Det där suddiga blå
Uuuh, mina axlar gör ont - så går det när man går på gym med en kropp som inte tränat sen april.
Roligt, när kusin C kom på besök och hade tjejdag med mig och syrran i måndags! Först en tur på stan, sen take-awaymat, dramafilm och snacks, ni känner igen det va? Andra kvällen kom mamma och pappa hem, och vi spelade Monopol i timmar, långt in på natten... Spela spel är verkligen något jag aldrig vill sluta med, trots att jag gick i konkurs efter att ha gått på syrrans hotell på Strandvägen... mindre roligt det.
Nu är det rörande på tv med syskonen Hugo & Rosa som var de sista av en stor syskonskara, och som levde ihop på en gård utan el och rinnande vatten, tills de dog 101 resp. 96 år gamla, med bara några månaders mellanrum. Tänk om man får bli så gammal... och ändå så klar i huvudet som de var. Tänk om det är jag och CM som vinkar adjö sådär till kameran, krumma och gamla, skrynkliga men med klara, tindrande ögon, där på verandan till vårt lilla hus, efter ett långt liv tillsammans...
Pratpromenad med Eve & Malin idag på eftermiddagen. Hamnade vid en lekpark och det är skönt att prata av och ur sig. Jag är så nyfiken på framtiden! Vad vi gör, var vi hamnar, hur vi blir. Nu när vi blir 22 en efter en, börjar det veckla ut sig, det där suddiga blå som kallas "framtid"...
Sommarstad
Och igår var det festival vid Lillsjön och den kändes precis sådär nyfödd och nyvaken som jag gissar att den är. Vi tog tåget och bussen och promenaden ut; jag, Ems och Stina, såg en och en halv spelning och åkte hemåt. Det var trevligt, sure, men musiken var väl sådär och det räckte så.
Sen på kvällen ringde min honey bunny nästan helt utan störningar, och det blir lite konstigt: det är så mycket man vill prata om och man längtar så mycket, men så är det så lite som hinns med. En älg stod och tittade på honom, det tyckte jag var lite roligt. Och så sa han ja till att gå på Stephen Lynch med mig och syrran, så det är inbokat nu, nästa söndag. Det var syrran som hittade på Ticnet och påminde mig vasstungad att jag lovat att ta med henne till honom nästa gång han kom hit. Nu är det mat: kött, pommes & mjölk, och pyttelite avocado eftersom den visst var alldeles för hård.
Kvinnor, pengar och vin - vår lycka, vår ruin
Torsdagkvällen innebar dela en flaska vitt med Eve och sitta uppkrupen i soffan för en liten chitchat över livets mysterier. Och igår fredag var vi fem tjejer som tog oss till El Amir, även där umgås över vin och drinkar med värdig avslutning på McDonalds. Lyxigt att åka gratis taxi hem också, tur med kontakter. Jag shoppade lite igår också på dagen: köpte en söt klänning/tunika som jag bar senare under kvällen, samt en jättefin liten nätt kofta i den stil jag länge sökt efter.
Jag bara måste inflika med min irritation över att 88 % av all reklam på tv är för olika slags mobiltelefonfånerier. Det är varken sött, roligt eller värt femtio spänn att köpa en sjungande bäver eller ha ett animerat Eiffeltorn som slocknar efter ens batterinivå. Men de finansieras väl av alla trettonåringar som tittar.
Jag har nu inlett min nya månatliga vana, hoppas det blir en regelbunden aktivitet i alla fall, att skänka pengar till någon välgörenhetsorganisation. Igår blev det Unicef som fick några hundralappar. Jag har räknat ut en procentsats som jag känner att jag klarar av och ska försöka hålla detta löfte framöver. Måste ha varit Mikael Persbrandts uppfordrande reklamsnutt som slutligen slog sina klor om mitt hjärta med en enda utgång för att döva samvetet. Ett annat löfte jag gav igår var att jag ska hoppa fallskärm någon gång i mitt liv, helst nästa år, samt faktiskt ta mig i kragen och göra en längre resa. Korea lockar. Vill tjejerna, så åker jag gärna dit någon gång 2011 eller så, när åtminstone skolan är slut så man obehindrat kan ta ledigt. Jag kan inte bara pausa mitt liv bara för att jag har jobb eller skola, det är jag för ung för, och gör jag det inte nu kommer det bara bli svårare och svårare att komma loss.
Ikväll blir det gratisfestivalen Lillyran i Kungsängen med syrran och Ems!
Vilodagar
Har ni nån gång vaknat ur en mardröm och insett att det inte var på riktigt? I drömmen var jag så ledsen, det var som det var förut; den där gruvsamma känslan i magen och skammen inför andra såg att allt inte var helt bra; rädslan över att ens eventuella barn ska ner på en, känslan av att göra fel och vara fel; och inte minst den där förbjudna tanken som var för jobbig att tänka: att jag kan få det bättre... vi kan få det bättre än såhär. Och så vaknar jag och inser lättad efter en stund att dessa magvärkar tillhör det förflutna. Jag blir alltid behandlad respektfullt, aldrig har ett ont sårande eller kränkande ord kommit över hans läppar, aldrig har bitterhet grott i mig efter att jag insett hur olika vi är eller hur vi tär på varandra som råttor i en trång bur: tvärtom möts jag av mjuk bomull, alltid öppna armar, alltid respekt och tålamod och tryckande kärlek... Jag kan inte berätta nog om hur lyckligt lottad jag känner mig, hur tacksam jag är.
Och jag är stolt över mig själv. Jag är utan älsklingen i två veckor och är inte ledsen. Jag ser bara fram emot att träffa honom igen och njuter av ledighet och att träffa familjen och tjejerna. Igår ringde CM och överraskade mig, han hade fått tillfällig täckning och vi kunde prata lite till skillnad från kvällen innan då han ringde och samtalet bröts flera gånger. Men nu fick jag höra lite hur han hade det och höra hans röst vibrera nära. Sedan följde jag med Nilla till ett daghärbärge inne i stan och lyssnade på information om volontärarbete där. Det var intressant men inget för mig, inte just nu i alla fall. Efteråt åkte vi till Kallhäll och kvävdes av hettan. Jag fick låna en bikini av henne som hon sedan efterskänkte och så badade vi, för att sedan somna på filten i gröngräset. På kvällen träffades vi igen med Eve och så åt vi en massa onyttigt och såg en film. Det var väl så gud tänkte sig att vilodagar skulle vara?
KATTUNGEJÄVELN
Nu är det bestämt
Ett tusen vilda djur i plast. En sparbössa i form av en Hemglassbil. Min älskade babydocka Jesper med bara en arm och små slitna McDonaldsleksaker. Två Duplohinkar, en rosa ponnyhäst på rullskridskor och en grön larv som lyser i mörkret, det var lite av mycket mer. Jag rensade bland mina gamla leksaker idag. Allt var sparat i tre kartonger. Nu återstår en. Jag sparade sådant som väckte någon positiv känsla i mig och som med en axelryckning fick anses vara mer värdefullt än något annat. Mycket plast, många gosedjur med pälsen nedsliten över nacken där mina barnaarmar greppat dem. Mamma tog ner kartongerna från vinden och jag stod på stegen och tog emot dem nere på andra våningen. En kartong, den tyngsta, råkade hon tappa i huvudet på mig av olyckshändelse, haha. Den gled ur hennes händer och som tur var stötte den bara i sidan av mitt huvud, det var mest roligt tyckte jag trots det kunde ha gått illa och att båda skrek till.
Fortfarande är mina gamla noveller borta... Jag saknar dem. Jag har en del sparat på disketter, någonstans, jag hoppas guldkornen finns däri. Jag vill läsa om sorgen, om kärleken, om förr-tiden-svårmod och fjantiga familjedramor. Sommarledigt är ett perfekt tillfälle för att gå igenom det gamla, utnötta och en gång intensivt omtyckt.
Jag sa upp mig igår. Det kändes plötsligt väldigt sorgligt, men jag vet att det är rätt beslut. Det var dags att låta provanställningen gå över i tills vidare och trots att det frestade mig att få min första fasta anställning, är det lättare att gå nu än då.
Chefen hivade in bröd i ugnen och sa att livet går ju vidare, han var tillmötesgående och tacksam att jag sa till i god tid. Som CM sa; jag är inte den första som slutar. Jag släppte bomben hemma samma dag. Att jag vill bo med CM. Det är ingen "bomb" i klass med "mamma, jag är gravid" eller "pappa, jag satsa på en karriär på Sergej Szlykozkijs kringresande cirkus i Ukraina" men det var ändå lite gungande nervöst. Just som jag lärt mig post- och spel. Just som jag förälskat mig i mina arbetskamrater och funnit en slags rutin i allt. Men jag tror de tog det med ro, det kan inte direkt förvåna dem trots att de kanske tycker att det är lite för tidigt och lite synd med lägenheten.
Men jag har ingen brådska med något. Jobbet ringde idag och sa att det vore bättre om jag avslutade det när praktiken tar vid i september, då en ny kan ta över alla mina pass istället. Det är okej för mig. Jag är glad att jag får köra på tills dess. Sen får vi se. Ska börja söka nytt borta i Täby. Vi pratade redan i våras om att det vore perfekt för mig att få praktik där och samtidigt se det som en möjlighet för oss att provsambo. I oktober ser jag framför mig att jag successivt flyttar in. Problemet, som inte är ett problem, är lägenheten. Hyra ut den är det bästa. Någon som är intresserad? Samtidigt som även det är en sorg i sig. Jag tycker ju om att pusta ut i min gröna soffa och ta laptopen i knät HEMMA HOS MIG. Men det är knöligt att fara fram och tillbaka mellan skolan och jobbet, mellan CM och mig. Jag vill ha en fast punkt. Och någon gång ska det ju ändå hända - dagen då jag och CM delar vardagen på riktigt, utan medhavda kläder i en påse. Jag är hemmastadd hos honom men inte fullkomligt. Det är inte mitt hem... än. När jag har satt min prägel där och placerat ut mina saker och personliga ting och markerat revir, när jag är mer representerad än lite utspridda glas och en jacka på hans hallkrok, då är hans hem även mitt, och det är vårt. Och jag tror jag längtar så jag spricker, tills tvåå hem blir eeett...!
Vad vore livet utan lite beslut att fatta?
I hjärtat
Det värmde också i hjärtat när jag fick prata med lilla A på msn via Fansättra häromdagen. Jag var hennes plastmoster, eller hur var det nu? Morbrors exflickvän, kan man vara längre bort?
Och det gör inte fruktanvärt ont som jag fruktat, att höra Älsklingens meddelande på mobilen att han åkt vidare nu in i område utan täckning. Han är uppe i norr och fiskar, och även om han saknas mig ser jag positivt på dessa två veckor. Ska försöka prata med chefen imorgon, och så ska jag sedan ha två veckor ledigt med regn, tjejprat och lite söka kurslitteratur. Och bara vara, för att avsluta med en klyscha. Längtar lite efter mamma och pappa också, som kommer hem från sin semester... Men bara lite ;)
PRAO
Filmen igår, på vilken jag idag ställde ett antal ifrågasättande följdfrågor på, var Knowing och rekommenderas halv- till tre fjärdedelshjärtat av mig, särskilt på grund av en häftig flygplansscen. Dock störde de kristna undertonerna en smula, men när det diskuteras jordens undergång passar nog drömmen om att börja om på nytt i ganska väl?
Hej Soldat Svejk imorgon!
Lycklii
Han sov hos mig häromdagen, jag snyftade efter kvällspasset och behövde honom, så han kom hit. På morgonen steg jag opp i ottan och lämnade honom så han kunde sträcka ut sig över det nyuppkomna utrymmet. När jag återvände hem efter jobbet hade han diskat undan allt och det lilla kärleksfulla han lämnade på kudden fick mig att gny av lycka och trycka det mot bröstet. Min älskling, jag förstår att det är tröttsamt att läsa, men han är så... åh!
Köpte med en donut hem, tackade busschauffören för skjutsen och planerar att se snyftare på tv ikväll. Jag trivs när jag sitter här. Det är städat och jag har coca-cola att förstöra tänderna med.
Om ni vill hitta på något med mig v.32-33 får ni gärna höra av er. Jag är både arbetslös och CM-lös då.
Lugn som en filbunke
I helgen åkte hela kärnfamiljen upp till mormor i Bergvik och firade hennes 80-årsdag på lyxig krog. Jag kallar det lyxig krog i alla fall när lite glass med jordgubbar kostar 95:- spänn. Och jag insåg min fascination för järnsmide, och har berättat för CM att jag kommer vilja ha en hälsingebock på väggen hemma. Han föreslog balkongen, det tycker jag var en god idé.
Träffade en vacker Caroline igår ("UBG- Teknik- och gamla träningskompis-Caroline"), vi fikade hemma hos mig och pratade en massa. När jag sen åkte hem hade jag räknat med att få skjuts av CM, men han hade visst redan åkt, jag hörde av mig för sent, så då blev jag tjurig av tanken att åka en massa buss och vänta en massa på tåg - jag har kommit att hata denna pendling tvärs över stan - och kort i tonen la jag på. Skickade iväg ett sms där jag uttryckte min irritation över mitt felaktiga beslut att hasta iväg till en för tidig buss, och att jag inte orkade prata. Därefter slogs jag av en blandning av rädsla och spänning - vad skulle hända nu? Hur skulle hans reaktion vara? Men jag mottogs bara av lugn. Inget bråk, tjat, påtvingat försvarstal, utdraget tjafs i en värdelös maktkamp om rätt och fel. Bara lugn, kärleksfullt lugn. Jag kunde bara be om ursäkt för att jag låtit otrevlig och kvarhölls inte i någon ilska. Inga förmaningar, bara en förståelse för att det kan brista för mig ibland. Och jag påmindes återigen varför jag valt denna underbara människa till min.
Sagor
Och varmt är det ute. Och barnen leker utanför fönstret. Bussen åker som vanligt förbi med buller och bång. Som i en saga...
Tänk om man hade en unge nu att ha i knät. Vad svårt det vore att skriva då...Jag vill så gärna ha barn, det är ingen nyhet. Inte nu, nu är det så bra bara jag och CM. Men sen. Minst tre. Helst fyra eller fem. En hel skock kring barnvagnen när man hastar fram genom mittengångarna i affären... och en hel skara omkring en i sängen som lyssnar på sagor. Ett stort barn med många tankar och funderingar, ett mindre barn som spexar och stjäl uppmärksamhet, och en liten bebis att gulla in sig i. Vilket drömscenario!
Lite mellanrum mellan dem lär man väl ha så man får lite tid för vardera unge. Men det måste vara så underbart att ha flera barn att följa, upptäcka vilken personlighet de har, se dem växa, få träffa en massa fjuniga svärsöner och söta svärdöttrar och sen börja samla foton på barnbarn i plånboken! Självklart skaffar man inga barn, man får dem... Men åtminstone ett syskonpar önskar jag mig. Det har varit och är skönt för mig att ha en syster, som tar över lite av föräldrarnas uppmärksamhet ifrån en så man inte ständigt står i blickfånget. Men ibland skulle det nog vara bra att kunna välja vem man vill umgås med för tillfället, växla mellan syskonen så att säga, och det är det jag vill ge mina barn. En trygghet i varandra. Jag ser ju fördelarna i att ha bara två barn, en var, båda barnen som får en mamma eller pappa för sig själv, och villkoren för familjerabattanerna uppfylls. Men det är så vanligt och tråkigt! Helst en pojke och en flicka med tre år emellan, så har man fullgjort sin samhälleliga plikt. Jag vill ha många barn, många små unika människor att lära känna och vägleda ut i livet på bästa sätt. Och så är ju CM så klok och snäll och underbar, jag är liasom skyldig världen att föra hans gener vidare, små människor som tar efter honom, fler av honom helt enkelt, och inte minst - fler av juvelen själv ;)
Nä, det vore uppåt väggarna att hoppas på kopior av sig, det måste jag erkänna. Ungen får vara precis hur hen vill, så länge den blir lika vettig som sina föräldrar. Bara jag får ett barn åtminstone, så får jag drömmen uppfylld. Fast helst ska drömmen komma i flerpack. Kärlek som bara växer ju fler som delar på den. Och kärlek att skapa nytt liv tillsammans med den man älskar. Jag är bara tjugoett, men jisses vad jag längtar...
Skapare av musik
Lyssna här: http://www.hel.nu/kitty/hymn_till_frasse.mp3
Fick ett tråkigt besked i förmiddags också. Min farbror har avlidit :( Han var så ung också, bara i trettioårsåldern.
Det blir ett klassiskt mästerverk strax tror jag.
Sänkbar
På lördagen följde jag med CM och hans kompis till American Car Show i Norrtälje. Tyvärr hann jag bara med någon timme innan jag skulle tillbaka till Stockholm och jobba. Till kvällningen blev jag dock hämtad av min käresta och idag tog jag lång sovmorgon tills det blev träff med Ems på stranden. Det var tänkt att vi skulle läsa något, men det blev prata av. Nu har jag precis avnjutit en middag av fläskfilé och kokt potatis med avocado, och ska väl sitta uppe en timme till innan det är nanna.
Studera.nu
Storbystad
Tisdagen hos M förfylldes av att han jobbade hemma och jag bakade matbröd och kladdkaka efter en lång sovmorgon, bort med halva dagen. Baklusten sitter i, så ska eventuellt göra kanelbullar imorgon när jag är ledig. Nilla har rätt i att baka istället för att sitta vid datorn, det är både godare och kladdigare.
I onsdagen följde jag med en arbetskamrat och hennes vänner på en bh-kväll. Det var skoj! Rekommenderas! Vi började med att äta kinamat och då spillde jag ut misosopppa över bordet, sådant där som är så trevligt när jag precis lärt känna folk. Sedan vandrade vi ner till butiken där det bjöds på dricka och tilltugg och fyra villigt inställda expediter, med en inledande föreläsning om behåar.
Det var jag, två andra jobbtjejer och så en massa mammor som alla hade band till min kollega som bjudit in oss! Sen fick vi alla veta sanningen: att de flesta kvinnor har helt fel storlek på behån och det vanligaste misstag är för stort omfång och liten kupa. En liten nätt dam kom fram till mig, la snabbt händerna om bysten och ilade sedan iväg efter en behå. Den kvällen gick jag från 80B i storlek... till 70E! Det jag trodde var en Barbiemodell. Självklart resulterade det i en behå i fin vit spets... Man är ju lättfjäskad ;)
Skavsår
Jag är hemma nu, när jag jobbar mycket, och gubben tittar på häftiga bilar i helgen. Det är ganska skönt ändå, att vara här. Även om jag allra mest trivs på älsklingens arm...
Hoppas jobbet blir lika roligt som igår!
Solsting
Tog ett dopp igår med sis och hennes två vänner - underhållande och tokiga som vanligt - och det var som ni vet både varmt och svalkande på samma gång att bada. Knäna fick sina skrubbsår av klipporna och det var vackert väder och härligt i Lövsta. Däremot hade systrarna E slarvat med maten. Vi vaknade vid tolv, hängde lite tvätt och donade hemma i värmen, åt lite chips och drack lite cola, sökte på folk på Facebook och det blev inte förrän vid halv-fyra-tiden som vi begav oss ner till vattnet. Fram tills andra doppet var allt bra. Vi drack vatten och åt lite kakor. Sedan vitnade det för mina ögon och jag blev yr. La mig ner, halvt påklädd, mot berget och mådde helkonstigt. Bad om hjälp och tjejerna fick klä på mig, jag måste till skuggan, jag måste hem och äta, jag reste mig och gick några steg innan jag föll ihop igen. Nu samlades det folk runt om mig, det var pinsamt då jag vållat detta själv, men jag fick ett sådant blodtrycksfall så fort jag gjorde ansats att resa mig att jag bara ville ligga ner och blunda. De hjälpte mig strax till skuggan och enligt syrran var jag grön i ansiktet och mina händer svullnade upp, detta höll i sig till kvällen. Sedan kom illamåendet. Pappa fick komma och hämta mig och sedan låg jag på familjens altan och mådde pyton. Efter att ha petat i mig lite vattenmelon, köttbullar, smörgås, juice och pannkakor försvann snart illamåendet efter några timmar. Det blev alltså resultatet av att jag knappt ätit något under två dagar och sedan befunnit mig i solen, så jag lärde mig en läxa, kan man lugnt konstatera. Skönt ändå med en kropp som reagerar, även om jag kunnat vara utan de där attackerna av illamående. Och ja, yrseln var väl inte heller ett glas saft, men lite häftigt ändå att ha upplevt något, jag har ju aldrig direkt råkat ut för något liknande; varken svimmat, brutit benet eller blött forsande näsblod.
Nu ska jag surfa lite innan jag letar rätt på några av mammas tidningar och tar det lite lugnt innan jag jobbar klockan fyra. Tjo!
Skytte
Fin i håret blev jag dock, när Therese följde med mig till frisören, så nu blev det både avklippt en bit och uppklippt.
CM tog med mig till skjutbanan idag. Jag fick prova några få skott på stillastående älg, jäklar vilket tryck det är i geväret! Det känns mot axeln, och då har jag ändå stöd med armen mot bordet. Däremot sköt jag visst bra, sa dem, i en serie om fyra skott sköt jag en 3a och sen tre fem-ettor, vilket betyder att jag satte dem tre sista i mitten. Vill gärna prova igen, trots att jag blev lite rädd när jag tryckte av.
Nu duschar min jägare och när han sen kommer ut ska vi se den halvan av makalösa filmen Home som vi båda somnade ifrån igår.
Segling
Midsommardrömmar
Midsommar igår. Svensk midsommar, med regn. Kokade potatis hos B i hans häftiga lägenhet i typisk Nilla-stil (jag kunde se henne framför mig dra andan över alla gamla böcker, tyg och samlingsobjekt, ja hela magnifika känslan av studiovåning, fantasy och lajv som lilla jag fick), och sen promenerade vi ner till Ugglevikskällan nedanför KTH där vi avnjöt sill och potatis och snaps (jag tog en och en halv snaps, jag är lite för mesig) och grillat; jag med M och hans kompisar. Ur min mun slank några meningar, annars var jag som normalt tyst bland nytt folk, vilket är helt okej har jag och Nilla kommit överens om, och jag kom sist i ölburksracets öppna klass, och andra plats av tre i Pro Modklassen (innan L sänkte mina båtar med en jättelik sten) och sen sökte vi skydd från regnet och jag hade helt fel skor och alldeles för lite varmt på kroppen för att uppskatta det helt och hållet. Men visst, han har trevliga, roliga och kvicktänkta vänner, som känner varann väl och därefter går diskussionerna, men jag är van, jag ligger på mage på filten och leker i gräset och lyssnar efter hålrum att kasta in en kommentar i, och i sinom tid kommer även jag stämma in i Evert-Taube-visorna, ge det bara lite tid... De är i alla fall väldigt rara och tillmötesgående mot Ms nya tjej.
Idag gick vi några meter bort till Ms arbetskamrat och grillade med hans lille knodd på tre år; ursöt och charmig och jag sa som vanligt nästan ingenting, tjo hej! Fast idag var det ganska förståeligt: väldigt mycket IT-snack och väldigt mycket jobb-snack vilket är mestadels det samma, jag nöjde mig med att sitta i solen i min nya fräcka kepa och Ms jacka över jeansjackan och titta på lillkillen i sandlådan.
Nu är träden utanför Ms arbetsrum som silhuetter mot den ljusrosa himlen med smala blåa Lejonkungsmoln tvärs över, och jag kan sätta en Selma på att min M ligger och slumrar sött i sovrummet. Han somnade nämligen på min mage när vi tittade på Macken tidigare trots Roys gälla röst. Imorgon far vi. M visade mig sjökortet förut och jag lärde mig vad plus och grönt-vitt-rött och Kr.Ledn betyder, även om det är GPS vi kommer använda oss av. Även lite seglingsteori har vi gått igenom idag, och söta mamma, du kan vara lugn, M är en god pedagog och det finns inga tsunamis vid Utö, visst?
Bäst att sova nu, imorgon är en annan dag och då ska katten ut till sjöss! Skepp... Okej, ska inte ta i nu. Hej då heter det och räcker så. Ciao!
En pensionärska med mode och minnen
Min kille är inte blödig, hör ni, han kan slakta ankor och känner jag honom rätt är han världsbäst på det. Och jag hade roligt på jobbet idag, det flöt på när jag blippade, svarade alla med glatt tonläge och imorgon, gott folk, ska jag supa mig full på körsbärsvin och sommarcider med M och hans grabbs i sann midsommaranda! Lördag: grilldag, söndag drar vi. Alla i min närhet verkar få något romantiskt skimmer över ögonen när jag säger att vi ska ut och segla på tu man hand. Båtar och skärgård drar kanske i samma trådar som snögnistrande vinterlov i fjällen i människors huvuden medan charterresor drar mer till husvagnssemesters håll, bara en flat gissning. Köpte en skittuff kepa idag nere på H&Ms pojkavdelning och (från Dam:) en fin randig tröja, en blå blus med matchande (ja!) shorts samt ett par jeansshorts. Och solglasögon, som inte var sådär supersnygga. Fast enligt Nilla passar ingen i solglasögon, vilket jag tröstar mig med fast jag tycker att jättemånga ändå är snygga i sina. Utom dem i flugsolglasögon, vilket är de flesta då det är mode. Som Oscar Wilde sa; "Fashion is a form of ugliness so intolerable that we have to alter it every six months"
