kattungejävel

Bra ledig dag idag! Trögstartad morgon och jag snoozade bort Primo Victoria gång på gång innan jag kastade mig in i duschen. Eftersom makaronekokningen låg på mig tog det längre tid än väntat. Halv tolv gled jag in i receptionen där syrran jobbar, och så lunchade vi ihop på hennes kyckling hon lagat åt oss båda. Fick även träffa Tommymannen (!) som jag inte sett på lääänge, och en tjej som jag jobbade ihop när även jag var sommarbarn på Kommunal. Hon pratade och frågade en massa vilket var trevligt, och sen blev jag prao hos Mr T när han hämtade och skickade iväg post eftersom syrran hade återgått till arbetet. Det var roligt, men han tyckte nog att jag var lite knäpp som blev så glad över att få hänga honom i hasorna. En timme senare - och lite bök med fel tunnelbanelinje - hälsade jag på Malin i butiken och störde även henne i arbetet, hehe. Det är lite det jag saknar med sommarjobbet i Stadshagen; att det var så lugnt och tomt på stress. Ikväll blir det Brüno på bio, undrar om den är lite för barnsligt-över-gränserna för min smak eller ej? Jag har en förmåga att bli rätt "pryd" när det är alltför låg nivå på bögskämten. Killen kommer nog skratta lite muntert, hans humor har jag ännu inte fått kläm på var den står på skalan.

Filmen igår, på vilken jag idag ställde ett antal ifrågasättande följdfrågor på, var Knowing och rekommenderas halv- till tre fjärdedelshjärtat av mig, särskilt på grund av en häftig flygplansscen. Dock störde de kristna undertonerna en smula, men när det diskuteras jordens undergång passar nog drömmen om att börja om på nytt i ganska väl?

Hej Soldat Svejk imorgon!

Tio-timmars-pass i tre dagar och har härdats i nya arbetsuppgifter; det är lite dåligt kan jag medge att jag inte kan fullt så mycket som jag borde efter snart ett halvår där... Men men, idag blev jag invigd i mycket, bra! Kör på sista veckan nu, sedan ledig två.
Han sov hos mig häromdagen, jag snyftade efter kvällspasset och behövde honom, så han kom hit. På morgonen steg jag opp i ottan och lämnade honom så han kunde sträcka ut sig över det nyuppkomna utrymmet. När jag återvände hem efter jobbet hade han diskat undan allt och det lilla kärleksfulla han lämnade på kudden fick mig att gny av lycka och trycka det mot bröstet. Min älskling, jag förstår att det är tröttsamt att läsa, men han är så... åh!
Köpte med en donut hem, tackade busschauffören för skjutsen och planerar att se snyftare på tv ikväll. Jag trivs när jag sitter här. Det är städat och jag har coca-cola att förstöra tänderna med. 
Om ni vill hitta på något med mig v.32-33 får ni gärna höra av er. Jag är både arbetslös och CM-lös då.

Finntroll är bra, och långfil är äckligt - det sitter ju ihop för fanken! Nästa gång får han köpa Kefir, det här håller ju inte :)
I helgen åkte hela kärnfamiljen upp till mormor i Bergvik och firade hennes 80-årsdag på lyxig krog. Jag kallar det lyxig krog i alla fall när lite glass med jordgubbar kostar 95:- spänn. Och jag insåg min fascination för järnsmide, och har berättat för CM att jag kommer vilja ha en hälsingebock på väggen hemma. Han föreslog balkongen, det tycker jag var en god idé.
Träffade en vacker Caroline igår ("UBG- Teknik- och gamla träningskompis-Caroline"), vi fikade hemma hos mig och pratade en massa. När jag sen åkte hem hade jag räknat med att få skjuts av CM, men han hade visst redan åkt, jag hörde av mig för sent, så då blev jag tjurig av tanken att åka en massa buss och vänta en massa på tåg - jag har kommit att hata denna pendling tvärs över stan - och kort i tonen la jag på. Skickade iväg ett sms där jag uttryckte min irritation över mitt felaktiga beslut att hasta iväg till en för tidig buss, och att jag inte orkade prata. Därefter slogs jag av en blandning av rädsla och spänning - vad skulle hända nu? Hur skulle hans reaktion vara? Men jag mottogs bara av lugn. Inget bråk, tjat, påtvingat försvarstal, utdraget tjafs i en värdelös maktkamp om rätt och fel. Bara lugn, kärleksfullt lugn. Jag kunde bara be om ursäkt för att jag låtit otrevlig och kvarhölls inte i någon ilska. Inga förmaningar, bara en förståelse för att det kan brista för mig ibland. Och jag påmindes återigen varför jag valt denna underbara människa till min.

7-17-pass idag, är lite långt men det gick fort! Och det var ganska mysigt att åka 05.30-tåget på morgonen. Sen traskade jag in i skogen med CM & en kompis, och så grillade vi vid vattnet och matade trut och fiskar med bröd och paprikabitar som inte kunde flyta. Som en saga var det.
Och varmt är det ute. Och barnen leker utanför fönstret. Bussen åker som vanligt förbi med buller och bång. Som i en saga...
Tänk om man hade en unge nu att ha i knät. Vad svårt det vore att skriva då...Jag vill så gärna ha barn, det är ingen nyhet. Inte nu, nu är det så bra bara jag och CM. Men sen. Minst tre. Helst fyra eller fem. En hel skock kring barnvagnen när man hastar fram genom mittengångarna i affären... och en hel skara omkring en i sängen som lyssnar på sagor. Ett stort barn med många tankar och funderingar, ett mindre barn som spexar och stjäl uppmärksamhet, och en liten bebis att gulla in sig i. Vilket drömscenario!
Lite mellanrum mellan dem lär man väl ha så man får lite tid för vardera unge. Men det måste vara så underbart att ha flera barn att följa, upptäcka vilken personlighet de har, se dem växa, få träffa en massa fjuniga svärsöner och söta svärdöttrar och sen börja samla foton på barnbarn i plånboken! Självklart skaffar man inga barn, man får dem... Men åtminstone ett syskonpar önskar jag mig. Det har varit och är skönt för mig att ha en syster, som tar över lite av föräldrarnas uppmärksamhet ifrån en så man inte ständigt står i blickfånget. Men ibland skulle det nog vara bra att kunna välja vem man vill umgås med för tillfället, växla mellan syskonen så att säga, och det är det jag vill ge mina barn. En trygghet i varandra. Jag ser ju fördelarna i att ha bara två barn, en var, båda barnen som får en mamma eller pappa för sig själv, och villkoren för familjerabattanerna uppfylls. Men det är så vanligt och tråkigt! Helst en pojke och en flicka med tre år emellan, så har man fullgjort sin samhälleliga plikt. Jag vill ha många barn, många små unika människor att lära känna och vägleda ut i livet på bästa sätt. Och så är ju CM så klok och snäll och underbar, jag är liasom skyldig världen att föra hans gener vidare, små människor som tar efter honom, fler av honom helt enkelt, och inte minst - fler av juvelen själv ;)
Nä, det vore uppåt väggarna att hoppas på kopior av sig, det måste jag erkänna. Ungen får vara precis hur hen vill, så länge den blir lika vettig som sina föräldrar. Bara jag får ett barn åtminstone, så får jag drömmen uppfylld. Fast helst ska drömmen komma i flerpack. Kärlek som bara växer ju fler som delar på den. Och kärlek att skapa nytt liv tillsammans med den man älskar. Jag är bara tjugoett, men jisses vad jag längtar...

Nu kan jag göra musik! Han har ordnat så keyboarden är kopplad till datorn och så kan jag leka och kanske göra den där sablans schlagern jag tjatat om att Malin ska sjunga in. Igår gjorde jag med hjälp av CM den underbara låten "Hymn till Frasse" med min fantastiska basslinga som får högtalarna att vibrera. Om ni undrar över titeln så är den tillägnad hans kompis som var över igår lite snabbt och den blev klar nyss efter lite finjustering.
Lyssna här: http://www.hel.nu/kitty/hymn_till_frasse.mp3

Fick ett tråkigt besked i förmiddags också. Min farbror har avlidit :( Han var så ung också, bara i trettioårsåldern.

Det blir ett klassiskt mästerverk strax tror jag.

Osänkbar påstods hon vara, ståtliga Titanic som sjönk till havsbotten 1912. Jag och CM gick på Sjöhistoriska museets utställning om henne, där vi tittade på insamlade föremål med anknytning till fartyget och lyssnade till historier om diverse människoöden och om inblandade ur besättningen. Avslutningvis stannade vi vid Djurgårdsbron och åt middag vid vattnet där en svan markerade revir och sin storlek mot en flock mindre fåglar. Hemma låg nybakta bullar och väntade, och så var fredagen fulländad.
På lördagen följde jag med CM och hans kompis till American Car Show i Norrtälje. Tyvärr hann jag bara med någon timme innan jag skulle tillbaka till Stockholm och jobba. Till kvällningen blev jag dock hämtad av min käresta och idag tog jag lång sovmorgon tills det blev träff med Ems på stranden. Det var tänkt att vi skulle läsa något, men det blev prata av. Nu har jag precis avnjutit en middag av fläskfilé och kokt potatis med avocado, och ska väl sitta uppe en timme till innan det är nanna.

Sökte "på skoj" in till psykologprogrammet, bara för att se hur långt ifrån jag är och hur funderingarna skulle gå om jag blev antagen, och är 371:e reserv till SU i gymnasiebetygsgruppen (13 platser slåss man om där) - av totalt 3108 sökande till programmet. Till Uppsala Universitet är jag 348 personer bort, 2517 sökte... Jag kan glädja er alla som ligger "efter" mig att jag kommer tacka nej om jag får chansen (minimal) och jag går nöjd och glad in på mitt andra år på SYV-programmet istället.

Vänta med sex till bröllopsnatten...? Precis som när folk röstar på KD kliar det lite under huden när man hör sådana tankegångar... Visst, det är sunt att vänta tills man hittat en vettig kille eller tjej, för första gången är ju trots allt första gången. Men att trissa upp sexet sådär stort och magiskt till "bröllopsdagen" - det är ju som bäddat för besvikelse och förstörelse av en fin dag ifall det gör ont och är nervöst och obehagligt... Och jag är något avogt inställt till det symboliska i att "spara och ge av sig själv till min blivande", precis som att man är ett äpple man biter en tugga ur, ett objekt, fött ur synen på sex som en längre pågående aktivitet förbehållet äktenskapet mellan två människor som är ämnade för varandra, och inte som ett enstaka samlag och aktivitet i valfri konstellation.
Jag vill se sex som något naturligt och lika normalt på en bädd av rosor som fastkedjat upp- och ner-vänt på en sexklubb; eller för all del: fastbundet med strumpeband i bröllopssviten. Fast hur jag än vrider och vänder på det är det upp till alla individer att välja själv hur de gör och hur de väljer att se på sex; så jag får allt backa och muttrande gnaga lite på nagelbanden. Ty sex är så mycket och är olika från gång till gång. Det kan vara frihet och sammanslutning, fortplantning och lek, utlopp av kärlek eller utlopp av tillfällig njutning, det kan vara spänning och det kan vara trygghet.
Men vad gäller tvångsäktenskap och att göra illa småflickor och förvägra dem njutning genom den grymmaste traditionen av allt - könsstympning - må det aldrig bli accepterat!

Det har varit lite full rulle här. I måndags jobbade jag sju till fyra och plockade kolonial - sketakul! Det gjorde jag idag med; det är en bra motpol till kassan. I måndags kväll gick jag även på bio med söta tjejer 5 och såg coola Ice Age 3, i 3D. Ibörjan tror jag vi alla satt på värsta "tåget ankommer till stationen"-gäng och skrek och skrattade vid minsta sak som kom emot oss på duken. Jag vill se mer 3D! Ns syster pratade om "4D" med doft och rörelser på Tekniska museet, dit vill jag gå.
Tisdagen hos M förfylldes av att han jobbade hemma och jag bakade matbröd och kladdkaka efter en lång sovmorgon, bort med halva dagen. Baklusten sitter i, så ska eventuellt göra kanelbullar imorgon när jag är ledig. Nilla har rätt i att baka istället för att sitta vid datorn, det är både godare och kladdigare.
I onsdagen följde jag med en arbetskamrat och hennes vänner på en bh-kväll. Det var skoj! Rekommenderas! Vi började med att äta kinamat och då spillde jag ut misosopppa över bordet, sådant där som är så trevligt när jag precis lärt känna folk. Sedan vandrade vi ner till butiken där det bjöds på dricka och tilltugg och fyra villigt inställda expediter, med en inledande föreläsning om behåar.
Det var jag, två andra jobbtjejer och så en massa mammor som alla hade band till min kollega som bjudit in oss! Sen fick vi alla veta sanningen: att de flesta kvinnor har helt fel storlek på behån och det vanligaste misstag är för stort omfång och liten kupa. En liten nätt dam kom fram till mig, la snabbt händerna om bysten och ilade sedan iväg efter en behå. Den kvällen gick jag från 80B i storlek... till 70E! Det jag trodde var en Barbiemodell. Självklart resulterade det i en behå i fin vit spets... Man är ju lättfjäskad ;)

...av de nya skorna, som fan! Efter att ha korsat stora vägen tog jag av mig dem, efter att ha justerat om sulan och lagt grodblad emellan, och gick i strumpblästen ner till centrum och akutköpte ett par flip-flops. Jag var redan sen till tåget. Ty igår var det lunch hos Nazli och nästan alla tjejerna kom, och vi grillade mat för ett helt kompani, och hade det väldigt trevligt trots att jag stressade lite. Skulle nämligen jobba klockan tre, så drack bara pyttelite sangria, och hastade iväg strax efter efterrätten. Det delades även ut presenter från Nix och Nazlis utlandsvistelser, alltid lika spännande!
Jag är hemma nu, när jag jobbar mycket, och gubben tittar på häftiga bilar i helgen. Det är ganska skönt ändå, att vara här. Även om jag allra mest trivs på älsklingens arm...
Hoppas jobbet blir lika roligt som igår!

Synden straffar sig själv.
Tog ett dopp igår med sis och hennes två vänner - underhållande och tokiga som vanligt - och det var som ni vet både varmt och svalkande på samma gång att bada. Knäna fick sina skrubbsår av klipporna och det var vackert väder och härligt i Lövsta. Däremot hade systrarna E slarvat med maten. Vi vaknade vid tolv, hängde lite tvätt och donade hemma i värmen, åt lite chips och drack lite cola, sökte på folk på Facebook och det blev inte förrän vid halv-fyra-tiden som vi begav oss ner till vattnet. Fram tills andra doppet var allt bra. Vi drack vatten och åt lite kakor. Sedan vitnade det för mina ögon och jag blev yr. La mig ner, halvt påklädd, mot berget och mådde helkonstigt. Bad om hjälp och tjejerna fick klä på mig, jag måste till skuggan, jag måste hem och äta, jag reste mig och gick några steg innan jag föll ihop igen. Nu samlades det folk runt om mig, det var pinsamt då jag vållat detta själv, men jag fick ett sådant blodtrycksfall så fort jag gjorde ansats att resa mig att jag bara ville ligga ner och blunda. De hjälpte mig strax till skuggan och enligt syrran var jag grön i ansiktet och mina händer svullnade upp, detta höll i sig till kvällen. Sedan kom illamåendet. Pappa fick komma och hämta mig och sedan låg jag på familjens altan och mådde pyton. Efter att ha petat i mig lite vattenmelon, köttbullar, smörgås, juice och pannkakor försvann snart illamåendet efter några timmar. Det blev alltså resultatet av att jag knappt ätit något under två dagar och sedan befunnit mig i solen, så jag lärde mig en läxa, kan man lugnt konstatera. Skönt ändå med en kropp som reagerar, även om jag kunnat vara utan de där attackerna av illamående. Och ja, yrseln var väl inte heller ett glas saft, men lite häftigt ändå att ha upplevt något, jag har ju aldrig direkt råkat ut för något liknande; varken svimmat, brutit benet eller blött forsande näsblod.
Nu ska jag surfa lite innan jag letar rätt på några av mammas tidningar och tar det lite lugnt innan jag jobbar klockan fyra. Tjo!