kattungejävel

Töntfilm på ettan, trean och femman, gamla Nyheter som man redan vet på fyran och mittimellan Sport på varenda jävla kanal. Då blir det att man ser på något sammandrag från någon ishockeymatch och det enda jag uppfattar är namnet Calle Steen.
Jag tilltalar killen vars huvud jag har under min hand:
"Calle Steen..." Jag funderar. "Calle Steen - Canesten. Det tar man mot svamp i underlivet."
"Rätt åt honom", svarar snubben. "För han lämnade LIF."
Vi googlar för kontrolluppgift. Finns en Calle Steen i Sö'tälje men hans moderklubb var Sollentuna. Han har en bror som heter
"Oscar Steen då?"
Näe.
På Wikipedia.org finns en Thomas Steen men han spelade på 70-talet.
Han bläddrar in på Leksands IFs hemsida och kollar spelare.
"En Green", noterar jag.
"Green, ja", säger killen. "Inte Steen."
Utan resultat.

Jag har blivit vän med David Batra på Facebook. Känner mig långt ifrån unik. Skrev världens sämsta meddelande, pinsam är jag, om jag bara kunde inse det själv. Skrev att jag drömt om att bli hans vän sen Kvarteret Skatan, och att jag skulle göra kyckling med Sataysås. Han är knasig som går med på en relation.

Men jag har gjort liknande saker förut. Skrev till komikern Peter Wahlbeck och frågade om det var på riktigt när han skällde ut en ur publiken och kallade honom tråkig och erbjöd honom typ femhundra spänn att hämta ur baren ifall HAN DROG DÄRIFRÅN NU. Jag och pojkvännen var nämligen oense ifall det var uppgjort eller inte när vi såg honom live på Stockholm Comedy Club för en tid sedan. För var det på riktigt är det hemskt hur otrevlig han är. Annars var det bara ett dåligt skämt.
Jag behöver kanske inte berätta att han aldrig svarade på min fråga.

Syster! Du är ju helt välkommen ju!

Agneta! Nu bloggar jag ju! Och jag kanske vill följa med på hockey ändå!

Idag var jag söt med hårspännen och färsbiffarna med Balkan style blev goda.
Jag hjälpte snällt en dam/kvinna/tjej idag som inte hittade till Kupolen. Vi tog sällskap av varandra eftersom jag skulle dit efter att ha blivit medvilligt dumpad på killens jobb för att gå hem därifrån, röra sig. Hon rökte och det enda hon pratade om under den kanske sju minuter långa promenaden var att det var en cykelväg längre bort som hon hade tagit förut. Jag sa att jag hade dåligt lokalsinne men vi tog min väg ändå, fastän hon hävdade att det låg en längre bort som hon inte hittade nu. Jag fick en halstablett och tog emot den, fast jag alltid lärt mig att tacka nej till främlingar. Men påsen såg ny ut... haha.

Nilla! Får du din dagliga dos av Kattungejävelns blogg mättad nu?