kattungejävel

Jag läste min systers blogg och en mening som slog mig, som jag allvarligt börjat tro på, lyder;

Jag får alltid det jag önskar mig


i sinom tid.

Det är det det "i sinom tid" som kan störa mig.
För det kommer ofta i fel ordning, vid fel tillfälle än vid det när jag sände en önskan.
Ni känner kanske igen er? Har ni inte också önskat er någon gång att ni kunde få vara sjuka och hemma, just denna mörka, obehagliga morgonen? Och vaknar friska. Och sedan, en tid senare när det verkligen inte passar, då vaknar ni med världens förkylning?

Stina, min lilla gosedjurstiger. Du kan bli allt du vill. Du får allt du vill. Och (nu kommer den kvarglömda, kristna delen av kattungen fram) - du får det som är bäst för dig.
Jag tror faktiskt att det mesta löser sig till slut.
Jag får det jag behöver och förtjänar. Och får jag det inte, var det inte meningen, och saker och ting är som det bäst kan vara. För mig då, för jag pratar om mitt bästa, men visst - omvärldens bästa också.

Ett litet exempel för enkelhetens skull som visar hur sjukt jävla snett jag tänker; jag försover mig. Det var meningen. Hade jag vaknat i tid hade något hänt som jag nu besparades. Någon eller några beskyddade mig och ordnade det som faktiskt var bäst åt mig. Kanske min skyddsängel?

Vänta! Det känns igen från gymnasiefilosofin?
Minns inte exakt? Men något om att dagen redan upplevts flera gånger, och bästa "utgången" valdes. Men jag ids inte fortsätta mer här, får huvudvärk. För finns det en gräns för hur många gånger den upprepas, och när inträffar nästa dag, och sitter inte allt ihop? Osv. osv.

Jag tror att min kille (förlåt, jag vet att du ogillar när jag har förutfattade meningar men du kanske fattar poängen?) blir lite irriterad över dessa ord eller skulle bli om han fick höra dem, det blir jag faktiskt själv med, även om den här teorin bygger just på detta. Den här fega metoden att skylla ifrån sig typ "gud vill att det ska ske, alltså kan vi inte påverka Hans beslut". För det är skitsnack. Typexempel: Blir du gravid kan du göra abort. Det behöver inte vara meningen att du ska bli mamma. Det kanske är tvärtom, gud vill att du inte ska bli mamma, därför satte han denna tanke i ditt huvud. Eller, radera den där gud - kanske du själv fick idén eller kom på möjligheten?

En annan sak är om någon sätter stopp för den. T.ex. bestämmer att du ska bli mamma, fast abortmöjligheten finns. Det är jävelskap jag inte ska gå in på.

Jo, klart du kan påverka! - Jag gör det hela tiden, jag går extremt ofta på magkänslan. Även om jag på äldre dar allt oftare går emot denna, eftersom min mage får fjärilar mest hela tiden, och det fungerar inte om jag jämt ska göra som den vill. Fast jag brukar försöka göra allt för att lugna den, och tvinga mig att genomföra saker, för att slippa ha det liggandes. - Gå inte på första alternativet! Jag bytte klass i sjuan efter att gråtit kanske varje dag. T r i v d e s i n t e. Så jag bytte till 7e från 7d, tror jag. Usch, sicket trist exempel. Men man behöver inte trampa i samma bara för att det är meningen?
Även undermedvetna saker. Kanske det är det allt handlar om. Undermedvetet glömmer jag alltid att skicka ansökningsbreven. Undermedvetet går jag inte ut i regnet. Undermedvetet drar jag ut på att tvätta som Fyrvaktaren bad mig göra innan han snörde skorna och gick. Undermedvetet köper jag musslor jag aldrig kommer äta.

OK. Stina, du har tappat mig?

Visst kan det ha med vilken familj du föds in i, syster min. Men faktum är ju att du redan har alla förutsättningar att bli vad du vill, så din kamrat har rätt. Du kan studera vad du vill, för det tillåter vårt samhälle. Du valde gymnasieinriktning själv av hur många som helst, och vill du hoppa av finns det andra program att välja, eller så kan du få ett jobb. Du lever i ett rätt så fritt samhälle och tid, du lever i ett informationssamhälle ingen sett maken till, och du kan välja att gymma och slippa bli fet.
Du kan bli ihop med nästan vem du vill. De som kan sätta stopp för dig i dagsläget är ju våra föräldrar, men de är inte de första att förbjuda dig så det är lugnt. När du är 18 kan du gifta dig om du vill, eller inte. Alla har inte den valfriheten.
Du kan spara varenda krona du tjänar, stjäla, vinna på lotto eller samla tomburkar, åka till USA, muta och mörda tills de ändrar grundlagen så att en svensk kan bli president, och genom att träna din tunga, bättra på din image och en massa andra grejer, kan du bli vald till am. president, det som verkar ses som det största i världen.
Du kan bli påve, genom att dra i rätt spakar. Du kan läsa dig till, jobba dig till, porra dig till och öva dig till, ja till o mä leva dig till eftersom ingen egentligen vet hur något exakt går till, den exakta orsaken. Det mesta bara hamnar där.

Ingenting är omöjligt.
Speciellt inte för en vit flicka i Sverige.

Bara genom att få ditt studiebidrag i hand, är du den 2,203,987,152a rikaste personen i världen, enligt glo.
En av de rikaste 37 % i världen.

Och som för att dra paralleller till bloggstarten. Även om du, låt oss säga, blir en asfaltsläggare i Åmål fram tills pensionen, och du möter din kamrat som säger "men du hade ju kunnat bli nåt stort, Stina", så är det kanske det största som finns/fanns för dig, att du var ämnad för det. Du kanske ville det, en torsdag, när du gick till jobbet i arbetarkläder. Du kanske innerst inne vill låta någon annan förändra världen, och du tar mer än gärna på dig markservicen. Du kanske kämpade men kom bara dit. Eller så började du där med en gång. Och kom på att det var OK, det räcker. Det är kanske därför folk nöjer sig med att jobba på ICA, de "prioriterar annat" i livet än att alltid klättra uppåt och känna sig manade att göra revolution. Och det kanske inte har med yrket eller titeln att göra. Det kanske var nattens blogginlägg som var "the big thing" i ditt liv. Vem faaan vet? Och vem faan bryr sig?