Kick-off
Så jag avverkade mitt dagsverke och åkte hem till min Ceeeeeee-Ääääääm! Han hade litet dåligt samvete (kanhända, kanhända!) över att han missade att ringa och väcka mig i imorse även om det inte var någon fara då jag hade eget alarm, så därför (ja, kanske inte därför kanske) var det fint uppdukat för middag hemma hos honom efter att han hämtat mig i Danderyds sjukhus på eftermiddagen. Jag hade varit dränkt som en katt om jag hade inte haft mitt fina nya regnställ på mig som jag köpte med Nilli i veckan. Vi åt hummerpaté och köttfärsfyllda paprikor med en sås som var sååå god och precis en sådan som faller fröken Hanna i smaken enligt CM, och sedan åt vi ostbricka framför en Bondkväll. En alldeles förträfflig söndagskväll alltså, och en massa mycket gos förstås! Ligga nära nära, det finns inget bättre, förutom när det blir för varmt, då vänder jag på mig och har huvudet på andra ändan av soffan, men sen kryper jag tillbaka och upp i min lilla sötnos famn; i trygghet lutad mot hans bröst och får en arm över mig. Blir det för mycket pussinull nu för att vara den intressanta och intellektuellt elitistiska blogg vi alla vill att den ska vara? Kanske bäst att jag lägger ner för idag då. Annars finns det risk för att det blir mer kärlekstjafs...! Ja, just det, senaste elräkningen för senaste kvartalet gick på hela 200 spänn. Det är billigt att bo borta mycket, och väl hemma har jag bara min lilla laptop och hörnlampan som drar el. Det ni.
Vad ska du göra nu?
Pokerhaj med skärgårdsdrömmar
Igår bjöd M på middag nere på Restaurant Pont nere vid Hägernäs Strand. Vi var lite för tidiga för á la carten så vi tog en liten promenad längst stranden. Så vackert det är där! Bryggor där man kan sitta och njuta av vattnet. Ovanför låg lägenheter med sjöutsikt man mer än gärna skulle vilja lägga beslag på om man hade tre miljoner för en trea.
Blev opererad också, två gånger. Först var det en finne doktor CM med stor säkerhet avlägsnade från min panna. Senare på kvällen kom jag ihåg att jag hade lite lätt smärta i ena lilltån. Jag har känt av det ibland när jag går, men har bara vinklat foten lite så har det gått bort. Nu la jag upp foten framför CM och gnällde lite så fort den ömma delen vidrördes. Ett hårstrå eller bit tråd hade jag däri på undersidan av tån! Det lät väldigt otäckt, men han bad mig stålsätta mig och sen gjorde det inte det minsta ont när han stadig på pincetten drog ut det ur huden. Jag hade alltså ett ca ½-1 centimeter långt (ungefär) hårstrå fast innanför huden på lilltåns undersida, där det normalt väl inte ska växa hår? Det var väldigt skumt men antagligen har ett hår vuxit inåt på något sätt eller jag vet inte alls hur det funkar, nu är det väck.
Äggen har nu kokat, säkert blivit hårda och nu kalla eftersom det gått tio minuter sen jag spolade dem med kylande vatten och ställde dem på bordet. Kokta ägg med kaviar, det är läckert. Jag minns den klassiska diskussionen från igår; "kavviar" eller "kaviaar" - det är frågan om det. Jag, Ems och Nilla satt på kafét Chokladfabriken och delade på tre bakelser för provsmakning. Vi hade en trevlig strosdag i stan. Bland annat passerade vi min farmors mosters Esters gamla kaffehandel som nu säljer té och innehade gäster med tidningar framför sig. Vi var även överens om att man någon gång måste bo centralt inne i stan. Jag vill helst bo i en mysig söderkåk med plank utanför. Sen vill jag bo i skogen, och nu har jag sett exempel på vackra skärgårdshus som jag vill haaaa.
Mitt bostadsintresse höll i sig till kvällen och späddes på av min och Ms promenad nere i Stranden. Det här huset som finns i Vaxholm vore såå coolt att ha. På baksidan finns en stentrappa som leder upp till tomtmark på höjden och där gäststuga finns. Rummen inuti var också läckra, med massa färger och en snirklande trappa mitt i.
Välgödd filmerska
Var i Rotebro och filmade Malin. Tjugo minuter intervju - det är inte illa! Och en vansinnigt massa tagningar på plastfjärilar och blommor.
Sedan for jag ut till min babe och så tog vi oss ut till hans fadder med fru på Rindö. Där bjöds vi på god mat och en hel drös historier; han bara sållade historier ur minnet. Men trevligt var det. Sen passade M på att köra runt mig på en liten tour på Skarpö och Rindö och titta på gamla platser ur hans barndom. Där, vid vattnet någonstans, skulle vi båda lugnt kunna bo utan att vare sig behöva bli hotade eller tvångsförflyttade först. Med lite mer pengar i fickan dock.
Idag har jag hört något om en chokladfabrik... kan det stämma?
Pirater i EU
Och idag ska jag filma Malin! Ska bli så kul så! Jag är lite sen hemifrån, skulle ha varit där vid tio men är lite morgontrött. Elva går lika bra för oss båda, visade det sig. Min nya klänning ska på; en lila version av den svarta jag köpte sist. För ikväll ska vi hem till vänner till M på middag och jag är trött på jeans. Håret är fuktigt och jag ska strax ned till Roslagsbanan. Vi tog en mysig promenad igår efter att M hade röstat och sen åkte vi till min vallokal och jag körde hela vägen, både dit och hem. Middag hos föräldrarna hanns också med, med lite god ziti och provning av finskor som mamma tagit hem från arbetskamrat. Sen hem och köra på vackra Norrortsleden.
Fresten. Det var nog ingen vagel... för den gick sönder =)
Syk i huvudet
Idoljakt
Såhär spralligt glad såg han ut när han pustade ut efter fiolspelandet och tog emot jublet tillsammans med sina dansare inne i gallerian:
©Therese HMen jag fick mig faktiskt en liten chitchat med honom innan spelningen, he he he. Vi satt på Serrano när vi såg en ung spoling vandra runt utanför - en riktig liten Rybak-look-a-like! Thereses norska kollega blev nog lite röd om kinderna, det tror jag allt... Sen kunde jag inte låta bli att roa mig lite. Jag tog fram block och penna och gick fram till honom och bad om hans autograf. Han lossade hörlurarna ur öronen. "Varför?"
"Alexander Rybak?" sa jag frågande. Han var ännu mer lik gutten på nära håll!
Han log. "Det är inte jag..."
Tyvärr gav jag upp där och envisades inte vidare om en autograf ändå. Hoppas han blev lite grann mallig över liknelsen!
Nyckelbarn
Larsa förmanade sin klass och jag dolde mitt leende bakom Metron. När tåget stannade strax före Täby C gick alla blonda barn av, kvar satt de mörka. Jag tycker alltid det känns lite märkligt med en sådan tydlig segregering, men jag tröstas av att när jag blir kejsarinna ska alla barn leka med alla på samma skolgård.
Nyckelbarn, nyckelbarn. När jag gick ut från återvinningsrummet - här till skillnad från min förening sopsorterar man - tog jag ett nyfiket varv upp på den lilla lustgården som inretts och hittade en stor nyckelknippa som jag tog hem. Hellre i mina händer som är mer än genomsnittligt hederlig än i fel händer. Jag och M designade snygga lappar med meddelande om att knippan återfås mot beskrivning, och så gav vi oss ut i kvällen för att ordentliga som vi är placera ut dem på väl valda ställen. Vår duktighet slog dock tillbaka. Vid månadsskiftet hade en ny portkod lagts in, och vem har den i huvudet? Fasiken. Och eftersom det var sent är det inte säkert att någon granne kommer förbi, och varken nycklar eller mobiler låg i våra fickor. Efter en stunds väntande var det slutligen någon som svarade på våra fönsterknackningar och vi blev insläppta. Idag såg jag att lapparna var borttagna så jag måste höra med M om någon hört av sig.
Regn, remisskrivande och reggae på Youtube. I kylskåpet står köttgrytan från igår; hittade bara grytbitar så han hjälpte mig att göra en gryta på morötter, lök och ris som blev helt okej resultat. Lite som höstgryta kändes det, när jag hällde över viltfond. Kallakallacka, kallakallacka, kalla på Kapten Röd... Hela skutan går under utan ditt understöd...Kapten Röd säger ajöken, adjööö
En blå molnfri himmel
Det slog mig idag; att det har ljudlöst och obemärkt lämnat mig, som satt löst flätat vid min höft men nu har singlat iväg någonstans på vägen. Det tog ett tag, ett år, men nu är jag lös. Det jag kedjat mig fast vid, är ett minne blott - inte längre kvar likt småsten i byxkanten ej redo att ruskas ur. Det är inte längre mitt, det är befriat och min strupe är klar och renad, en blå molnfri himmel är denna insikt.
Från det djupa till det lätta: både 18-årsfest hos Ss på G-stigen, och middag hos T. Mycket vin, mycket prat, kanske det som talar ikväll. Huvudvärk imorgon månne?
Vuxna, men ändå samma
Detta inlägg ackompanjeras (orka kolla stavning...) av systers gitarr. Den förra låten hette "Stämmer..." *plats för artigt skratt*
Du skulle ha läst det här inlägget högt istället, Ems! Den damen satt nämligen igår på sin balkong och läste högt ur min blogg, till allas stora glädje... Hm... Men annars hade vi det trevligt. Det åts glass och maränger och jag i min tur filmade alla till vansinne.
Sen åkte jag hem, rakade benen för andra gången i år, och for iväg på studentmottagning hos faster och farbror. En glad nybliven student öppnade med en öl i handen och ett stort leende i ansiktet, och det var början på en ganska trevlig sen eftermiddag. Jag har inte sett yngsta R på flera år! En skandal, va? Det var samma ungdomar som kom som var barn på den tid jag fortfarande följde med på födelsedagsträffar; ett gäng grabbar mestadels (utom jag & mellan-R) som är födda ungefär kring 87, och jag räknade hela grabbordet till ungefär 10. De har blivit stora. Vuxna. Men ändå samma.
Vad ska man göra en ledig fredag?
Gårdagen var rolig i skolan! Vi hade rollspelsövningar - lekstuga - där en lärare spelade elev och ställde frågor om gymnasievalet, och så fick vi sitta med en gammaldags gymnasiekatalog och bläddra. Jag fick en "elev" som var väldigt påläst om Teknikprogrammets olika kurser och frågade om programmering och CAD-teknik, och möjligheten att läsa två språk samtidigt som hon ville läsa hög matte. Voj voj. Men de övriga berömde mig för att jag var så "snabb i huvudet" med svaren. Kanske kan bero på att jag typ kan gymnasieprogrammen i huvudet, åtminstone de studieförberedande, sen min egen gymnasietid då jag gottade mig i timplaner. Nu finns det nya huvudbryn som områdesbehörighet och extra meritpoäng som plockas på olika håll som inte fanns på miiin tid. Men övningen var rolig, alla klasskamrater var påhittiga med frågor och försökte luska ut olika alternativ och vad som eftersöktes. Mycket skratt och många diskussioner om hur man gör med elever som inte klarar grundskolan, om komvux och hur man låter bli att stänga grindar men samtidigt vara realistiskt. Typ samma diskussion som kommer fortgå under tre år... he he he.
Nu sitter jag i valet och kvalet över dagens planering. Klassträff i Rålis, men där många omtyckta personer kommer saknas. Klart jag trivs med majoriteten av kursarna, men det är alltid lite nervöst hur det kommer bli. Solen strålar så det är ingen ursäkt att stanna hemma. Det är tur, för min yngsta av de äldsta kusinerna tar studenten idag och jag önskar honom sol och glädjerus. Jag ska dit med familjen i eftermiddag. Men först - något för dagen. Annars ska några av tjejerna träffas för glass i Kallehäll. Får se, får se. Sen ska jag som sagt till Bromma för mottagning, och imorgon är det både 18-års-öppet hus för bekantas dotter och sen middag på kvällen med föräldrarna hos familjen T.
Och sen - på söndag - när pv inte ska transportchefa längre - får jag träffa honom igen. Och sen är det nästa vecka med sista inlämningar i skolan och sen är det sommar, sommar, sommar!
B som i basta
Själv har jag ägnat kvällen åt klippning. Jag har filmat både picknick på Kallhällsbadet och Twisterlekar på kökgolvet, och jag tror mina vänner kommer hata mig innan sommaren är slut för att jag ska försöka föreviga varenda steg de tar, stackarna. Men jag har en del roligt material redan! Min dokumentär kommer bli suverän när den är klar.
Solen sken idag och snoken simmade i vattnet kring våra fötter (nästan) och var inte alls död när man kastade en sten alldeles intill den som kontroll. Jag och Nilla svalkade oss i vattnet efter gympapass i värme, och jag blev såklart solbränd om nosen, viking (viting) som jag är. Lite plugg hanns med; några sidor om efterfrågad och icke efterfrågad information, och så fick jag tillbaka resultatet av samtalsanalysen: det blev ett B i Studie- och yrkesvägledning II. Yeay!
Nu får CM komma, tycker jag.
Därmed basta; det ord som tönt-Corazza Bildt använder på valkampanjaffischerna.
Igår ringde jag J, Cs syster, för att småprata lite och höra mig för hur hon har det. Hon blev förvånad att jag ringde men hoppas att hon uppskattade det. Man måste ju ha lite koll på sin förra svägerska.
Oj! Koddosan är död vid min port, måste ner och släppa in älsklingen... Ciao!
Ett år äldre, klokare och starkare
Idag är det också maj och jag är ett år äldre, klokare och starkare, men med ungefär lika många kilon under kläderna. Det är som att tankarna mer sällan går på högvarv, jag har tid att tänka innan jag yttrar mig, jag stångas aldrig utan tas alltid mjukt emot av CM om jag skulle få för mig att försöka. Jag stillar mig, alltmer. Och när jag stressar upp mig och blir orolig, då finns han där, som för att lugna de sista tonårshormonsspökena som rasslar i hörnen.
Vi for till hans lillebror igår, en gräsänkling som var otroligt trevlig och lättsam att vara med och som var nyfiken på sin brors nya tjej. Tänk, jag som storasyster är ihop med en storebror, det ska tydligen vara extra bra! Hans tjej och barn var bortresta så jag fick bara en liten dos svärfamilj vilket var alldeles lagom. Han bjöd på middag och på en pall stod en bur med hamster i - precis en sån liten krabat jag förut suktat och som jag lekte med efter att CM fått fingrarna bitna en stund. Det är f.ö. löjligt fascinerande att se bröder interagera. Att finna likheter och skillnader, både utseendemässigt och i beteende, och veta att de här personerna har känt varandra hela varandras liv. Jag vill gärna träffa honom och hans familj igen! Gärna i sommar.
Och så blev mitt och CMs farväl extra långt imorse, då han ska ut och bygga en jättebrygga över Kristi Himmelsfärdshelgen (ja, hela ska täckas ;)). Och nästa vecka är det maratonet som han är med och ordnar = mycket jobb. Men någon kväll får han undvara åt sig och sin lilla flicka, det var han också medveten om är alldeles nödvändigt.
Här sitter jag!
Här sitter jag, mätt på Toblerone och förlorar på poker; först dubblade jag insatsen, nu ligger jag under. Duffy, och nu Eddie Vedder på YouTubespelaren, saknar därmed killens ljudanläggning... Vill ni höra bra musik så lyssna på soundtracket till Into the Wild. Jag pokrar och läser i Järfällas skolplan och räknar ner timmarna tills jag ska till jobbet kl. 17. Grabben ser jag inte förrän på lördag. Jag jobbar två kvällar i rad, han ska på speedway och ut. Även om jag sovit där sen lördags har jag ändå varit hem i vändor och tränat, jag har varit på vårdcentralen och sen käkat hamburgare och varit ute i solen med Nilla (okej, det med vc lät lite som ett pensionärsnöje) och sen tog jag mig till stan och blev upphämtad som en liten lyckost av killen som var inne i stan samtidigt som mig - timing! Vi köpte färdiglagat att äta och medan han installerade en ny skrivare slöläste jag rapporter, och sedan gosade vi ihop oss och såg på film. Kan man inte alltid ha det sådär slappt? Om en timme ska jag pinna ner till tåget... Är väl rätt okej det med. Kanske borde lägga mig ner och blunda lite också... sov bara några få timmar inatt (gud, vad J-a i började fnittra åt mig när jag sa det) och vi hade låång paneldiskussion om gymnasie- och yrkesutbildning idag med representanter från Sveriges Kommuner & Landsting, Svenskt Näringsliv, Skolverket och LO, vilket var intressant men det krävdes mycket sötsaker och fralla för att hålla hakan högt och inte mot bröstet. Visste ni att om några år kommer bara 15 % av alla nya jobb i Europa vara möjliga att utföras av "low-skilled" dvs. dem med bara grundskoleutbildning? Och minst 50 % kräva högskoleutbildning? Det kanske är bara jag som skriver så pennan glöder när såna ämnen är på agendan? ;)
Kap Farväl
Sicken lyckodag! När jag nu stuckit hem lite emellanåt för att hämta träningskläder ligger det två paket på golvet bland all reklam och lokalt tjafs. Både Fimbultyrs cd och mitt Stikopaket med t-shirt och Stiko Per Larssons album i hade kommit. Så nu har jag spelat igenom hela Gryende tidevarv (lite snabbt, mina öron var inte riktigt på humör idag) och halva Kap Farväl som sänks över Aspnäs.
Annars har det varit shopping på stan med Nazli & Nilla; jag köpte en kjol och en sommarklänning, samt kokos/vindruvsdricka och choklad från Koreanska affären. Nilla fick ta sista delen av drickan eftersom de hade stoppat i bitar av vindruvor i - inget för mig. Och så har jag börjat planera för min dokumentär; mitt sommarprojekt. Träning ikväll, och sen åker jag nog tillbaka till Hägernäs till mannen. Ljuvligt.
Ny leksak
Den är rätt cool, vi ska nog komma bra överens den och jag.
http://www.unwiredview.com
Nu är herrn på möte och jag ska ta och fixa lite köttfärssås på älgfärsen sen igår åt oss lagom tills han kommer hem. Jag i min tur blev serverad lite lyxiga färsbiffar igår med ädelost, strimlade rotsaker och vin att dricka PLUS smaskig efterrätt, så ikväll blir det annat när unga fröken står i köket efter heldag i skolan. Och som en avslutning på den lediga, ultrahärliga söndagen fick han dela säng med en så lagom kaxig vinnare, då vi spelat en omgång Texas hold 'em och jag fick in en högre kåk på triss i sjuor över hans triss i tvåor. Det är kul att spöa killen som omväxling ibland *blink*
En ny kameravinkel
Jag vill vara skärpt. Möjligen blir BRÖSKME, The HEPMENN Girls eller vad vårt hemliga nätverk än kommer heta… en väg att gå till makt och kapital i . Vi satt på bussen från Kista och skojade, jag och några av tjejerna. Vi var på bio ikväll, State of Play – en spännande, normal film jag kan rekommendera vidare. Jag hade haft en blaskig dag; fick lägsta godkända betyg på Arbetslivs- och Näringstentan som gav mig ett snett, förvånat leende när jag såg att jag skrivit ”relativ” istället för ”relevant” inte mindre än två gånger. Vad tänkte jag där? Man får som man förtjänar, jag blev i alla fall godkänd. Men i skolan verkar flertalet tunga i sinnet, präglade av oro och stress med husförsäljning, barnhämtning och stundande sommararbetslöshet uppå studierna, vilket påverkade även mitt sinnelag. Och jag måste knappa iväg ett sms till CM med min insikt om att jag är ta mig fan lycklig. Jag har haft urmysiga dagar med honom, det är inte värre med skolan än att vissa rapporter från Skolverket är lite torra; och jag har ju ett jobb som kanske inte riktigt går gnisselfritt (jag våndas fortfarande för spel- och travdisken) men där jag får betona att jag HAR ju ett jobb. Jag är frisk om än lite rundmagad, är älskad av en älskad pojkvän som bara vill mig väl, och inga direkta problem. Det är inte att skryta, det är att konstatera. Men när jag satt på tåget hem från skolan, kall av regnet och fullpackad efter några dagar i Täby – så ville jag faktiskt åka och träffa tjejerna, hur sur jag än var. För det skulle muntra upp mig. Det var en nyhet; förr har jag tyckt det varit en ytterligare tyngd att behöva vara social. Men jag tror att jag var ganska snäll ändå… Det var trevligt att ses och äta lite go mat och se film.
Begravning imorgon för B, jag och syster ser fram emot maten, är det respektlöst? Jag kommer gråta. Blir mitt livs andra begravningsceremoni imorgon; jag är inte närmast sörjande men sorg är smittsamt.
Min mobil har dött. Ingen ceremoni för den, hoppas ännu på återupplivning. Jag vill inte att mina 83 sparade kärleksfulla sms från CM ska vara borta. Även om det slår mig att det inte är det värsta som kan hända. Bara värd en liten suck.
Åh, nu efter några timmars död, börjar det blinka lite sött här bredvid mig i soffan. Men, skärmen är bländande ljus och det blir nog att googla på ny telefon… Kanske dags nu, efter att ha levt på lånade mobiler de senaste åren… På TV säger de att det är 85 % arbetslöshet i Herrgården i Rosengård. Inte konstigt att det brinner och kastas sten, de är helt klart behov av en syv! Och lite pengar kanske...?
Ut i vildmarken med E & N
Ännu en självstudiedag! Men vädret är grått och trist, inte alls som i lördags då jag, Nilla och E hade utflykt! Jag hade en ledig dag och ville hitta på något; helst ta en dagstur bort och kanske åka färja eller något annat spännande. Efter lite snabb research om naturreservat fastnade jag för Tattby med bilder på dess lummig natur och texter om urskog och vatten. Nilla var på, och E - han blev också sugen på att ge sig ut i vildmarken. Med tro på att dessa två figurer tillsammans med mig skulle gå ganska bra ihop som resesällskap, tog vi Saltsjöbanan ut. Jag hade kvällen innan stått på tågperrongen efter jobbet och flirtat in mig på att E skulle fixa smörgåsar åt mig, så jag köpte drickyoghurt och kakor till honom som gentjänst. För ska det va picknick så ska det!
När vi stigit av i Tattby (ska jag prompt bo kvar i Stockholm kan jag väl täänka mig att flytta hit) var min kompetens som guide nådd till slutet. Vi valde att gå ner mot villorna (tydligen mitt beslut, de andra ville gå åt andra hållet) och det blev därför en slags stadsutflykt där vi strosade längst gatorna i ett idylliskt villaområde med det konstigare moderna huset efter det andra; Nilla med kameran i högsta hugg (Uppenbarelsekyrkan var verkligen vacker!) och jag och E som allmänt proffsiga sommarturister med ryggsäck. Nere vid hamnen hittade vi en liten miniö att käka lunch på, och där fruktade vi fiskmåsar och gjorde oss lustiga över en båt som övade på att köra i cirklar. Vi tog ett varv runt Saltsjöbadet; fotade, pratade, skojade. När vi återvänt till tågstationen ville vi inte riktigt hem, så vi provade det håll som jag avfärdat sist. Och se på fan - där låg den efterlängtade skogen, där vi både tog oss ned för sluttningar och uppför branta backar, hittade en parkeringsplats mitt i "ödemarken" och slutligen sjönk ned vid några klippor för att njuta av vågorna och pissmyrorna. Jag blev ett litet barn och balanserade på stenar, trampade sönder torkad tång och stoppade handen i vattenskummet - till de andras stora förtret, medan de "vuxna" solade. Jag med min känsliga rödtotts-hud blev dock kräfta på kvällen; solskydd - vad är det? Jag ville nästan sjukskriva mig från jobbet nästa dag!
Nåja, man har väl en gullig pojkvän som lät mig ligga med huvudet i hans knä och så smorde han in mig med diverse svalkande krämer och aloe vera-klet. Mina knogar är också alldeles torra; hudkräm - vad är det? eftersom jag tvålar in mig sjuttielva gånger vid handtvättningen efter kassajobb - pengar gör mig nästan svart om fingrarna, usch! Så dem tog han också itu med. Osså igår när vi var nere i Arninge C köpte han en varsin Tempurkudde åt oss; även jag ska ju sova gott, sa han med len röst, ty jag är fortfarande inte van vid hans vattensäng än.
Jag ska försöka lägga upp bilder från utflykten, men annars får ni hålla er till godo med min magnifika skriftliga skildring ovan. Fotograf Nilla har lagt ut bilder i sitt inlägg "Ut i naturen... eller?" http://eternalia.wordpress.com/2009/05/02/ut-i-natureneller/ Saltsjöbanan är min nya vän i kollektivtrafiken.
2009-05-09 kan jag äntligen föra över lite bilder från min döende mobil.
Nilla och E som låtsas att det är något intressant uppe i träden. Skildrar
hur Nilla fotade och vi andra strosade.
Ni förstår hur mysigt det var, denna dag? Njuter av utsikten av
Grand Hotel
Ni skulle ha sett mördarblicken jag fick...!
Imorgon ska jag, E1 och Nilla ut i skogen!
Sprida glädje och smitta
Slurp! Jag ska strax gå och ta mig en till portion pasta med tomat- och tonfisksås som jag snott ihop såhär efter dubbelpass på Friskis. Jag och Nilla körde först ett tufft men superkul core-pass, och sedan ett lagom jobbigt bas-pass. Hela kroppen känns genomkörd och jag sitter i morgonrock med blött hår och glasögon och känner hur magen spänner.
Nästa vecka kommer Svts Uppdrag: Granskning handla om "de sista ljuva åren"; alltså om de gamla på äldreboenden som aldrig fått gå ut. Och jag kan bara erkänna att jag jobbat på sådana hem... där en del aldrig, aldrig kom ut. Inte ens på balkongen. Nu i efterhand känns det dumt att man inte tog på sig tid och gick ut en vända, men jag får väl skylla på att jag var ung och dum och inte ville ta några initiativ som skulle sticka ut. Minns en farbror som skulle på läkarbesök, han och undersköterskan som följde med brukade alltid äta räkmacka i cafeterian när de for iväg, och man såg hur det lyste om honom när han kom hem igen. En del ställen kör iaf fika på terrassen och regelbundna promenader en gång i veckan per pensis, maximum. Jag vill inte bli gammal i vård-Sverige, säger jag såhär nära 1 maj.
Och så har jag hjälpt till att gjorde världen bättre, enligt CM. En kvinna på t-banan var så vacker.... Hon var ungefär några och fyrtio, kom gissningsvis från sydvästra Asien, hade vackert snidade kindben och ögon inramade av små, knappa rynkor. Så precis innan jag skulle hoppa av klottrade jag ned ett "du är väldigt vacker" på en utriven lapp och la den på hennes väska. Trots att hon såg ut som att jag skräpade ned hoppas jag att hon såg och läste. Jag var för feg för att säga det högt, men jag vill tro att hon nåddes av mitt budskap... Hemmavid hade jag lämnat ett kärleksfullt meddelande till CM. Det är mysigt att vara där, jag har bott där sen i lördags. Igår var han hemma och jobbade då han väntade på en beställning, och jag satt i hans soffa och skrev på samtalsanalysen. Men idag var jag bara där tills två, då han var på jobbet under dagen och blir sen ikväll pga. möte. Så jag åkte hem med alla mina väskor och det är bra det med.
Och så ska jag försökte införskaffa munskydd... Ty det är visst bara en tidsfråga innan det första fallet av svininfluensa når Svea rike. Nja, så drastisk ska jag inte vara. Men ska försöka låta bli att slicka på offentliga handtag och bara pussa på min karl, och kanske fixa en sådan där käck flaska handdesinfektion som både Nilla och Ems bär med sig.
Varför sprida glädje när vi ändå kommer utrotas i en pandemi...
För att vi ska dö glada såklart! Och för att värmen är här!
