kattungejävel

När jag läser tillbaka i bloggen blir jag melankolisk och konstig till mods i mellangärdet. För ett år sen såg jag fram emot hur det skulle bli efter separationen med exet, det var maj och anektoder om roliga kunder, bilen, maten, debattprogram på TV och hur Borlänge centrum såg ut nattetid. Allt var precis som vanligt, jag var kär och glad och bara ibland noterade jag att det trots allt var väldigt märkligt alltsammans. Vi planerade för separation precis som vi skulle planerat bröllop. Åtminstone ena halvan av oss klarade sig utan djupare sår av en kniv som sluntit.
Idag är det också maj och jag är ett år äldre, klokare och starkare, men med ungefär lika många kilon under kläderna. Det är som att tankarna mer sällan går på högvarv, jag har tid att tänka innan jag yttrar mig, jag stångas aldrig utan tas alltid mjukt emot av CM om jag skulle få för mig att försöka. Jag stillar mig, alltmer. Och när jag stressar upp mig och blir orolig, då finns han där, som för att lugna de sista tonårshormonsspökena som rasslar i hörnen.
Vi for till hans lillebror igår, en gräsänkling som var otroligt trevlig och lättsam att vara med och som var nyfiken på sin brors nya tjej. Tänk, jag som storasyster är ihop med en storebror, det ska tydligen vara extra bra! Hans tjej och barn var bortresta så jag fick bara en liten dos svärfamilj vilket var alldeles lagom. Han bjöd på middag och på en pall stod en bur med hamster i - precis en sån liten krabat jag förut suktat och som jag lekte med efter att CM fått fingrarna bitna en stund. Det är f.ö. löjligt fascinerande att se bröder interagera. Att finna likheter och skillnader, både utseendemässigt och i beteende, och veta att de här personerna har känt varandra hela varandras liv. Jag vill gärna träffa honom och hans familj igen! Gärna i sommar.
Och så blev mitt och CMs farväl extra långt imorse, då han ska ut och bygga en jättebrygga över Kristi Himmelsfärdshelgen (ja, hela ska täckas ;)). Och nästa vecka är det maratonet som han är med och ordnar = mycket jobb. Men någon kväll får han undvara åt sig och sin lilla flicka, det var han också medveten om är alldeles nödvändigt.