) innan Medborgarplatsen fick stå tillgodo med The English Shop med lite läckert godis och 7up with a twist of cherry.| Till imorgon har jag och Therese shoppat öl & cider. | Jag har en ny telefonkompis och har noll press att göra någonting; jag får mig att skratta med honom och kan göra saker två gånger jag aldrig klarat förut utan hinder, det är allt som räknas. | Och dagen till ära - jag är visst medlem av en familj där torsdag = pannkakor - utfordrade jag mina små (syster+svåger) med trasiga "pannkakor" innan vi flitigt studerade en timme före filmen Office Space. | Splash!
Den rosa doftslingan
Det värsta med dofter är att jag inte som Parfymens Grenouille kan sortera in dem i ett inre bibliotek med benämningar. Har en doftslinga som då och då kommer över mig genom den övre delen av näsan. Kände den i helgen i Borlänge och sniffade till huvudvärk. Den kan dyka upp varstans; men mest hemma. Idag på bussen kände jag den och misstog den först för värmen från elementet, men insåg att värme saknar lukt. Jag tycker om den doften, den är rosa.
Idag stod det C uppe i hörnet av resultatet av sociologikursen vilket är glädjande. Jag har slutat jaga kärleken. Och innerstadsbilarna är överskottade av snö.
// Die Kätzchen Juwel
Jag glömmer aldrig ungdomsmottagningen.se
Vad gör man...
... när man har ett enormt bekräftelsebehov?
Hur blir man trygg och säker?
Och hur slipper man känslor av att inte duga, att inte kunna och rädslan att göra fel och vara osjälvständig?
För det. Är det. Som krävs.
för att hitta rätt.
Hur är jag? När jag är själv?
Stiko Per Larsson-spelning
Helgens aktivitet: Stiko Per Larssons medlemsspelning, anordnad av StikoStalkers. Bodde hos Berka och Johana och lagade dem en god afrikansk kikärtsgryta som tack. Sedan åkte vi till Hedemora med Christian, och lyssnade på och grattade Stiko Per på födelsedagen med ett trettiotal andra. Kändes bra i hjärtat att se Chris och hans familj igen, särskilt lilla Alicia. När jag första gången hörde Christian prata om henne var hon bara strax över året, minsann.
Vi körde även förbi Maxi och jag fick krama Rim - det börjar bli på gränsen nu att man koms ihåg. Åkte hem idag, och jag körde Chris Merca och när jag klivit ur hemma fick han köra hem medan stormen drog över Norrtälje. Great helg, där jag ju fick prata spanska med Johana, och lära henne vettiga svenska ord typ "skitstövel".
Som att "piska en trött häst", sa en barnläkare på 70-talet i Tom Alandhs dokumentär om Martina med Downs syndrom, om att sätta utvecklingsstörda i skola. Tur att man kommit längre i synen om funktionshindrade. Då var det bara att lämna bort, glömma och skaffa nya barn - men hennes mamma vägrade utan kämpade för att hon skulle få stöd - och nu står det Poet/Lokalvårdare på hennes dörr =)
Kattungejäveln i Uppsala
En jävla blåtira hade han också; och trodde på fullaste allvar att min tillit för honom skulle bubbla upp utan minsta motprestation i form av ödmjukhet eller respekt från hans sida. Till slut, när jag surat, trotsat och tröttnat i en kvart kallade jag honom för "sjuk i huvudet" och gick utan att säga hej då. "Du vet hur du ska få tag på mig om du ångrar dig!" ropade han glatt efter mig innan han vek in i sin gränd. Tur att man kan fräsa ifrån i alla fall. Även om man känner sig blåst och lättstött..."Du är en sån jävla översittare! [..] Att du inte skäms, *!" sms:ade jag töntigt i vrede efteråt, namnet hans passade bra med den lilla åthutningen. Man slutar aldrig förundras! Allra minst över sitt egna sometimes bristande omdöme... Ömsesidig respekt, samt tillit och trygghet som tillåts växa fram i sin egen takt. Är det så svårbegripligt?
* [ett prudentligt, antagligen adligt, namn]
Det är fan skamligt, ett jävla party som kostar ungefär 285 miljoner; SJUKT och vidrigt rent ut sagt,
- ett hån mot resten av världen.
Precis som Postens vd som får ut 900 000 kronor i månaden - i månaden! Något är snett, jävligt snett... i min värld
Hjärtan i guldbrunt
Men det är lustigt; hur vi människor skiljs åt för alltid beroende på vilket år - eller årtioende vi föds. Min sanna själsfrände kanske är död, eller kommer födas när jag själv ligger för döden, i ett annat land. Fast det beror ju på om sådant är förutbestämt, eller om man skapar sin egen själsfrände utifrån dem man möter och har en möjlighet att lära känna. Två olika skolor.
Jag har tonat över det röda med den fula utväxten nu, med guldbrunt. Inte helt vackert, men skapligt.
Edit. Svar till Patrick: Nej, vi pratade över nätet och sedan som en naturlig undran frågade jag vilket år han var född eftersom det är ganska väsentligt för att kanske utveckla en relation. Jag har fortsatt mejla med honom, vi kan fortfarande ha ett utbyte både rent informativt och socialt, men åldern sätter i det här fallet stopp för någon djupare bekantskap. I andra fall kan det vara utseendemässigt eller avstånd, eller kulturella skillnader. En åldersskillnad på 43 år kan de flesta förstå är orimlig på flera plan. Men om vi ser till värderingar och egenskaper över gränserna behöver åldern inte vara ett hinder (tänk exempelvis arbetskamrater, där kan det fungera bra trots denna åldersskillnad).
Och det här kan bara ske på internet, aldrig på stan, lite av charmen med communities, eller hur? Insidan betonas, inte utsidan. Hade han bara pratat om sitt intresse för barnbarnen hade jag aldrig svarat, eller hur?
Den försvunne patienten
"Mm, men då blir det inget" snörvlade jag, ryckte till mig alla saker och drog. Nere i porten sjönk jag ner på golvet och ringde mamma, bölandes - passerande måste ha trott att jag fått ett hemskt besked däruppe. Jag vägrade gå upp igen och förklara läget. Hon skulle försöka ringa och avboka, och jag gick snyftandes hemåt. Sen ringde hon tillbaka och berättade att de hittat min plånbok inne på labbet, den hade trillat ur i första väntrummet! Återvände och efter en liten eftersökning, fick jag veta att den låg hos min doktor, som jag turligt mötte i korridoren. Han var snäll och frågade var jag hade varit, de hade letat efter mig och han hade ju varit tydlig med vart jag skulle befinna mig. Fick gå in till honom så ringde han och ordnade så jag fick göra proverna, och så fick jag sedan en salva utskriven för min näsa, samt ska ev. få en annan kräm mot det röda som kan bero på Rosacea; hudsjukdomen med det vackra namnet, varit Rudolf med röda mulen lite för länge... Vore skönt om det var svaret på mina problem, även om det inte direkt är en rolig åkomma...
Ringde även Christian och väckte, och han konstaterade efteråt att vara pinsam är en del av min charm. Jaja. ;) Hopplös möjligen. Å med en snäll mor och en tålmodig läkare.
Ciao.
Spenderade lunchtid med att plugga på bibblan med tjejjorna efter en natt hos Malin - jag och hennes Quigley har en vårdnatstvist om henne... Han ska prata med sin advokat på måndag, tydligen är det missnöje med min musiksmak som jag riskerar överföra på henne. Voj-voj. Han har henne så ofta och när jag har henne på min helg får jag ändå lov att dela henne med tjejjerna... vilken liten gnällis, haha! Nu är det desperata hemmafruar på tv och jag har min lilla smygframtidskärlek E2 på msn. Ciao.
PS. Grattis Brommapojkarna! Allsvenskan är er igen.
Äktenskap och partnerskap
"Det vore jämförbart mellan att hitta på olika namn för hyresavtal av en lägenhet - beroende på vilka som ska bo i lägenheten;
- Jasså, är du man och över 50!? Ja, då heter det inte hyra utan "plus-femtio-besittn ingsrätt-gubb".
- Varför då"!?
- Ja.. eh, det är ju skillnad mellan dig och en tjej som är 30.
- Men är det inte samma regler, skyldigheter och rättigheter då?
- Jodå men det kan ju inte HETA samma eftersom det är skillnad på vem som tecknar avtalet.."
Jag tycker: låt kyrkan själva viga vilka de vill! Om de kristna inte viga homosexuella så låt dem slippa! Vem vill ändå in i svenska kyrkan om man är homo och vet att man inte är accepterad?? Det skulle inte jag vilja. Bli välsignad av en präst som inte VILL utan är tvingad att vara politisk korrekt?
Låt kyrkan ha sina ritualer ifred, och släpp lös rätten att viga! Man får viga sig hur man vill, av vem man vill, och i princip med vem man vill.
Bröllop blir en kärleksceremoni utan offentlig inblandning och juridisk bindning. Varför ska exempelvis Göran Persson få vara vigselförrättare, what makes him so special?
Månggifte har jag inte heller något personligt emot, men jag förstår att det kan komplicera något med barn i bilden. Syskongifte likaså. Jag har ingen rätt att bestämma över andra och tycka att det är fel bara för att det är "äckligt" eller "omoraliskt"?
Jag tycker att staten ska hålla sig utanför kyrkans beslut om vilka som har rätt att vigas inför gud; genom att ta in frågan på riksdagsnivå framstås kyrkans sak som något viktigt... Reinfeldt som dessutom är ateist. Det måste vara irriterande för honom att ha Kristdemokraterna att ta hänsyn till?
Jag vet från min tid konfirmander som lekte bröllop på lägret, med "vittnen" och präst, men prästen bedyrade att det inte var giltigt eftersom hon utelämnade vissa delar, samt att de ju inte skrev på något papper. Alltså, då ser jag inte vad skillnaden är: det är ju inför gud ändå. Lek och allvar. Om det är sådan minimal skillnad mellan äkta bröllop och falskt bröllop; då kan vi ju lika gärna göra det hela strikt byråkratiskt och låta människorna själva bestämma hur de vill fästa sin andra hälft vid sin sida i vilken form de vill. Det är ändå staten och inte kyrkan som bestämmer vilka som får ingå partnerskap med hindersprövning. Varför ska då Reinfeldt bekymra sig över hur Hilda och Helge gör när de befäster sin kärlek i en byggnad utan makt, när han senare inte bryr sig om ifall Hilda är otrogen mot Helge?
Magiska svampar förbjuds
Nu förbjuds magic mushrooms i Holland. En av mitt livs häftigaste upplevelser kommer inte upplevas igen - man gör ju inget som är olagligt - eller? En tjej hade hoppat från en bro I Amsterdam efter att ha tuggat i sig svamparna, jag förstår inte ens hur man vågar gå utomhus. Förpackningen varnar för att köra bil efteråt - hur skulle man ens komma på tanken där man fascinerad och lycklig ligger med blicken fångad av det fantastiska mönster som pryder taklampans glas? OK, jag kan se varför det förbjuds =)
Jag kom just hem från skolan där jag hade världens flyt med studiegruppen. Ämnet var socialpsykologi och jag körde på en som ångvält med analysen av ett institutionellt samtal; det är så intressant det här med roller och fasader! Trots herr Goffmans väldigt gammaldags exempel. Jag både önskar och fruktar att jag skulle bli lika framåt och pratsam på de stora seminarierna som de mindre; om jag hettar till så kan det ploppa ut grodor. Det är bara så frustrerande att ha något att säga och känna hur det stannar på tungspetsen.
Och så har mitt ansikte svullnat upp. Vänster kind hade en underlig "finne" häromdan men "den" har nu växlat sida och jag är röd och svullen över höger näsborre och kind. Kände inatt att huden vibrerade och spände, och idag njöt jag av att regndroppar kylde ner mitt ansikte. Jag hoppas att det bara har med förkylningen att göra; blev utskrattad av systern imorse när jag gnällde över hur ont det gjorde, för att jag är alldeles svullen, och det känns som att näsan och kinden är enorma. Snabbfråga: kan man älska någon som har totalt motsatta politiska åsikter som en själv?
Klantigt
Åtta ögonbrynspennor
Raseri & sårslickeri
Det har gått två månader. Nu fick det mig att känna mig hemsk, jag undrar genast om t.ex. Ntek, megaboy och Sundsvallsingenjören "drabbats av mig" också, trots att jag inte kom dem lika nära som Anders-Lukas. Jag menar, om A-L var så skicklig på att dölja hans sår, då kan ju jag fortsatt i samma slaktande lyckligt omedvetande!
Men jag blev nu upplyft av Christian på ett underbart kärleksfullt sätt och det dåliga samvetet rann av mig. Jag förstår att felet ligger möjligen i att vi missuppfattade varandra; A-L visade på intet sätt hur/vad/att han kände som han gjorde och hans redan cyniska förhållningssätt till sig själv i relation till kvinnor och emo-grej speglar inte mig (tack, C). Jag spädde väl på hans redan bittra saft. Kanske var fotona på luftballongfärden som han sände mig en sorts förlikning med sig själv. Och orden i telefon den gången, om att jag bara var ett tidsfördriv, det var i efterhand ett försvarstal. Likaså förstår jag nu hur han kanske verkligen menade det i hans sista sms, att jag alltid skulle finnas kvar i hans hjärta.
-_-
Tågföraren från i fredags skulle inte ta åt sig på samma sätt. Jag ville gosa, han var reserverad; vi hanterade det båda på det sätt vi envar klarar. Jag skickade ett sms i fredags natt utan svar, och vi har därmed ingått en tyst överenskommelse: det blir inget mer, det är avslutat. Fattas bara att han skriver ur sig samma bitterhet som A-L, som jag får nys om flera veckor senare. Fast då kanske det inte är med ord som "sprutluder" och "det lilla stycket" - skrivet i sårslickeri och raseri.
Men nej. Jag är ärlig med mina avsikter och därmed stryks mitt ansvar.
Jag hoppas att du mår bättre nu, Anders, av hela mitt hjärta.
TP & åtal
Sist men inte minst; i Arizona kan man åtalas från åtta års ålder... Åtta! Det kan bli aktuellt nu när en åttaåring skjutit ihjäl sin egen far och en annan man. I Sverige hade vi inte ens tänkt tanken på rättegång och straff vid en sådan tragisk händelse. Är jag förvånad över att en viss McCain var senator där..? =S
den 7 november
Det är fredagskväll. Familjen visar varandra dagens inköp och jag är mätt på broccoligratäng.
Ju fler man lär känna desto fler egenskaper lär man sig uppskatta. Jag vill ha värme och gos. Anders-Lukas trodde på sin tid att jag var svältfödd på detta, men det är tvärtom. Jag hade en sequal från tisdagen med tågföraren från Södermalm och tog hem honom och vi åt gulaschsoppa som vi fick lite varstans av mindre smickrande omständigheter. Han stannade i tre timmar, sedan slöt han ögonen och skulle hinna iväg innan systemet stänger. Jag vet spelreglerna, ändå känns det... trist och tomt. Det blir aldrig som man tänkt sig, visst var det så? Jag var stenhårt förberedd på konsekvenserna, men man är ju inte mer än människa. Ingen har gjort något fel, det mesta gick bra och det blir kanske en tredje träff... vem vet? Jag tror jag hakar på systerns beslut att strunta i julfirandet. Eller för alltid hålla mig till gulliga sms - allt för att slippa se en lång herre sträcka ut sig och sluta ögonen, utesluta mig, för att han inte vill kasta sig in i något huvudstupa. Än jag då? Jag vill inte heller ha något, jag är trött och sliten, men mysa för mig är inte detsamma som villkorslös slösande kärlek även om det är den bästa kombinationen. Jag lekte med dockor som barn, jag kan låtsas. Jag kan låtsas.
Hihi. Mamma pratar i telefon: "Vad äldsta dottern gör?" *tittar på mig* "Hon sitter väl och lanar..."
Jag: "Jag sitter ju ensam" och pappa skrattar från köket.
I Sverige tar man i hand
Jag får tolerera att folk tycker olika saker. Karln på TV ville sin dotters bästa och säkert visste sin dotters bästa. Och i hans värld/kultur/liv är kanske inte sexualkunskap som rör annat än strikt barnalstring (inget homosnack, preventivmedel, känslor, jämställdhet, tjejers (och killars) rätt att säga nej till sex och bdsm-play som inte ens lärs ut) viktigt, och det kanske hade funkat om hans dotter levt i ett annat samhälle/tidsepok än i det hon gör. Men här har vi (ja, jag är en del av det svenska vi:t) kommit fram till att det är sådant fullvärdiga, välmående medborgare i detta samhälle ska gå igenom av en stammande, torr lärare på högstadiet. JA, här simmar knubbiga barn sida vid sida och det finns inget sexuellt med en sjuåring! (jag är fortfarande djupt olycklig över att det finns bikiniöverdelar för småbarn). JAA, här ska ungdomar kunna lära sig om säkert sex, bra sex, sunt sex och roligt sex, det har vi kommit fram till sen förut. Utan förenklat 'blommor och bin' och en religiös skrift bakom ryggen.
Gör vad tusan du vill som vuxen, men har du valt att leva bland ett sambo-tillämpande folk som gifter sig av kärlek i fyrtioårsåldern och där bonusbarn och VV är standardbegrepp så BLI ETT MED DEM och undanhåll inte dina barn möjligheten att platsa in. (Även om det finns en tradition i din familj som säger något annat, och att allt vore underbart om alla tyckte som du och betedde sig som du och följde samma regler som du. Alla vill vi ju samma sak; leva som vi vill själva)
Men Nej, det svenska sättet är inte det bästa sättet att leva för alla! Nej, alla svenskar är inte likadana, liksom inte "invandrare" (här ryms hundratals nationaliteter medan "svenskar" bara är en, till exempel) - men det är en överenskommelse oss emellan i ett samhälle ungefär lika stort som Sverige, som är något mer godtyckligt för oss än en sharialag skulle vara. Jag är uppväxt med normer som är i majoritet i landet och har inte stött på några direkta konflikter - förutom att jag blir lite rynkad på näsan åt när jag äter surströmming på sensommaren. Jag har det lätt i min vardag och liv; jag har ingen som vill ändra och/eller hindra mig från att göra det jag i hjärtat tycker känns rätt. Men dessa TV-brudar borde inse att de provocerar när de inte följer majoritetens sociala överenskommelser. Jag förstår att de vill ta plats i det offentliga rummet, de vill täcka håret som de vill och uttala sig provokativt, t.ex. om stening i positiva ordalag; de är en del av det svenska samhället och vill göra det de anser är rätt och riktigt. Jag tror inte de är dumma (även om deras politiska diskussion låter skulle kunna ta plats i vilken högstadieklass som helst). Men jag hoppas att de blir grundligt ifrågasatta och kritiserade, och att deras, i mina ögon, odemokratiska åsikter som platsar på medeltiden, blir besegrade. Tyvärr tror jag även att detta tv-program kommer ge Sverigedemokraterna fler anhängare. Det är mer än bara en diskussion om handslag. Det handlar om att hota den rådande, beslutade, gemensamma tryggheten. "Nu vill de inte ens ta i hand". Grattis, tjejer. Var det det ni ville?
Och ja, jag skiter i vilken religion du tillhör, det är din handling jag dömer och inte vad du referar din handling till.
Och jag viskar lite här på slutet att jag skulle önska att assimilation, både vad det gäller religöst (mao avsaknaden av religion utanför den privata sfären) och kulturellt, fungerade. Dock tror jag inte på det i praktiken, och här är integration från BÅDAS HÅLL det system jag mest tror på. Leva i harmoni. Där alla kramas med alla - och skakar hand *lipar*
Instuderingsfråga: Hur rasistisk framstod jag nu, trots min välvilja?
Frihet - Liv & Död.
Niki bad oss till ett skolarbete att beskriva död respektive frihet. Fyrvaktaren: "ger niki er skolarbeten?" ;) Tänk om det var så illa... ;-)
För mig är död något definitivt, det finns inget mer efter det. Frihet är istället början av något nytt; ni får frihet, det är er start på det nya; ut och spring! Medan död är platt fall, ett avslut. Och formuleringen i rubriksrutan beror på en spontan tanke att födseln är en frihet som vi får med förlossningen, vi lever och sedan dör. med en slutgiltig punkt. Våra tankespröt och minnen spritter till som vid en elektrisk stöt och faller sedan ner, lealösa och tömda på energin som möjligen sprids för vinden i en total omformatering. Frihet ger liv ger död.
Jag känner mig ganska tillfreds med den tolkningen.
Vit dimma ligger sänkt över husen. Det är som att den slukat alla människor; inte ett ord hörs och ser man någon varelse är det som en dov silhuett som sakta visar sig. Jag hoppas att min tågförare inte får det knivigt för sig där ute.
Vi umgicks igår. Tog en vända kring Lillsjön i Bromma och drack sedan kaffe. Vi hittade en skogsglänta vid Hässelby Slott och skymdes av bara några spridda buskage. Responsen vi ger varandra studsar mjukt emellan oss, och han verkar lovande. Mycket.
Champinjonsoppa & Cola light
Sitter här å har det bra! Dricker varm soppa ur kopp, har både juice och cola till, och en vibrerande telefon med spännande och söta sms. Jaja, jag har en ny... jag har alltid nån att sms:a med känns det som! haha.
Detta har jag gjort senast som jag är nöjd över:
- skrivit klart och lämnat in hemtentan,
- simmat 60 min,
- gått på Stiko Per Larssons spelning igår på Mosebacke med ett trött ungt par vid namn (blivande) Mr & Mrs Q - joo, Malin *nickar gravallvarligt* -
samt med det gamla kära gänget Micke&Mia, Jenny & Christian - yeey! (och jaa, jag var trött efter att ha väntat i flera timmar, så jaaa jag har rätt att vila ögonen) - önskat Stiko Per Larsson, Sabaton, Volbeat och Jennie Ståbis till Peace & Love 2009
Nu ska jag beställa kursböcker åt mig och T. Lev väl, gott folk!
