kattungejävel

Det slog mig idag; att det har ljudlöst och obemärkt lämnat mig, som satt löst flätat vid min höft men nu har singlat iväg någonstans på vägen. Det tog ett tag, ett år, men nu är jag lös. Det jag kedjat mig fast vid, är ett minne blott - inte längre kvar likt småsten i byxkanten ej redo att ruskas ur. Det är inte längre mitt, det är befriat och min strupe är klar och renad, en blå molnfri himmel är denna insikt.

Från det djupa till det lätta: både 18-årsfest hos Ss på G-stigen, och middag hos T. Mycket vin, mycket prat, kanske det som talar ikväll. Huvudvärk imorgon månne?