kattungejävel

Åter på land! Det var en helt underbar vecka jag lämnar bakefter nu. Vi seglade runt i Stockholms skärgård och njöt av utsikten av hav, kobbar och öar; jag tillsammans med CM som säker kapten. Jag var så harmonisk och glad; miljön är otroligt vacker och avkopplande, och det är faktiskt roligare än jag hade trott att segla och dra i tampar, slå om seglet och hoppa i land (fast lite läskigt ibörjan och om klipporna var branta). Och CM hade tålamod som en gammal skuta: när jag råkade tappa vind i seglen så vi var tvungna att driva runt ett varv höjde han inte ens ett ögonbryn, inte ett stön, inte en suck. Det var så skönt att vara ute! Vi ankrade i naturhamnar alla nätter utom en då vi låg i gästhamn på Strindbergs "Hemsö" Kymendö. Vackrast var Biskopsön. Visserligen var det där vi gick på grund (vi fastnade men kunde relativt enkelt glida av med hjälp av en annan båt) men när vi lagt till vid några andra båtar som hittat samma vik, kunde vi gå i land och upp på höjden och titta ut över skären där vattnet låg spegelblank och fotografera i kvällssolen. Och sedan sov vi inne i båten i varsin sovsäck tätt intill. De två sista dagarna var Nilla och CMs vän J med oss. Vi hämtade upp dem på Dalarö och sen hade vi en trevlig dag ute när vi seglade precis vid havskanten - Finland nästa - och sedan satt och tjattrade på kvällningen ute på Sadelöga. Även flaskpost skickades ut, med info om att denna dag dog kungen av pop, och att de gärna får mejla oss. På fredagen åkte vi hem, sorgligt nog, och öste sedan in allting hemmavid innan vi åkte upp till CMs föräldrar i ett av lupiner täckt Saxdalen utanför Ludvika. Där blev jag varmt mottagen och sedan tillbringade jag helgen med att prata med hans mamma, spela piano och läsa skvallertidningar. Vilket var helt okej; det är ju sommar... Alltmedan CM hjälpte far sin med parabolen, sköt in sin nya bössa och tvättade bilen (jag putsade fönstrens insida, det var mitt enda krafttag). Jag fick även träffa hans mormor. Vi åkte även en tur ut till en gammal diversehandel vid Runnbergsgården. Det var fascinerande; det är en lanthandel som bara slogs igen 1933 med varor och allt kvar. Så nu har de rustat upp den och har det som ett litet museum. Jag gick runt och tittade på staplade tvättpulvervaror och några gamla tidningar. Sånt där tycker jag är lite småkul. Sedan for vi hem i sommarvärmen... En helt perfekt semestervecka mao!