Vuxna, men ändå samma
Detta inlägg ackompanjeras (orka kolla stavning...) av systers gitarr. Den förra låten hette "Stämmer..." *plats för artigt skratt*
Du skulle ha läst det här inlägget högt istället, Ems! Den damen satt nämligen igår på sin balkong och läste högt ur min blogg, till allas stora glädje... Hm... Men annars hade vi det trevligt. Det åts glass och maränger och jag i min tur filmade alla till vansinne.
Sen åkte jag hem, rakade benen för andra gången i år, och for iväg på studentmottagning hos faster och farbror. En glad nybliven student öppnade med en öl i handen och ett stort leende i ansiktet, och det var början på en ganska trevlig sen eftermiddag. Jag har inte sett yngsta R på flera år! En skandal, va? Det var samma ungdomar som kom som var barn på den tid jag fortfarande följde med på födelsedagsträffar; ett gäng grabbar mestadels (utom jag & mellan-R) som är födda ungefär kring 87, och jag räknade hela grabbordet till ungefär 10. De har blivit stora. Vuxna. Men ändå samma.
