kattungejävel

Det är fredagskväll. Familjen visar varandra dagens inköp och jag är mätt på broccoligratäng.
Ju fler man lär känna desto fler egenskaper lär man sig uppskatta. Jag vill ha värme och gos. Anders-Lukas trodde på sin tid att jag var svältfödd på detta, men det är tvärtom. Jag hade en sequal från tisdagen med tågföraren från Södermalm och tog hem honom och vi åt gulaschsoppa som vi fick lite varstans av mindre smickrande omständigheter. Han stannade i tre timmar, sedan slöt han ögonen och skulle hinna iväg innan systemet stänger. Jag vet spelreglerna, ändå känns det... trist och tomt. Det blir aldrig som man tänkt sig, visst var det så? Jag var stenhårt förberedd på konsekvenserna, men man är ju inte mer än människa. Ingen har gjort något fel, det mesta gick bra och det blir kanske en tredje träff... vem vet? Jag tror jag hakar på systerns beslut att strunta i julfirandet. Eller för alltid hålla mig till gulliga sms - allt för att slippa se en lång herre sträcka ut sig och sluta ögonen, utesluta mig, för att han inte vill kasta sig in i något huvudstupa. Än jag då? Jag vill inte heller ha något, jag är trött och sliten, men mysa för mig är inte detsamma som villkorslös slösande kärlek även om det är den bästa kombinationen. Jag lekte med dockor som barn, jag kan låtsas. Jag kan låtsas.

Jag: "Jag sitter ju ensam" och pappa skrattar från köket.