Raseri & sårslickeri
Bad en vännen saxa ur det "Anders-Lukas" skrivit i db på ds. Minns ni honom? Jag har en mans tårar på mitt samvete. Det var visst mer för honom än för mig. Det känns som att jag bara kör på med en röjsåg och gör vad jag vill med ordet "jag vill bara leka, inget mer" och ändå lämnar jag bakefter mig blod och tårar i en skövling. Han skriver om kärleksendorfiner, om doften av mitt hår på hans huvudkudde som finns kvar och påminnelsen om vad han och jag kunde ha varit när han ser pussande par i tunnelbanan. Först inledning om vilken "Nymfomanernas Rolls Royce" jag var; på ett sätt hånfull, på ett annat - smickrande. Sedan berättade han om sveket, vilket iofs hade varit ett svek om jag avgett honom ett löfte. Men nej, jag kunde inget ana; och jag hade ju avböjt arbetstiteln "flickvän", hur han sedan tolkar mina handlingar jämte honom är inte, och ska inte, vara mitt ansvar.
Det har gått två månader. Nu fick det mig att känna mig hemsk, jag undrar genast om t.ex. Ntek, megaboy och Sundsvallsingenjören "drabbats av mig" också, trots att jag inte kom dem lika nära som Anders-Lukas. Jag menar, om A-L var så skicklig på att dölja hans sår, då kan ju jag fortsatt i samma slaktande lyckligt omedvetande!
Men jag blev nu upplyft av Christian på ett underbart kärleksfullt sätt och det dåliga samvetet rann av mig. Jag förstår att felet ligger möjligen i att vi missuppfattade varandra; A-L visade på intet sätt hur/vad/att han kände som han gjorde och hans redan cyniska förhållningssätt till sig själv i relation till kvinnor och emo-grej speglar inte mig (tack, C). Jag spädde väl på hans redan bittra saft. Kanske var fotona på luftballongfärden som han sände mig en sorts förlikning med sig själv. Och orden i telefon den gången, om att jag bara var ett tidsfördriv, det var i efterhand ett försvarstal. Likaså förstår jag nu hur han kanske verkligen menade det i hans sista sms, att jag alltid skulle finnas kvar i hans hjärta.
-_-
Tågföraren från i fredags skulle inte ta åt sig på samma sätt. Jag ville gosa, han var reserverad; vi hanterade det båda på det sätt vi envar klarar. Jag skickade ett sms i fredags natt utan svar, och vi har därmed ingått en tyst överenskommelse: det blir inget mer, det är avslutat. Fattas bara att han skriver ur sig samma bitterhet som A-L, som jag får nys om flera veckor senare. Fast då kanske det inte är med ord som "sprutluder" och "det lilla stycket" - skrivet i sårslickeri och raseri.
Men nej. Jag är ärlig med mina avsikter och därmed stryks mitt ansvar.
Jag hoppas att du mår bättre nu, Anders, av hela mitt hjärta.
Det har gått två månader. Nu fick det mig att känna mig hemsk, jag undrar genast om t.ex. Ntek, megaboy och Sundsvallsingenjören "drabbats av mig" också, trots att jag inte kom dem lika nära som Anders-Lukas. Jag menar, om A-L var så skicklig på att dölja hans sår, då kan ju jag fortsatt i samma slaktande lyckligt omedvetande!
Men jag blev nu upplyft av Christian på ett underbart kärleksfullt sätt och det dåliga samvetet rann av mig. Jag förstår att felet ligger möjligen i att vi missuppfattade varandra; A-L visade på intet sätt hur/vad/att han kände som han gjorde och hans redan cyniska förhållningssätt till sig själv i relation till kvinnor och emo-grej speglar inte mig (tack, C). Jag spädde väl på hans redan bittra saft. Kanske var fotona på luftballongfärden som han sände mig en sorts förlikning med sig själv. Och orden i telefon den gången, om att jag bara var ett tidsfördriv, det var i efterhand ett försvarstal. Likaså förstår jag nu hur han kanske verkligen menade det i hans sista sms, att jag alltid skulle finnas kvar i hans hjärta.
-_-
Tågföraren från i fredags skulle inte ta åt sig på samma sätt. Jag ville gosa, han var reserverad; vi hanterade det båda på det sätt vi envar klarar. Jag skickade ett sms i fredags natt utan svar, och vi har därmed ingått en tyst överenskommelse: det blir inget mer, det är avslutat. Fattas bara att han skriver ur sig samma bitterhet som A-L, som jag får nys om flera veckor senare. Fast då kanske det inte är med ord som "sprutluder" och "det lilla stycket" - skrivet i sårslickeri och raseri.
Men nej. Jag är ärlig med mina avsikter och därmed stryks mitt ansvar.
Jag hoppas att du mår bättre nu, Anders, av hela mitt hjärta.
Kommentarer
Trackback
