IKEA o folk man känner
Åkte till IKEA igår, Fyrvaktaren, Tigern & jag.
Kanske därför hela hallen är full av kartonger, bubbelplast och såna där små påsar ni vet, med skruvar i från IKEA. Fast först var vi tvungna att avhandla en massa andra dumheter innan Gävle låg framför oss. Först hyra släpvagn på macken och köra hem den. Sedan ta ner hörnsoffan och soffbordet nedför trappan. Köra till Tenoren och hämta Rickard som hade en tjej med sig. Klämma ihop dem i bilen och höra hans funderingar över hur lång tid det egentligen tog när han fick skruva ihop soffan... Gah! Åka hem till Rickard och bära 1) upp hörnsoffan och soffbordet och 2) ned hans soffa och soffbord och stoppa in den i släpvagnen. Plus en miljon kuddar som fyllde hela hans kök! (Han har en etta med kokvrå, kanske jag ska berätta...)
Vinka av dem två och låta dem ha det trevligt med nya soffan att sätta ihop. Fyrvaktaren var sliten. Jag och Rickards tjej bar kuddar ned och soffbordet upp, för vi är inte feminister. Och mittimellan hade vi en hungrig Tiger i bilen som tyvärr fick vänta till klockan sex innan hon fick lunch.
Åka till soptippen och dumpa soffan, soffbordet och en miljon kuddar. Jag var bara lite rädd när jag och Tigern svingade soffan att jag skulle följa med ner...
Sedan headade vi för Gävle. Det hade blivit mörkt. Sedan köpte vi soffa, lampa och soffbord. Men innan vi hämtade ut allting gjorde vi ett besök på restaurangen. Jag tog gravad lax med hovmästarsås som är sååå gott. Såå gott. Och Tigern tog någon kyckling som också var gott, och Fyrvaktaren tog en räkmacka med inte många räkor för det priset.
Det var där det hände!
När jag gick med brickan till bordet passerade jag ett ungt par och när jag såg tjejen sa hon hej och jag sa hej och gick vidare. Vi kände igen varandra. Frågan var bara från VAR? Jag kom till bordet med uppspärrande ögon.
"Jag sa hej till en person jag känner igen, men jag har ingen aning om vem det är!"
Min sambo och syster tyckte jag var underlig.
Åh, vad huvudet värkte av grubblerier. Ingen skådis? Näe. Från något jobb? Naj... Från Stockholm? Jo, kom jag på, det var ju den där tjejen som gick i min klass på gymnasiet! Men vad sjutton hette hon?
Fyrvaktaren och Tigern slängde ur sig förslag på namn. Jag var tvungen att ringa Nilla och försöka förklara hur hon såg ut, för jag visste precis vem jag menade, och Nilla och Ems som var på samma ställe satt och gissade de med. Det dröjde innan Ems kom på vem det var. Tänk att man glömmer namnet på en klasskompis man hade för bara två år sedan...
Sedan nästa problem. Skulle jag gå fram och höra med henne? För vad gör en Upplands-Broare i Gävle? Småprata lite. Nilla hade rått mig att inte göra det, för hon var en elak bitch eller något sånt... Inte mitt minne men hon kanske hade rätt? Jag beslutade mig dock för att stanna till och höra åtminstone hur hon mådde.
Sagt och gjort.
De satt vid brickstället så det passade ju perfekt att stanna till där, småprata lite, och sedan ha en ursäkt att gå. Men när jag kommit fram till min fd skolkamrat och vänligt frågar hur läget är, ser jag att det inte alls är hon! Det är en helt annan person, som jag ändå fortfarande känner! Jag har bara ingen susning var jag kan placera henne!
"Bor du här?" undrar jag. På IKEA?! Dum fråga...
"Ja." Jag känner ingen i Gävle!
Jag ler och låtsas veta precis vem hon är, otroligt läskigt, för jag kanske borde veta det jag frågar om?
Sedan kommer mitt sällskap och vi försvinner bort och jag skrattgråter nästan och kan inte släppa det. Vem är det?
Samtidigt berättar min syster en kul sak som en i hennes klass berättat. Den flickan bor på Söder där lite annat folk bor, och ibland går hon fram till personer hon känner igen, och tror att hon känner dem, fast hon i själva verket bara sett dem på film, och snackar lite. Motsatsen händer också. Hon ser vänner och bekanta på stan och tror att de är kändisar, undviker dem men på avstånd glor som bara fan. Haha.
Efter ett tag kommer jag på det. Hon är också timvikarie på samma jobb och jag har sett henne kanske två gånger, så det är ingen jag direkt går och tänker på om dagarna. Att hon satt i Gävle är mer troligt än att ****** gör det, ifall denne inte flyttat för studier eller vad man nu gör efter studenten... Fast att hon bor i Gävle, det var lite märkligt,
hon kanske hörde fel?
Väl hemma ringde jag hit en bärhjälp, Berka, som kånkade soffor med Fyrvaktaren. Medan de tu åkte och återlämnade släpvagnen monterade jag och systern kofötter på soffan, satte dit lite plädar. Sedan såg hon på Desperate Housewives och jag satte ihop lampan. Fyrvaktaren kom hem och var arbetsledare för monteringen av soffbordet (jag satte halvt i ett ben) och (arbets)dagen var slut.
Och ja! När vi tittar åt sidan ser vi på TV. Nu vet ni.
Dinner at Tjärna Ängar
Middag framför teven... Precis som det ska vara! Det är goda vårrullar som ser så äckliga ut... ifall någon undrade. Och ris, som ser ut som potatismos.
Mina jag & Asfaltsänglarna
Däremot skulle jag vilja träffa min framtida gamling. Eller glutta lite på mig som barn... Jag brukar tänka på mig som tioåring och fjortonåring, för jag har liksom små meddelanden till dagens jag från dåvarande jag. Om saker jag inte får glömma och saker jag ska tänka på. Både fram och tillbaka. För jag har ju liksom alltid längtat efter dagens mig och dagen idag. Jag visste hur det skulle gå (bra) ifall jag skulle få det som jag ville. Dagen då jag slipper spela innebandy och umgås med folk jag avskyr, och viktigast av allt - gå hem när jag vill. Skita i andra, som jag inte kunde då...
Men dö, nu blev det tråkigt!
Imorgon kommer lillasyster! Just nu ligger SL-biljetten på 1 kr på Tradera! Hoppas vi vinner!
Nu har jag jätteont i magen eftersom jag sedan lunchen på jobbet vid halv tolv inte åt något förrän klockan 18.30. Då går det liksom inte att få ner något. Rätt åt mig. Aj aj.
Men visst blev den fin! Tagen med mobilen ute en dimmig kväll hem från jobbet. Och så blev det till två änglar, en med vacker klänning och ödmjuka ögon, och en med skägg och svans. Kanske jag och killen?
& vet ni! Min kille är så snäll - jag fick samma klubba TVÅ GÅNGER! Först när han kom hem från pizzerian och gav mig den. Sedan tog han tillbaka den alldeles nyss. Och sen kastade han tillbaka den så den hamnade på golvet. Tur att den har plast omkring sig. Jag ska äta den när min magge har slutat skrika röda stumma ord. Kanske får han smaka. Killen, inte magen. Men ha ha ha!
Där ser man!
Banansmak i glass HAR gått ner under årens lopp... Men en fruktsallad innehållande banan blir rätt snart mjölig hela den... Men jag tror det går bra att äta en liten en, eller så äter jag väldigt lite och petar undan bananbitarna fastän de redan infekterat resten av frukten.
Jag försökte till och med i sjuan att köpa en banan och äta men det gick inte. Konsistensen är ju vedervärdig. Men det ser ju så himla gott ut...
Konsistensen och lukten är det alltså. Satt brevid en tjock tant på en långfärdsbuss en gång och hon åt en banan - mitt i sommarvärmen! Isch!
Men nu överraskade det mig. Yoghurt med banansmak var gott... lite i alla fall.
Nä, nu ska jag borsta tänderna och strax gå till jobbet. Mitt tredje kvällspass. Jag ska bara äta den med jordgubb också! Mansikka!
En snabbdos bloggande MOT Bevara Äktenskapet
och man en gång till har upprepade gånger föreslagit att jag ska blogga om
Bevara Äktenskapet som startats.
Eftersom jag är trött efter en heldag på jobbet tänker jag bara säga att de har fel. Det här är exempel från deras hemsida som jag inte kan hålla med om:
Ni får ju fortfarande vara gifta, man och kvinna! Det är bara att nu får två samkönade också ingå äktenskap, och därför känner sig tydligen Bevara Äktenskapet-snubbarna sig hotade. Egoistiskt är vad det är. Skyll inte på prat om hur "svårt det blir för barnen"... Erkänn istället att ni vill ha det här för er själva, en formalitet, som allt mindre egentligen betyder något. Man kan göra barn ändå, man kan leva ihop utan att vara gifta, kärleken kan visas ändå i andra former.
För övrigt har samkönade par i Sverige redan tillgång till samma juridiska och ekonomiska skydd som äktenskapet ger, genom lagen om registrerat partner¬skap. Det finns alltså ingen rättslös grupp som behöver skydd genom en förändrad äktenskapslagstiftning."
Och nej, haha, svammel är inte "som en röd tråd" i min blogg, som killen precis sa!
Och jo... jag vill visst gifta mig någon gång, är inte alls emot äktenskap... Jag är bara emot att folk griper efter halmstrån och blandar in annat t.ex. FN och barnen, när det i själva verket handlar om religion, homofobi och konservatism.
Bakom Bevara Äktenskapet står bl.a. biskop Anders Arborelius (Katolska kyrkan), pastor Sten-Gunnar Hedin (Pingströrelsen) och generalsekreterare Stefan Gustavsson (Svenska Evangeliska Alliansen). Paolo Roberto och Ulf Ekman har skrivit på. Det säger väl allt?
Brottsoffer
De kom inte in, men inte heller vi.
Ny metod är nu att klättra in via bakluckan och sedan låsa upp inifrån. Väldigt kul när man är på Coop Forums kundparkering och är så smidig som jag.
Och ja, vi har garage, men vi är lite lata.
OK, nu har han ringt och fått veta att det blir inte så otroligt dyrt att byta låskolvar som vi trott. Men det är ändå HIMLA ONÖDIGT! Jag är glad att vi ska flytta från det här området... Förra året blev den förra bilen vandaliserad genom att en man, som sambon såg mitt i natten, höll på att stjäla bultar från däcken. Också så sjukt. Det är ju mordförsök för sjutton!
Senare fick bilen inbrott. Krossad ruta, jättenice.
Och när vi precis fått upp Fårrden så var vi dumma nog att parkera den i stan. Nästa dag såg vi att ett gäng småglin/idioter sparkat sönder en del av bilens undre plast-nånting (väldigt bilkunnig) och lämnat ett plastörhänge som plåster på såren.
Välkommen till Borlänge, speciellt Tjärna Ängar.
Oh no - I've been LIXed!
Det här är den bistra sanningen. Läs och njut, alla ni som liksom jag älskar statistik!
*fniss*
Och jag tolkar det som att den är lättläst för allmänheten, så att alla kan ta del av Kattungejuvelens underbara ord.
Och bottenligan
Textens läsbarhetsindex är 59, vilket innebär att den klassificeras som svår, normalt värde för officiella texter.
Jag tycker ju dock att den snutten borde ha en LIX på 60, men det är nära nog.
Trots denna skandal, måste jag prompt trycka på att en Kattungejävel-text sakliga innehåll är på samma nivå som SAs presentation av de Aderton, snarare än en Aftonbladet-artikel från Nöjeslivs-sidorna. Vågar någon käfta emot? Mm?
Respons på En Svensk Tigers filosofiska tankar
Jag får alltid det jag önskar mig
i sinom tid.
Det är det det "i sinom tid" som kan störa mig.
För det kommer ofta i fel ordning, vid fel tillfälle än vid det när jag sände en önskan.
Ni känner kanske igen er? Har ni inte också önskat er någon gång att ni kunde få vara sjuka och hemma, just denna mörka, obehagliga morgonen? Och vaknar friska. Och sedan, en tid senare när det verkligen inte passar, då vaknar ni med världens förkylning?
Stina, min lilla gosedjurstiger. Du kan bli allt du vill. Du får allt du vill. Och (nu kommer den kvarglömda, kristna delen av kattungen fram) - du får det som är bäst för dig.
Jag tror faktiskt att det mesta löser sig till slut.
Jag får det jag behöver och förtjänar. Och får jag det inte, var det inte meningen, och saker och ting är som det bäst kan vara. För mig då, för jag pratar om mitt bästa, men visst - omvärldens bästa också.
Ett litet exempel för enkelhetens skull som visar hur sjukt jävla snett jag tänker; jag försover mig. Det var meningen. Hade jag vaknat i tid hade något hänt som jag nu besparades. Någon eller några beskyddade mig och ordnade det som faktiskt var bäst åt mig. Kanske min skyddsängel?
Vänta! Det känns igen från gymnasiefilosofin?
Minns inte exakt? Men något om att dagen redan upplevts flera gånger, och bästa "utgången" valdes. Men jag ids inte fortsätta mer här, får huvudvärk. För finns det en gräns för hur många gånger den upprepas, och när inträffar nästa dag, och sitter inte allt ihop? Osv. osv.
Jag tror att min kille (förlåt, jag vet att du ogillar när jag har förutfattade meningar men du kanske fattar poängen?) blir lite irriterad över dessa ord eller skulle bli om han fick höra dem, det blir jag faktiskt själv med, även om den här teorin bygger just på detta. Den här fega metoden att skylla ifrån sig typ "gud vill att det ska ske, alltså kan vi inte påverka Hans beslut". För det är skitsnack. Typexempel: Blir du gravid kan du göra abort. Det behöver inte vara meningen att du ska bli mamma. Det kanske är tvärtom, gud vill att du inte ska bli mamma, därför satte han denna tanke i ditt huvud. Eller, radera den där gud - kanske du själv fick idén eller kom på möjligheten?
En annan sak är om någon sätter stopp för den. T.ex. bestämmer att du ska bli mamma, fast abortmöjligheten finns. Det är jävelskap jag inte ska gå in på.
Jo, klart du kan påverka! - Jag gör det hela tiden, jag går extremt ofta på magkänslan. Även om jag på äldre dar allt oftare går emot denna, eftersom min mage får fjärilar mest hela tiden, och det fungerar inte om jag jämt ska göra som den vill. Fast jag brukar försöka göra allt för att lugna den, och tvinga mig att genomföra saker, för att slippa ha det liggandes. - Gå inte på första alternativet! Jag bytte klass i sjuan efter att gråtit kanske varje dag. T r i v d e s i n t e. Så jag bytte till 7e från 7d, tror jag. Usch, sicket trist exempel. Men man behöver inte trampa i samma bara för att det är meningen?
Även undermedvetna saker. Kanske det är det allt handlar om. Undermedvetet glömmer jag alltid att skicka ansökningsbreven. Undermedvetet går jag inte ut i regnet. Undermedvetet drar jag ut på att tvätta som Fyrvaktaren bad mig göra innan han snörde skorna och gick. Undermedvetet köper jag musslor jag aldrig kommer äta.
OK. Stina, du har tappat mig?
Visst kan det ha med vilken familj du föds in i, syster min. Men faktum är ju att du redan har alla förutsättningar att bli vad du vill, så din kamrat har rätt. Du kan studera vad du vill, för det tillåter vårt samhälle. Du valde gymnasieinriktning själv av hur många som helst, och vill du hoppa av finns det andra program att välja, eller så kan du få ett jobb. Du lever i ett rätt så fritt samhälle och tid, du lever i ett informationssamhälle ingen sett maken till, och du kan välja att gymma och slippa bli fet.
Du kan bli ihop med nästan vem du vill. De som kan sätta stopp för dig i dagsläget är ju våra föräldrar, men de är inte de första att förbjuda dig så det är lugnt. När du är 18 kan du gifta dig om du vill, eller inte. Alla har inte den valfriheten.
Du kan spara varenda krona du tjänar, stjäla, vinna på lotto eller samla tomburkar, åka till USA, muta och mörda tills de ändrar grundlagen så att en svensk kan bli president, och genom att träna din tunga, bättra på din image och en massa andra grejer, kan du bli vald till am. president, det som verkar ses som det största i världen.
Du kan bli påve, genom att dra i rätt spakar. Du kan läsa dig till, jobba dig till, porra dig till och öva dig till, ja till o mä leva dig till eftersom ingen egentligen vet hur något exakt går till, den exakta orsaken. Det mesta bara hamnar där.
Ingenting är omöjligt.
Speciellt inte för en vit flicka i Sverige.
Bara genom att få ditt studiebidrag i hand, är du den 2,203,987,152a rikaste personen i världen, enligt glo.
En av de rikaste 37 % i världen.
Och som för att dra paralleller till bloggstarten. Även om du, låt oss säga, blir en asfaltsläggare i Åmål fram tills pensionen, och du möter din kamrat som säger "men du hade ju kunnat bli nåt stort, Stina", så är det kanske det största som finns/fanns för dig, att du var ämnad för det. Du kanske ville det, en torsdag, när du gick till jobbet i arbetarkläder. Du kanske innerst inne vill låta någon annan förändra världen, och du tar mer än gärna på dig markservicen. Du kanske kämpade men kom bara dit. Eller så började du där med en gång. Och kom på att det var OK, det räcker. Det är kanske därför folk nöjer sig med att jobba på ICA, de "prioriterar annat" i livet än att alltid klättra uppåt och känna sig manade att göra revolution. Och det kanske inte har med yrket eller titeln att göra. Det kanske var nattens blogginlägg som var "the big thing" i ditt liv. Vem faaan vet? Och vem faan bryr sig?
En massa att berätta om
Det här ska ju vara ett helt vanligt inlägg. Vi har en massa att prata om! Min käre vän tillika sambo har gett förslag på en massa saker att ta upp.
Nummer ett.
(Notera att den blå pricken vid sjön Siljan avser Leksands IF och inget annat. Det är våran sjö.)
Denna tanke slog Fyrvaktaren när han såg ett avsnitt av Svenska Dialektmysterier som handlade om skånskan. I programmet pratar Fredrik Lindström om att det är många skåningar i det svenska fotbollslandslaget, och att det är därför det är tur att Skåne tillhör kungariket. Fyrvaktaren menar å andra sidan att vi inte bara skulle slippa den dryga dialekten utan även fotbollen om vi bara kunde lura danskarna att ta över Skåne.
Veckan hemläxa: Varför är det så? Teorier om lokalklimatskillnader undanbedes.
Nummer två.
Vilken Micke är det i kommentarskanten? Tack för underhållande länk!
Nummer tre.
Min sötnos som kom och hämtade mig idag på jobbet hade tänkt på en sak till. När tjugolappen kom var folk osäkra på vad den skulle kallas. (Någon förälder får gärna flika in här och berätta en trevlig anekdot om händelsen)
Cool sida om sedlar där du kan följa din sedel, som jag överlåter till andra att testa då jag själv inte vill eller orkar.
Och nu tillbaka till nummer tre.
Folk tyckte att tjugan lät fult men det är ju ändå det smeknamn som idag är allmänt vedertaget.
Hundrakronorssedeln --> hundralappen ---> hundring ----> hunkan?
Men vad ska vi kalla femtiolappen? Istället för "femtiolappen"?
Våra förslag: Jenny Lind. "Ge mej en Jenny" alt. Halvhundring eller HH. "Haru en HH?" på stockholmska.
Ditt förslag?
Calle Steen Canesten
Jag tilltalar killen vars huvud jag har under min hand:
"Calle Steen..." Jag funderar. "Calle Steen - Canesten. Det tar man mot svamp i underlivet."
"Rätt åt honom", svarar snubben. "För han lämnade LIF."
Vi googlar för kontrolluppgift. Finns en Calle Steen i Sö'tälje men hans moderklubb var Sollentuna. Han har en bror som heter
"Oscar Steen då?"
Näe.
På Wikipedia.org finns en Thomas Steen men han spelade på 70-talet.
Han bläddrar in på Leksands IFs hemsida och kollar spelare.
"En Green", noterar jag.
"Green, ja", säger killen. "Inte Steen."
Utan resultat.
Jag har blivit vän med David Batra på Facebook. Känner mig långt ifrån unik. Skrev världens sämsta meddelande, pinsam är jag, om jag bara kunde inse det själv. Skrev att jag drömt om att bli hans vän sen Kvarteret Skatan, och att jag skulle göra kyckling med Sataysås. Han är knasig som går med på en relation.
Men jag har gjort liknande saker förut. Skrev till komikern Peter Wahlbeck och frågade om det var på riktigt när han skällde ut en ur publiken och kallade honom tråkig och erbjöd honom typ femhundra spänn att hämta ur baren ifall HAN DROG DÄRIFRÅN NU. Jag och pojkvännen var nämligen oense ifall det var uppgjort eller inte när vi såg honom live på Stockholm Comedy Club för en tid sedan. För var det på riktigt är det hemskt hur otrevlig han är. Annars var det bara ett dåligt skämt.
Jag behöver kanske inte berätta att han aldrig svarade på min fråga.
Syster! Du är ju helt välkommen ju!
Agneta! Nu bloggar jag ju! Och jag kanske vill följa med på hockey ändå!
Idag var jag söt med hårspännen och färsbiffarna med Balkan style blev goda.
Jag hjälpte snällt en dam/kvinna/tjej idag som inte hittade till Kupolen. Vi tog sällskap av varandra eftersom jag skulle dit efter att ha blivit medvilligt dumpad på killens jobb för att gå hem därifrån, röra sig. Hon rökte och det enda hon pratade om under den kanske sju minuter långa promenaden var att det var en cykelväg längre bort som hon hade tagit förut. Jag sa att jag hade dåligt lokalsinne men vi tog min väg ändå, fastän hon hävdade att det låg en längre bort som hon inte hittade nu. Jag fick en halstablett och tog emot den, fast jag alltid lärt mig att tacka nej till främlingar. Men påsen såg ny ut... haha.
Nilla! Får du din dagliga dos av Kattungejävelns blogg mättad nu?
När skillnaderna mellan sex och våld suddas ut?
När blir ett ja till ett nej? Och kan ett samlag som började med ett "ja", bli en våldtäkt om det följs av tystnad? Eller slutar med ett "nej"?
Finns inte BDSM i Zaida Cataláns värld? Kan en tjej vilja bli slagen, piskad, bli förnedrad, ha hårt analsex och skrika "nej sluta!" - och ändå vilja fortsätta? Kan en tjej som alltid velat bli slagen, piskad, bli förnedrad, ha hårt analsex och skrikit "nej sluta" och ändå velat fortsätta tidigare - ändra sig?
Hur vet den andra partern vilket som är sant och gäller ikväll?
Om alkohol är i bilden blir detta ännu svårare att bestämma.
Om alla parter är berusade, kan både en kvinna vara för berusad för att vara tydlig med vad hon vill (både för sig själv och för andra), och en man vara för berusad för att motta dessa signaler?
Inom BDSM finns det så kallade stoppord. Ex. "strumpa" betyder stopp när ett "aj" betyder fortsätt. I detta fall verkar inget stoppord ha använts, å andra sidan kanske de aldrig använt sådana förut.
Hur stora krav ska det ställas på mannen att ansvara över att ett stoppord är överenskommet, och är kvinnan inte vuxen och myndig nog att även ta ansvar i detta?
Hur mycket ansvar ska ställas på mannen att ta reda på om kvinnan vill ha sex eller inte? Skriftligt intyg? Jag vet inte om er andra, men det pratas inte alltid när sex inleds, och att fråga direkt ut "Vill du ha sex eller inte?" kan vara en stämningsdödare. Speciellt om man ska ta fram pennan. Och vad händer om man ger ett OK till sex, och sedan ångrar sig? Då har ju mannen ett skriftligt bevis på att hon ville. Kanske man ska göra en tabell, och kryssa i ett OK för varje fem minuter som går. Nej, nu börjar det bli löjligt... Jag erkänner.
Våldtäkt är en svår sak att bedöma, det är därför många blir besvikna. Det är inte som att misshandla någon, en som blir offer för misshandel vill sällan bli utsatt för våld, för ibland vill ju "offret" bli utsatt för våld och våldsamt sex, till alla moraltanters fasa. För trots att många förnekar det, handlar våldtäkt ibland även om sex, och inte bara makt. I det här fallet ansåg tingsrätten att det var sex, inte hovrätten. Att kalla det för en självklar våldtäkt är fel. I andra fall kanske sår och skador ses som bevis för en våldtäkt, men av vad jag förstått är det inte tillförlitligt i detta fall, eftersom det egentligen inte säger något om att vilja, eller inte vilja, ha dessa skador.
Körkortsfoton och kreditkortsetuin
Och idag fick jag t.o.m. användning för det, när jag köpte ett kreditskortsetui av ett snällt butiksbiträde som tålmodigt såg mig stå och fundera vilken sort det skulle vara. En i metall med en ödla på eller döskalle? En i skinn med tre fickor på vardera sida; bara dra ut korten med hjälp av tummen? En som har en öppning mot insidan eller utsidan? Rem över eller inte?
Vad det blev är ointressant. Trots all denna grubbleri.
Gå ur Svenska Kyrkan eller ej?
Vill jag bidra till att bevara ett kulturarv och stödja en religion som i alla tider stått för förtryck och våld och inte minst lidande? Att Svenska Kyrkan på senare tid börjat fokusera på kärlek och gemenskap framför Bibelverser räcker tyvärr inte, för ute i världen står kristendomen fortfarande för samma sak, se bara på påven och hans kardinaler, eller de fundamentalt kristna i USA som motarbetar preventivmedel för att nämna något.
Dessutom, svenska staten ger fortfarande kyrkan flera hundra miljoner årligen för att de ska sköta kyrkorna som naturligtvis är en del av vår historia, även om kristendomen tvingade sig in i den, så jag betalar ändå via skatten.
Kanske ska jag gå ur bara för att jag har rätten.
Andra saker att minnas:
- Mitt andrum är biblioteket och naturen, även om andras är kyrkans
- Den kyrkliga gemenskapen har alltid på något sätt skrämt mig. Försökte bli ungdomsledare efter konfirmationen. Men jag klarade inte dels ansvaret, och dels trivdes jag inte bland dessa hurtiga, lekfulla ungdomar som spelade innebandy och kramades.
Jag går dock inte ur bara för att homosexuella inte tillåts vigas kyrkligt, som några kristna tidigare i tidningarna hotade med att göra. Jag anser att kyrkan bestämmer själv över deras egna principer. Vill prästerna inte viga samkönade par, ska de inte behöva det. Och jag förstår ändå inte varför homosexuella vill vigas i kyrkan när homosexualitet genom alla år, och fortfarande av vissa kretsar, fördömts. Äta middag med fienden liksom.
Små ljusbollar i taket
Ni vet små ostbollar som sent-80-tals-ungarna tävlade i att proppa käften full med? Sådana små som glimmar har jag satt upp i mitt själsliga, mörkblå tak och varje boll står för ett plus som jag redovisar nedan!
+ fått spridda jobbpass i 2 veckor framåt av vikariepoolen
+ partiledardebatt i riksdagen (där centertanten tror att det är alliansen som skapat den senaste uppåtgående nya-jobb-kurvan och inte år av sossestyre; icke en del av ljusbollen)
+ posten som just damp ned - hu, så spännande!
+ få ett Y eller J på Betapet över en grå 3x bokstav
+ se saker slängas (inte ATT slänga, det är inte kul.)
+ solsken som tränger sig in genom persiennerna jag ej har dragit upp
+ gårdagens warpdrivecitat här på kattungejävelns blogg, tål att läsas igen
+ Mona Sahlins lugn och jättefina replik på Jan Björklund angående hyresrätter, och Peter Erikssons allmänna bästhet
+ när pojkvännens post är postad till den feminima formen av hans namn :-D Tänk hur en liten bokstav som hamnat fel kan göra allt så roligt
+ Peter Nylunds serier! Jag har en bok, ORDBOK, som ett par finns med. Heja Nylund!
Jag tror jag snor några från hans hemsida, men jag berättar såklart att adressen är
http://www.robertnyberg.nu
Nu är det mer Betapet!
Dagens citat från Warpdrive
warpdrive.se
Ett litet inlägg om Leif GW Persson i Boston Tea Party
Till saken, jävla kattunge!
Leif GW Persson verkar vara väldigt otrevlig på TV. Inte privat, för som gäst på Boston Tea Party ikväll (15/19) arbetar han. Visserligen har han rätt när han klipper av statsvetaren Stig-Björn angående Palmemordet - för ingen vet med säkerhet att Christer Pettersson gjorde det. Men jag tycker inte att det är särskilt underhållande när psykologen Rio Cederlund (som jag för övrigt inte riktigt kan med, hon verkar lite näbbig) blir kallad "kirurg... eller psykiatiker, och vid rättelse får svaret "jaha du får inte ens skriva ut tabletter" följd av gapskratt från Filip och Fredrik och publiken.
Ungefär såhär lät det i kvällens program.
- "... den inbundna typen. han har plågat djur i barndomen kanske" funderar psykologen.
Leif GW Persson skrattar för sig själv.
"Du skrattar?"
[...] blandade små halvmeningar av medverkande.
- "Jag gillar det lite, det är en polemisk stämning här idag" inflikar Filip Hammar.
-"Jag är glad åt att med vilken tvärsäkerhet folk uttalar sig om brott..." säger Persson. Programledarna fnittrar. "Rimligtvis så måste..."
-"Men du uttalar dig om psykiatri..." säger Rio.
-"Ja jo okej" säger Persson.
-"Det är en himla skillnad!" säger läkaren i programmet, Stefan Brandt. "Det är stor skillnad."
-"Jag trodde du var en kirurg eller nåt sånt. Men skit samma."
-"Men nu var det jag som talade!" protesterar Rio.
- "Ja, jaså, du är psykiatiker." säger Persson.
- "Nej, psykolog är jag." Rio kikar under lugg.
- "Jaså, du får inte ens skriva ut tabletter" , kläcker Persson ur sig då.
Gapskratt. Persson pekar med fingret mot Rio. Ha ha ha, gud vad rolig du var nu!
Applåder. Och Rio skickar något underligt leende till sin bordsgranne. Resten av snutten fram till Veckans macka hör man små ord från bordet med experterna men personerna i soffan (Persson, Filip och Fredrik) pratar över bl.a. läkaren vars röst jag hör försöka överrösta. Jag tror inte de fikade tillsammans efteråt. Trots, att han försökte släta över det senare genom att säga att kriminologer inte kan prata med folk. Rio kontrade, rätt onödigt, att det var på gång i USA att psykologer får skriva ut tabletter, att förbundet jobbar på det. Very off topic.
"Du kan ringa mig om fem år så kan jag hjälpa dig" säger hon lite kaxigt.
" Jag har ju kontakter" avböjer Persson. "Oberoende psykiatriker jag umgås med." Många frågetecken!
Och jag som antingen älskar eller hatar folk - min värld är svartvit - har ändrat uppfattning om honom i en fingerknäpp.
Behöver jag berätta att jag gillar inte när folk grälar på TV, inte ens debatter, och pratar i mun på varandra.
Dubbelmoral av en köttätare att ogilla jakt?
Det är dags att prata om jakt, hörrni. Här i Dalarna pratas det alltid om jakt. Och inte jakt på killar som Nilla, förlåt; menar NILLA!!!, föreslog på skoj, utan om jakt på vilt som är utsatta varje höst. Vi skall för övrigt inte förväxla Nilla med N! som är en helt annan person (ingen sarkasm).
Efter att ha pratat med N! om jakt igår, och jag förklarat min åsikt att hans intresse för jakt är hemskt, slog det mig plötsligt att det kanske är dubbelmoral av mig, som är köttätare och äter slaktade djur, att uttrycka mig negativt om jägare och jakt? Det är ju jakttider på gång nu, det märks tydligt för mig som bor i mellansverige. Och jag tycker verkligen att jakt är FEGT. De får gärna gå ut i skogen och försöka döda en björn eller älg för köttets skull, ifall de gjorde det med sina egna händer. Som alla vet vore detta näst intill omöjligt, eftersom vi människor i sådant fall är fysiskt underlägsna. Men tyvärr har vi begåvats med en hjärna som tyvärr i sin tur hittat på ett gevär och andra sätt att mörda andra varelser. Vi känner väl alla till den gamla kära björnsaxen?
Jaja, det där kan ni. Men frågan är, har jag verkligen rätt att kritisera jägare som jagar i det fria för nöjet, pälsen, köttets och gemenskapens skull, när andra dödar för pengarna de får i utbyte av att föda upp och slakta - och jag äter? Vilken anledning till att döda är mer okej än den andra? För nöje eller pengar? Och jag som dessutom åt köttet av en älg förra året som en kompis far skjutit. Är det inte en smula mer legalt att ha gått ut själv, skjutit och skaffat fram maten, än att ha handlat maten i affären? I så fall är jag jävligt dålig eftersom som den moderna människa jag är, inte gjort något annat arbete för min mat än att tjänat ihop pengar till den genom att tagit hand om gamla?
Men jag tycker fortfarande att jakt är fegt när jägarna har ett stort otäckt skjutvapen till hands. Min pojkvän babblade förut om att det vore beundransvärt och modigt att jaga vildsvin med spjut. Det är ju en idé...
Så. Jag tycker alltså att både jakt och djuruppfödning/slakt är fel. Men jag äter kött som ju inte växer på en åker direkt. Jag har inget vettigt svar på detta fenomen, och jag gissar fortfarande att det är dubbelmoral och fy skam att gå runt med köttbullar i munnen och samtidigt hata jägare. Jag kan pipa att kött är gott!!!!, och byta ämne. Syrran min ska bli vegetarian för att hon känner ett grupptryck när hon beställer rostbiffssmörgås bland sina vegetarianska kamrater. Det är ju också en orsak...
Sedan är ju den ständiga frågan som uppstår både i abortdebatten, dödshjälpsdebatten och dödstraffsdebatten; vem har rätt att bestämma över ett annat liv? En gud? En guvernör? En gravid kvinna? En politiker?
Ty denna läskiga mening hörde jag på Nyheterna nyss, "toleransnivåer för hur många björnar som får finnas i varje län". Det är ju därför det skjuts av djur. Det finns för många, överstiger en viss nivå som vi människor med hjärnorna satt. Vi människor är så noga med att få ha våra skogspromenader att andra varelser på denna jord måste flytta på sig och skjutas av. Ungefär som i Stockholm där det händer att kaninerna förökar sig som kaniner och blir för många. Vi kallar djuren för "skadedjur" för att de inte passar in i vårt samhälle, och sätter dem på plats genom att skjuta av dem då och då. Istället för att flytta på Kungsholmen.
Ledsen, men vi bor alla på samma jord och vi måste samsas. Vi vet aldrig hur konsekvenserna blir av att döda, ibland blir vissa djurarter utrotade, för att vi människor tror att vi är bättre än dem och tror oss härska.
En jägare på TV tycker att det är "obehagligt" med attackera från björn som ju varit. Vad tror hon att björnarna tycker då? Om det är hundarna som retar upp björnarna borde väl hundarna vara kopplade alt. hållas hemma?
Jag sa igår till N! att det var rätt åt jägarna som blev attackerade, men jag ångrar mig lite, för sådant ska man aldrig tycka om någon. För björnen fick ju sitt straff, han blev skjuten, och det är hemskt, för jag trodde att vi svenskar var emot dödsstraff? Och visst var det väl muck från jägarnas sida, att ha jakthundar ute som stressar och skrämmer djuren? Klart att ingen ska behöva dö, men den här gången var det en människa, i alla de andra flesta fall är det ett djur.
*Nynnar: Älgarna demonstrerar, älgarna har fått nog"*
"Kommer det en varg in på min tomt och attackerar mina hundar, så skjuter jag" säger en ful gubbe någonstans i Sverige, fingrar på geväret, drar in snoret i näsan och petar upp kepsen med OKQ8-märket.
Usch, vad jag hatade den debatten förra året, när man röstade om detta i Dalarna. Vilka var här först, djuren eller vi? Du köpte tomten för 25 år sen men var bland djuren finns begreppet tomtgränser? Vem berättar för vargen att här bor Nisse Hult? Vargar kan inte läsa "Privat". Och håll era hundar kopplade eller inomhus om ni är rädda. Eller - låt era tamdjur försvara sig själva såsom det vore i naturligt tillstånd.
Nej, att skjuta för rekreation är lika sjukt för mig som att plåga katter för nöjes skull. Och våra tankar om att skjuta för att hålla stammen nere är skrämmande, just för att vi leker gud. Trafikolyckorna och betesskadorna må minskas, men det är inte älgarnas fel att det finns motorvägar, och angående betesskador så är skogsskövlingarna ju ett större hot mot naturen.
Veckans läxa: Läs en strip med Hälge.
Deal or no Deal - Skilsmässoversionen
Det liknade Hipp Hipps tv-show där det separerande paret springer in i huset i omgångar och plockar till sig allt av värde. Men i mitt program får förslagsvis den ena partern, t.ex. hustrun, stå nere på golvet och ha 24 väskor framför sig innehållande varierande vinster. Den sämsta vinstern är t.ex. makens skitiga strumpor, mellanvinsterna bland annat hennes unika Barbiesamling och hans innebandyklubbor, och högsta vinsten är huset.
Sedan får maken agera bank och ge bud, i enlighet med reglerna. Jag föreslår att om otrohet är anledningen till skilsmässa ska den bedragna vara den som spelar, för rättvisans skull.
Jag tror att det skulle kunna bli en succé. Producenten kan ju lägga in små gripande inslag om deras kärlekshistoria och separationen, och sedan små glädjande historier om roliga minnen från bröllopsfesten - allt för att höja tittarsiffrorna. Eller vad tror ni?
Film (en av världens mest intetsägande rubrik)
Jag påverkas rätt mycket av vad killen gillar för film. Han plockar fram filmer jag aldrig hört om, och ibland är det en tråkig action/sci-fi-film som jag redan vid förtexten bestämt mig för att inte tycka om, eller så blir det en film jag faktiskt fastnar för.
Harold and Kumar go to White Castle är en sådan. Det tog ett par vändor, men nu uppskattar jag i alla fall den, och tycker ändå att den filmen är bra. Fast nyss tröttnade jag när de hittade geoparden, då har liksom de roliga scenerna redan varit. Bäst är den östasiatiska klubben och deras fest, hippiesnubben, Harold och Kumars dubbelgångare, den svarta killen i fängelset och Kumars dröm om gräspåsen.
Även dokumentärer är en favorit. Nyss visade killen att This Divided State gick på åttan. Den skildrar ett college i en stad i Utah där typ 75 % är mormoner och nästan alla röstar på republikanerna. Filmen kretsar kring all uppståndelse och debatt som uppstår när ett colleges studentråd bjuder in Michael Moore att tala inför presidentvalet. Det sprider sig utom skolans väggar och en fundamental, konservativ stadsbo går i spetsen för att motverka detta, och stämmer bl.a. ordföranden och vice ordförande. Det är en film som visar hur en stad kan splittras just pga. religiös övertygelse, och hur irriterande trångsynt folk kan vara! Precis som Jesus Camp gör denna film mig så himla upprörd. Och jag är glad att jag lever i Sverige och slipper leva med religiösa fanatiker och se hur mycket makt somliga av dessa har.
Vill även tacka min love för att han presenterat Bill Maher för mig. Jag är med i Facebooks klubb "Bill Maher for president 2008". Nu är jag ännu mer kritisk mot Bush, republikanerna och amerikanerna i allmänhet. Bara så ni vet.
ping
Cravings
inte visste jag att gravida kvinnor kunde få såna här konstiga sug!
Toapapper, murbruk, damm, grus, Wettextrasor och tvättmedel...?!
http://www.familjeliv.se/Forum-4-252/m25766428-1.html
Vet att min farmor åt en massa tomater under sin graviditet med min pappa, men det är ju lite mer sunt?
=)
Sorry, Ekim, att det inte blev mer politik i det här inlägget heller... ;-)
Är en bättre miljö en fredligare värld?
al gore
Al Gore ger inte upp drömmen om att vara en viktig man som gör spår i historien. Han tog av sig rocken som presidentkandidat och tog på sig en-bättre-miljö-hatten, lejde någon att göra en Power Point-presentation och gjorde sedan en film av en sina föreläsningar (läs: turneringar).
Och i Norge anser Nobelkommittén att han förtjänar ett fredspris för denna film och detta initiativ.
Nobels fredspris är ett av de fem ursprungliga Nobelprisen. Alfred Nobels testamente säger att priset skall tilldelas den som "har gjort mycket för den största välgörenhet för mänskligheten" och att en del tilldelas den person som "gjort det mesta eller bästa arbetet för gemenskap och brödraskap mellan nationerna, och för avskaffandet eller reduceringen av stående militära styrkor och för främjande av fredssammankomster". http://sv.wikipedia.org/wiki/Nobels_fredspris
Kanske är det så. En bättre miljö är en fredligare värld. Jehovas Vittnen visar bilder av en lugn, vacker, fredlig jord där lejon och barn leker tillsammans. Medan andra personer och organisationer anser att en fredligare värld skapas av att demokrati slås in i samhällen.
Al Gore väljer teorin om att miljön leder till gemenskap. Det är ALLAS plikt att förhindra dessa katastrofer i samband med klimatförändringar. Han väljer också att ta åt sig största äran. "Al Gore och FN". Shit, vem kommer ihåg om 10, 20, 40 - 2 år - att även FNs klimatpanel fick pris... Nej, det är Al Gore som vann. Ensam. Och även om pris tillägnas, och inte vinns, använde jag rätt ord.
Grattis, Al. Du ser ut att trivas i din hatt.
Och Norge ska ha en eloge för att våga erkänna den största hotet mot en bättre värld. "? Varslet om de framtida klimatförändringarna måste tas på största allvar, sade Danbolt Mjös sedan han offentliggjort pristagarna." Och inse att terrorister är pirater i en saga bara sagoläsare och fundamentala bibelföljare tycker om att läsa och citera. Synd att inte Al Gore mer betonade faran av kärnvapnens existens, för om terroristerna nu har kärnvapen är det ju just det som är det farliga, inte själva terrorismen.
Tyvärr är jag köttätare, så jag kan inte riktigt tro på Jehovas vittnens utopi. Hur ska liksom lejonen kunna överleva om de ska vara snälla och leka med maten?
Jag har även hittat Jesus, flera gånger actually. Har du?
http://www.normalbobsmith.com/findjesus/
När en tjej besiktar bilen...
Man kanske inte kan kräva att han ska minnas vem som förmodas sitta bakom ratten, men sådär
smittad av den feministiska andan min syrra skriver i, så får jag väl torrt konstatera att det är män som kör och kvinnor som sitter brevid som är den rådande ordningen i dagens samhälle. Även om det varit så i vårt förhållande de senaste 2 åren...
Men nu får jag köra! En kvinna mindre i världen som måste vänta på gubben innan hon får åka till affären och storhandla alltså.
"Alla kvinnor i släkten har körkort", säger min far. Så jag har ju haft en viss press på mig, hoho. OK, nu ska jag verkligen sluta tjata om det här. Det börjar bli tråkigt, vesst?
Jag ska bara tillägga en sak: Jag hejar på de kvinnor i Saudiarabien som lever i ett stenålderssamhälle och ändå törs försöka sätta sig emot. De får inte jobba, resa eller studera utan att få tillåtelse av sina manliga släktingar. Och de får överhuvudtaget inte köra bil. Det är förbjudet. Visserligen är det inte år 2007 där utan år 1428, men en utveckling av samhället går inte att stoppa, vad vi än namnger årtalet. Ni kan gärna läsa mer här:
http://www2.amnesty.se/hem.nsf/0/dce417ca6302c348c1256e1e00455aac?OpenDocument&Click=
Fast om Amerikatpresidenten
Dockor och clowner
Ty dockor, mina damer och herrar, är det vidrigaste och läskigaste jag vet, speciellt när de är med i en skräckfilm och mördar.
Det finns ett foto taget vid Titanic, föreställande en porslinsdocka på havets botten som antagligen en söt liten tös ägde. Det fotot är vackert men ger också rysningar.
Men tillåt mig att presentera anledningen till detta inlägg. Nämligen Billy som är med i filmen Dead Silence och bara vars utseende får mig att må illa. Vad är det med buktalardockor som skrämmer så?!
Nu kommer även min andra värsta fiende. Tada!
Min snälla pojkvän sparade ner denna bild som skrivbordsunderlägg en gång i tiden. Jag var tvungen att bearbeta det hela och fixade till den lite i Paint... för att avdramatisera den lite. Fast det är fortfarande den jag tänker på om mörka kvällar... Under den filmen skrek jag också en hel del och klamrade mig fast vid killen som torterade mig med denna film. Fy fan för Saw alltså.
Jag har tagit körkort!
Det tog sin lilla tid, körkortstillståndet går ut om 3 dagar, och jag var nervös som sjutton. Körlektionen före gick bra, men själva uppkörningen gick så knaggligt! Visserligen klarade jag alla moment, men jag kände inte att jag hade ett riktigt flyt. Men körningen var godkänd, och jag som var övertygad om att jag inte klarat det, steg ur bilen och mumlade va' sjukt, va' sjukt häpet för mig själv.
Men godkänd blev jag!
Vi firade med lunch på stan med EK, åkte och handlade en Schwarzwaldtårta och killen min var chockad över hur dåligt lokalsinne jag har... hm... Han sa att han inte tvivlade på min körförmåga, men om jag skulle hitta hem är en annan femma...! Sicken karl, va?
Så. I snöblasket tog vi en tur till Falun med killen för en gång skull på passagerarplats. Det kom snöflingor men inget som stannade på vägen. Fast vi satte på dubbdäcken i förrgår ändå. När vi kom hem myste vi en stund i sängen och sedan somnade jag av utmattning (obs! efter all körkortsturbulens!). Tänka sig... Både ny lägenhet och färskt körkort under samma vecka... Vem hade kunnat gissa det?'
XXX
Sitta och kura i pojkvännens cigarettdoftande tröja
Svt och det är tur att Öppna arkivet finns på deras hemsida så att man inte missar denna "hit". Det var rött och lila, på kläderna, läpparna och i studion. Programledaren är lika slipad som jag och polarn när vi gjorde egna filmer och tv-shower.
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=547820
är adressen om du vill titta! Särskilt delen med paret som slumpades fram genom en datamaskin och sedan sammanfördes i en dans - så fräckt - på scen, är tittbar (sevärd, reds. anm.)! Hoppas den söta dagisfröken trivs bra med den unge, kringflackande serviceingenjören som träffar tjejer på "dans inne i Stockholm, va" och som föredrar brunetter (oops, missade du att tjejen var blondin?). Inga andra egenskaper önskade han heller hos flickorna, brunett var det enda. "Okej". Titta och skäms... och njut lite av att sexprogrammen gått lite framåt....
BTW! Igår fick vi dubbdäcken på bilen och på fredag ska den besiktas i Ludvika. Får se vem som kör, tihi.
Å ny lägenhet har vi fått! Vi får flytta i december om allt går som det ska. Inget formellt beslut är taget, men på hon i uthyrningen lät det som att allt pekade mot att vi var de som får flytta in. Gu' så kul.
Nu har jag druckit varm choklad och ska strax krypa ner i sängen. Kärleken jobbar kväll och jag drog på mig hans stora tröja som doftar tryggt av cigarettrök och tar det lugnt efter en stressig dag på jobbet. Och imorgon, ja då får vi se hur det går. 8.00 börjar allt med en körlektion. Vid halv ett ska jag träffa EK. Vi får se hur det går innan dess...
Kram kram
Ömma ställen som blev tryckta på...
Nu är E K i Dalarna hos sin farmor och ska gå en intensivutbildning på "min" körskola under 2 veckor. Och eftersom jag råkar bo här känns det ju onödigt att inte ses. Och tiden för min uppkörning närmar sig... Huga! Och bara min snubbe vet exakt datum, förutom Vägverket & körskolan såklart, för jag vill inte bli uppringd efteråt och få frågan om jag klarade det eller inte. Ingen ska tänka på det och hoppas eller tro något. Har redan haft en uppkörning i juni och då gick det inte vägen. Och då frågade familjen, släkten, vännerna, bekanta, grannarna och arbetskamraterna hur det gick efteråt. Det skall icke upprepas!
Jag tog ju tåget ner i måndags ensam och åkte upp igen med föräldrarna i bagageluckan (nästan). Det gick bra att köra upp från Stockholm. Fast är fortfarande oerhört osäker på mig själv och mina kunskaper. Det kan göra att jag måste genomgå en tredje uppkörning. För självförtroendet är ju inte fixat i ett nafs. Men jag ska tänka att "det här grejar jag lätt, det här har jag gjort tusen gånger tidigare". Och tro på mig själv. Amen.
Vann min första Traderaauktion
Nu är jag glad. Tur, för pokerkvällen gick dåligt, jag fick några vinster men gick back och gick och la mig efter en rebuy. Nu mår jag illa, har bara ätit 2 måltider idag och måånga timmar sen jag gick upp. Fick ta en väckning vid 03.20 också, det mår man illa av, för att se hur budgivningen gick. Och jag vann, lololo. Nu ska jag krypa ner hos min gubbe, som kom in efter att ha somnat på soffan och blev väckt av en närsynt, dvs. halvblind, Traderanybörjare. Så mysigt så!
Mange Schmidt och 10-sekunderslåten
Fast visslar med gör jag, det har han ju rätt i.
Boris & Åke Tönt
Tidigare utsattes Åke Tönt för samma behandling. Ni kan vara lugn, den enda träffen på Eniro på Tönt och Åke Tönt är en Stockholmsbutik som i mina ögon inte alls har någon koppling till ordet tönt. Men sånt är upp till andra att rå över.
Jag har nog alltid haft ovanan att betygsätta, och nördstämpla namn. I min barndom sprang och jag en kompis runt och ropade på Bertram! tills någon snarstucken vuxen bad oss knipa igen. Jag har även aldrig tyckt om namnet Norman, som dock är rätt ovanligt i detta land. Min pojkvän tycker att Toaletta är ganska... "Det tycker jag inte", svarar han från soffan och skakar på huvudet. Jag tolkar det inte som att det ligger på hans topplista över favoriterna direkt. Vi får väl se ifall vi får två barn i framtiden som får namnen Doris och Boris. Det skulle väl sitta fint? Och en liten sladdis vid namn Pippa Mae.
PS. Jag är ledsen ifall jag sårade er, Boris, Doris, Åke Tönt, Bertram, Toaletta och Pippa Mae, ifall ni finns och tar åt er. En del saker existerar enbart för att underhålla, så är det bara. DS
Tillbaka i Dalecarlia
Under natten mellan igår och idag sov jag sammanlagt 11 timmar. Sedan hastade jag iväg till jobbet för att få medicindelegering. Jag kom strax utanför porten innan ett hinder uppstod - cykeln. Jag kan pumpa ett cykeldäck, det kan jag! Men nu lyckades jag på något vis tömma hela bakhjulet på luft och jag orkade bara inte försöka längre tid än några få snabba minuter så som den antifeminist jag beter mig ringde jag på mobilen och krävde att mannen i huset skulle ner - nu. Han kom släntrande med ciggen i mungipan och stängde fleecejackan som inte alls är av fleece, bara "om jag vill" (han brukar säga så, gubben, att saker och ting är "som du vill" om något inte stämmer), och konstaterade rätt snart att det här skulle ta tio minuter.
10 för mycket alltså eftersom jag bara hade en viss tid på mig att komma fram i tid. Han föreslog den andra cykeln men den behövde också pumpas. "Hämta bilnycklarna", sa han då. Då var han liasom min hjälte. Fast det sa jag nog inte...
Nu har jag alltså blivit delegerad. Jag har alltså inte fått en delegation, som många felaktigt säger, utan möjligtvis har jag fått en delegering att dela ut medicin på avdelningarna =). Ansvar... Det gör mig en aning nervös men det ska nog gå bra! Jag har huvudet med mig, som en arbetskamrat sa. Cheer up!
Efter denna vistelse traskade jag, småstressade mot slutet, hela vägen till centrum för att hinna till min dator som jag bokade på biblioteket. Vi har tyvärr ingen skrivare här hemma så jag köper papper, 4 st för en krona, och sitter vid en dator med internetuppkoppling i hela 30 minuter. Tss. Jag hann bruka 15 minuter av dessa.
Idag är det onsdag. I måndags, efter 13 h sömn, körde jag från Solna med pappa, och övade på att inte köra på cyklister. Vi kom hem, åt och sedan körde jag med mamma till Spånga, hämtade upp två töser med gitarrer på ryggarna och körde till Tensta. På parkeringen i Tensta backade jag in i en ruta och fick lära mig att låsa bildörrarna om mig =). Sedan körde jag hem allihopa.
Igår, en vacker tisdag, befann jag mig i Stockholms stad och mötte mamma på Drottninggatan. Vi käkade kinabuffé och gick sedan och köpte en snygg och frän skinnjacka! Det var en förskottspresent på 20-årsdagen av mams och paps. Jag har ju blivit en riktigt, jävla härmapa. Det är enda sättet att se något sånär modern ut, har jag insett. Så när min syster har en fin jacka hemma bestämmer jag mig för att en sådan skulle jag också behöva ha. Och efter att ha kramat adjö av mamma, köpte jag i min ensamhet ett par byxor och blev klar lagom till att Malin anlände från ett ganska onödigt syv-möte. När jag blir syv ska jag förresten aldrig ha tråkiga möten! Tillsammans gick vi runt på SOUK och jag köpte en lila topp. Sedan mötte vi Nilla (jag raderar ditt namn om du vill vara anonym, tjejen) och vi satt på ett fik där ett litet barn skrek gällt. Jag gav växelpengar i en liten burk med texten
We're saving for a pink Porsche, Thank you!
Och Porschar är ju så trevliga att ha... Det unnar jag dem, de stackars cafébiträdena, fast de tar 57:- för en iste och en biskvi.
Under den shoppingturen slog härmdjävelun klorna i mig igen. Nilla provade en så snygg svart tröja och en annan koftliknande tröja över, så jag frågade tusen gånger om det verkligen var OK att jag köpte likadant. "Jaa" suckade hon vänligt till svar. "Vi går väl inte i trean heller..." tillade hon. Vi bytte om i samma hytt också, det har jag inte gjort på läänge med en annan flicka.
Det gick braaaa.
När vi ändå är inne på ordet "snäll" kan jag berätta en anekdot. På högstadiet skulle vi skriva snälla ord om varandra på papper som alla hade varsitt. Jag tyckte att en av grabbsen var litet extra söt, så jag vågade - anonymiteten stärkte modet - pränta det adjektivet "söt" på hans lapp. Gissa vad den romantikern hade valt för ord
åt mig? Jo, han satte -ιι - under en annans persons med omsorg valda "snäll". Jag avskyr ordet "snäll", bara så ni vet...
Fast snubben jag har idag var bara snäppet bättre när jag bad honom beskriva mig med tre ord en gång i somras...sminkad. punktlig. ambitiös klämde han ur sig efter viss tvång. Gulltuppen :-)