kattungejävel

Det går mot juletider. Therese, Jossi och jag hade förfest med Felixpizza och Leksandishockey, och efter att ha blivit lulliga efter cider och öl (fast jag fick tömma ut både Alen och krokodilölen - det är fortfarande uschan buschan med alkohol som inte är sötsliskig) var det väldigt enkelt att hitta E.ddie Läcks telefonnummer. Mobilen var avstängd; jag förstår väl det när han står i mål i Mora och allt, men hem gick det signaler - bara det att en tjej svarade - och efter lite research antar vi att det var hans flickvän. T satt och ojade och fyade över romansbilder på dem; hon är så jävla kul!
Sedan åkte vi till stan. Jag övertalade Nilla att haka på eftersom hon lät en aning lite avis på msn, och det var en match in heaven. Aldrig förut har det flummats så på en tunnelbana in till stan. Jag har fortfarande krogens stämpel på handen, den går inte bort två dagar senare! Eftersom jag varken hade nycklar (orka!) eller mobil (lågt batteri så den fick övernatta hos T) så fick jag stå och ringa på dörren hemma i en evighet och kasta bitar av en rockring på fönstret. Tydligen hade Tommy och Stina som sov i huset skickat ett sms till mig med frågan "Är det du utanför dörren?" och när svar uteblev blev de förfärade. Småglin! Slutligen vinklades persiennerna av en misstänksam mor, och jag blev insläppt.

Gårdagen tillbringades i hasorna på mamma inne på Plantagen och sedan köpte jag godis. På kvällen fick jag lust att prata med någon, och sms:ade Christian, som jag sedan ägnade resten av kvällen/natten åt att prata de Stora frågorna om Livet med. Vi är båda dömda grubblare. De som är glada och sorgfria måste vara dumma som inte fattar hur svårt livet är. Ändå är jag ganska avundsjuk på dem... Fast frågan är ju också ifall de verkligen är så lyckliga, eller om de bara inte bryr sig utan ger fan på att ha kul istället för att tänka djupt. Jag och Ch kom överens om många saker i natten. Och ändå är det bara ord ut i intet, som visserligen kan staplas likt Tetrisrutor i huvudet och vara till nytta i beslutsfattandet, men som ändå bara är ljud ur munnen som aldrig skrivs ned eller ristas i sten.