kattungejävel

När jag är trött, t.ex. när jag somnat vid 02:00 och blivit väckt för jobb klockan 06:40, då blir det lätt att jag vid hemkomsten och samma kväll tycker att det är väldigt, väldigt roligt med i mitt tycke töntiga namn. Nyss roades jag av namnet Boris, inspirerad av en gammal politiker. Jag, och killen på ett hörn, satt och fantiserade ihop en massa attribut till namnet. Jag garvade nog mest, han möjligen en smula.
Tidigare utsattes Åke Tönt för samma behandling. Ni kan vara lugn, den enda träffen på Eniro på Tönt och Åke Tönt är en Stockholmsbutik som i mina ögon inte alls har någon koppling till ordet tönt. Men sånt är upp till andra att rå över.

Jag har nog alltid haft ovanan att betygsätta, och nördstämpla namn. I min barndom sprang och jag en kompis runt och ropade på Bertram! tills någon snarstucken vuxen bad oss knipa igen. Jag har även aldrig tyckt om namnet Norman, som dock är rätt ovanligt i detta land. Min pojkvän tycker att Toaletta är ganska... "Det tycker jag inte", svarar han från soffan och skakar på huvudet. Jag tolkar det inte som att det ligger på hans topplista över favoriterna direkt. Vi får väl se ifall vi får två barn i framtiden som får namnen Doris och Boris. Det skulle väl sitta fint? Och en liten sladdis vid namn Pippa Mae.

PS. Jag är ledsen ifall jag sårade er, Boris, Doris, Åke Tönt, Bertram, Toaletta och Pippa Mae, ifall ni finns och tar åt er. En del saker existerar enbart för att underhålla, så är det bara. DS