Vad ska du göra nu?

Det blidde sent ikväll. Äldsta dottern Sj.d. tog studenten och var en fin och stolt studentska. Hon firades med en riktig angenäm kväll bland många kusiner och god plockmat att smaska i sig. Hon ska sommarjobba, övningsköra och kanske åka som au-pair till Frankrike nu när hon är fri. Jag medverkar också till det, men sablar vad alla frågar en vad man ska bli när man är stor, vad man ska göra nu, vad ens planer för framtiden är när man är ungdom! Jag märkte idag att jag nästan passerat åldersgränsen för att antas rymma några spännande framtidsplaner. Någon faster frågade mina föräldrar om deras döttrar fortfarande bodde hemma och då passade det sig att fråga vad jag sysslar med, men snart är jag där man inte frågar eftersom jag kanske är fast i något och man frågar ju inte vuxna hur länge de haft sitt jobb och vad de planerar att göra härnäst. Det är mest de yngre som blir utfrågade. Ständigt samma frågor som tynger: vad ska du studera, hur går det med körkortet, när ska du flytta hemifrån? Det är sällan man hör de vuxna ställa sådana frågor till dem man inte träffat på länge; man frågar kanske lite försiktigt om de bor kvar på samma ställe som sist och kanske jobbar med samma sak som sist. Men de yngre förmågorna, de ska delge sina mål och funderingar, och ha svaret på allt: datum och plats, för var punkt. Kanske frågar man av artighet, mer troligt är att man avundas dem: tänk att ha hela livet framför sig - som ett gigantiskt smörgåsbord! Jag frågar ju såklart av intresse, det är ju mitt blivande yrke att samtala om folks yrkesplaner, men en del av mig är nog en liten tant som nyfiket vill lyssna till de unga oförstördas planer om utomlandsvistelser och alternativa karriärer. Roligast är när de, som mellanbarnet Sj.d., ska gå en adventure-inriktning på gymnasiet och berättar om författarplaner och längtan till studenten, när det riktigt lyser i ögonen på dem. Själv känner jag mig fortfarande alltmer öppen - och suktande efter - någon slags större händelse i form av en period utomlands. Att ta uppehåll från studierna känns inte som något problem. När jag ändå kanske väntar med barn och villaköp kan jag lika gärna hitta på något kul! Det viktigaste är ändå känslan av att portarna står på glänt och lätt kan glida upp, om jag så bara vill. Att jag inte är låst. Att jag inte ens fyllt tjugotvå och att även sjuttioåringar kan ha drömmar och saker på sin lista att uppfylla. Det är svårare att få barn och studielån efter fyrtiofem, men annars finns det inga andra direkta "ribbor" att ta hänsyn till. Bara tuta o köra! Eller bara ta och lägga sig på den underbart sköna Shaktimattan jag fick av mamma och pappa idag i sommarpresent! Det ska jag nog ta och göra strax, lägga sig raklång över den, känna hur "spikarna" tränger in i huden och sedan hur kroppen slappnar av i en stickande tryckmassage över ryggslutet medan värmen sprider sig av den ökade cirkulationen. Åååh, smärta mot stel rygg! Jag brukar somna, så får väl ställa alarmet. En toppengrej att ha när inte syrran är i närheten med sina hårda nypor i den "massage" jag kan tigga till mig ibland av henne. Imorgon shoppa med Nilla och jobba på kvällen, två veckor sen sist nu, känns lite märkligt. Men ska bli skönt att göra något "vettigt" som ombyte. Dags för kväller och spikmattepremiär nu, god natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0