kattungejävel

Jag jagade upp mig idag på vårdcentralen, vet inte riktigt vad som hände eller varför och när ni kommer läsa ser ni vilken skitsak det var. Eftersom labbet hade stängt i fredags skulle jag återkomma på måndagen. Skulle sitta i ett av väntrummen vid 9 och bli hämtad kvart över för provtagning för att vid tio trava in till doktorn. Försenad rusade jag kl 09.10, såg mig lite vilse om och en sjuksköterska mötte upp min blick. "Prover? Gå ditåt och sedan vänster." Hon pekade och jag skyndade lättad ditåt. Tog kölapp och slog mig ner, men var i fel väntrum. Stressat letade jag mig runt i byggnaden. Kom till fel väntrum nr 2, tills jag hittade en annan ssk som dirigerade mig till kassan och jag flög dit med henne i hasorna muttrandes och tårögd, tog ännu en kölapp och såg hur tiden tickade iväg... Min tur. Gick fram och förklarade läget, hon bad om id-kort och jag upptäckte att min plånbok saknades. Stressat rev jag runt i fickor, väskan, jackan tills hon fräste att jag skulle vara tacksam som slapp visa leg och så tog hon mitt personnummer och bad mig betala. Fan. Då orkade jag inte mer.
"Mm, men då blir det inget" snörvlade jag, ryckte till mig alla saker och drog. Nere i porten sjönk jag ner på golvet och ringde mamma, bölandes - passerande måste ha trott att jag fått ett hemskt besked däruppe. Jag vägrade gå upp igen och förklara läget. Hon skulle försöka ringa och avboka, och jag gick snyftandes hemåt. Sen ringde hon tillbaka och berättade att de hittat min plånbok inne på labbet, den hade trillat ur i första väntrummet! Återvände och efter en liten eftersökning, fick jag veta att den låg hos min doktor, som jag turligt mötte i korridoren. Han var snäll och frågade var jag hade varit, de hade letat efter mig och han hade ju varit tydlig med vart jag skulle befinna mig. Fick gå in till honom så ringde han och ordnade så jag fick göra proverna, och så fick jag sedan en salva utskriven för min näsa, samt ska ev. få en annan kräm mot det röda som kan bero på Rosacea; hudsjukdomen med det vackra namnet, varit Rudolf med röda mulen lite för länge... Vore skönt om det var svaret på mina problem, även om det inte direkt är en rolig åkomma...
Ringde även Christian och väckte, och han konstaterade efteråt att vara pinsam är en del av min charm. Jaja. ;) Hopplös möjligen. Å med en snäll mor och en tålmodig läkare.