kattungejävel

Nu har de gått. Alldeles tyst i lägenheten. Det ringde på dörren vid tiotiden, men jag hade just avböjt ett jobbpass idag så jag orkade inte klä på mig och öppna. Ropade ut i hallen till Stina att de skulle byta lås men att jag inte orkade öppna. "OK", sa hon från vardagsrummet där hon sussade. I samma ögonblick öppnades dörren med huvudnyckel och jag slank tillbaka in i sovrummet för att sova. Sedan höll de på. I en och en halv timma. Det lät en massa oväsen. Bankande och borrande. För att byta ett lås. Jag låg och lyssnade på varenda moment de gjorde för att höra om de var inne fortfarande eller utanför. Efter ett tag, läs en timma och lite till, insåg jag att jag orkade inte ligga kvar och inte låtsas vara hemma utan gick ut och tog en dusch. Ytterdörren var öppen, det kändes skumt. När jag kom ut från badrummet hade de gått. Och systern låg och snarkade, trots att det är öppet från hallen in till vardagsrummet.

Åkte till IKEA igår, Fyrvaktaren, Tigern & jag.
Kanske därför hela hallen är full av kartonger, bubbelplast och såna där små påsar ni vet, med skruvar i från IKEA. Fast först var vi tvungna att avhandla en massa andra dumheter innan Gävle låg framför oss. Först hyra släpvagn på macken och köra hem den. Sedan ta ner hörnsoffan och soffbordet nedför trappan. Köra till Tenoren och hämta Rickard som hade en tjej med sig. Klämma ihop dem i bilen och höra hans funderingar över hur lång tid det egentligen tog när han fick skruva ihop soffan... Gah! Åka hem till Rickard och bära 1) upp hörnsoffan och soffbordet och 2) ned hans soffa och soffbord och stoppa in den i släpvagnen. Plus en miljon kuddar som fyllde hela hans kök! (Han har en etta med kokvrå, kanske jag ska berätta...)
Vinka av dem två och låta dem ha det trevligt med nya soffan att sätta ihop. Fyrvaktaren var sliten. Jag och Rickards tjej bar kuddar ned och soffbordet upp, för vi är inte feminister. Och mittimellan hade vi en hungrig Tiger i bilen som tyvärr fick vänta till klockan sex innan hon fick lunch.
Åka till soptippen och dumpa soffan, soffbordet och en miljon kuddar. Jag var bara lite rädd när jag och Tigern svingade soffan att jag skulle följa med ner...
Sedan headade vi för Gävle. Det hade blivit mörkt. Sedan köpte vi soffa, lampa och soffbord. Men innan vi hämtade ut allting gjorde vi ett besök på restaurangen. Jag tog gravad lax med hovmästarsås som är sååå gott. Såå gott. Och Tigern tog någon kyckling som också var gott, och Fyrvaktaren tog en räkmacka med inte många räkor för det priset.
Det var där det hände!

När jag gick med brickan till bordet passerade jag ett ungt par och när jag såg tjejen sa hon hej och jag sa hej och gick vidare. Vi kände igen varandra. Frågan var bara från VAR? Jag kom till bordet med uppspärrande ögon.
"Jag sa hej till en person jag känner igen, men jag har ingen aning om vem det är!"
Min sambo och syster tyckte jag var underlig.
Åh, vad huvudet värkte av grubblerier. Ingen skådis? Näe. Från något jobb? Naj... Från Stockholm? Jo, kom jag på, det var ju den där tjejen som gick i min klass på gymnasiet! Men vad sjutton hette hon?
Fyrvaktaren och Tigern slängde ur sig förslag på namn. Jag var tvungen att ringa Nilla och försöka förklara hur hon såg ut, för jag visste precis vem jag menade, och Nilla och Ems som var på samma ställe satt och gissade de med. Det dröjde innan Ems kom på vem det var. Tänk att man glömmer namnet på en klasskompis man hade för bara två år sedan...
Sedan nästa problem. Skulle jag gå fram och höra med henne? För vad gör en Upplands-Broare i Gävle? Småprata lite. Nilla hade rått mig att inte göra det, för hon var en elak bitch eller något sånt... Inte mitt minne men hon kanske hade rätt? Jag beslutade mig dock för att stanna till och höra åtminstone hur hon mådde.
Sagt och gjort.
De satt vid brickstället så det passade ju perfekt att stanna till där, småprata lite, och sedan ha en ursäkt att gå. Men när jag kommit fram till min fd skolkamrat och vänligt frågar hur läget är, ser jag att det inte alls är hon! Det är en helt annan person, som jag ändå fortfarande känner! Jag har bara ingen susning var jag kan placera henne!
"Bor du här?" undrar jag. På IKEA?! Dum fråga...
"Ja." Jag känner ingen i Gävle!
Jag ler och låtsas veta precis vem hon är, otroligt läskigt, för jag kanske borde veta det jag frågar om?
Sedan kommer mitt sällskap och vi försvinner bort och jag skrattgråter nästan och kan inte släppa det. Vem är det?
Samtidigt berättar min syster en kul sak som en i hennes klass berättat. Den flickan bor på Söder där lite annat folk bor, och ibland går hon fram till personer hon känner igen, och tror att hon känner dem, fast hon i själva verket bara sett dem på film, och snackar lite. Motsatsen händer också. Hon ser vänner och bekanta på stan och tror att de är kändisar, undviker dem men på avstånd glor som bara fan. Haha.

Efter ett tag kommer jag på det. Hon är också timvikarie på samma jobb och jag har sett henne kanske två gånger, så det är ingen jag direkt går och tänker på om dagarna. Att hon satt i Gävle är mer troligt än att ****** gör det, ifall denne inte flyttat för studier eller vad man nu gör efter studenten... Fast att hon bor i Gävle, det var lite märkligt,
hon kanske hörde fel?

Väl hemma ringde jag hit en bärhjälp, Berka, som kånkade soffor med Fyrvaktaren. Medan de tu åkte och återlämnade släpvagnen monterade jag och systern kofötter på soffan, satte dit lite plädar. Sedan såg hon på Desperate Housewives och jag satte ihop lampan. Fyrvaktaren kom hem och var arbetsledare för monteringen av soffbordet (jag satte halvt i ett ben) och (arbets)dagen var slut.


Och ja! När vi tittar åt sidan ser vi på TV. Nu vet ni.