kattungejävel

Live is life, na na na na na!

sjunger Opus käckt och jag känner mig genomduschad av sol och värme trots att skogen inte luktar skog, som Nilla vist sa under vår lilla vandring som vi gjorde innan middag på fashionabel restaurang i Kallhäll.
Transkriptionen av sex minuter ur samtalsövningen från i torsdags är nu sparad och klar. Det är roligt att lyssna på sig själv, trots att man hör vilken nybörjare man är på att hålla ett samtal! Vi klämde ihop oss i ett grupprum på universitetet; jag och min berättare D, Therese med Nilla som sin. Men det är bra att göra misstag, som att tolka eller som jag tydligt gjorde - hakade upp mig på och frågade om en viss del av problemet som jag redan fått svar på. Och det var en jäkla massa "så du tänker att..." Men när jag lyssnar på det så låter det inte så himla tokigt ändå. Jag pratar lite snabbt men helt taffligt lät det ej. Tänk vad mycket jag kommer improva mitt lyssnande privat och göra mig av med ovanan att byta ämne med hänvisning till att "förlåt men jag hänger inte med i vad du säger, jag har slutat lyssna". Fast hellre det än att låtsas lyssna när tankarna svävat iväg redan för länge sen... Det har man väl gjort!
Det är min andra fredag som jag tillbringar själv och jag njuter hundraprocentigt. Förutom att jag är lite pratsjuk på msn. Man kan handla mat, småplocka hemma, kasta glas, sjunga högt med hiphopdemos 1 - skivan från högstadietiden.
Jag och E1 ska träffas har vi bestämt, vilket ska bli skoj! Sitter i telefon med honom nu, det är kul att babbla lite. Han tycker jag ska fundera på min läggning för att jag tycker det var kul när nån komiker visade upp sig byxlös och ropade att alla tjejer har hår mellan benen ---
Semestern blev beviljad också. Det blir två veckor i augusti innan skolan börjar och en vecka i juni med darlingen. Gôtt.

Ska strax skynda iväg, till M med ny omgång kläder, vi ska till Rindö och hämta hans bil på verkstan. Vi åkte dit imorse vid sextiden, över Waxholm och med färja över. Han var så gullig igår och hämtade mig efter jobbet när jag var ledsen och orolig. Måste rusa nu så jag inte kommer försent.

Bakgrundsmusiken på Nazlis blogg är nattens soundtrack. Nyss pratat med CM och jag började lipa av saknad. Vill krama honom, pussa honom, kyssa honom, vara hans lilla tjej. Mitt prat om honom har till och med gjort Nilla nervös! Han ska fira påsk med min familj och träffa dem plus lite släkt för första gången. Och på söndag kommer han kastas inför hela drösen tjejjer på en gång när vi ska hemmafest! Alla som står mig närmast. Det ska bli såå kul! Han som betyder så mycket och som är min älskling sen 2 veckor och två dagar tillbaka. En liten piss i havet mao, muttrar väl ni, men alla guldbröllop startar med en första dag vet ni.
Och för er som jag visade bilden på när han står i skidbacken med sin roliga, röda mössa på sig: det är en gran! Inget som lever alltså :D
Over the hills and far away!

(http://www.mouseandmore.com/images/lithos/BBbird.jpg)
Eftersom jag och CM ska ha vinterbröllop om vi gifter oss (notera om:et) har
jag spetsat in mig på Skönhetens vinteroutfit.. Så vacker, inte sant?
CM slipper Odjurets dock.

Efter allt babbel om bröllop jag råkat bloppa ovan vill jag bara säga att jag har nog aldrig varit så lugn inför framtiden som nu. Det känns helt okej att tänka "det fungerar bra som vi har det nu" och inte känna att man behöver göra en massa bara för att bevisa att det är seriöst. Vi har varandra, och jag har mig själv; det är viktigast.

Efter att vi åkt förbi Fyrvaktarens nya plejs i Märsta och hämtat lite kvarglömt skräp såsom gymnasiebetyg och ett fotoalbum, tog Malin hem mig till sin helsnygga lägenhet i Rotebro! Hon och Quigley bor så fint; jag inspirerades så hårt av deras inredning att jag direkt när jag kom hem rensade ur två av garderoberna så det blev lite ordning, städade och plockade undan. Jag har haft två skåp i köket som stått tomma sånär på ett rivjärn, så jag bestämde mig för att ha skuffa undan ljusstakar och annat däri. Nu när jag gnällt över spilld mjölk och brist på avlastningsbord och skåp.
Paret Quigley-Ö-dal var även nyfikna på hur min CM ser ut, så jag tiggde till mig mms på honom från Åre. Nu har jag skickat lite fånbilder på mig tillbaka, som "tack". Ska mms:a honom dagligen så han inte glömmer mig efter off-piståkningen - som om det fanns någon risk för det! Lolicon... tänkte jag säga, men efter en snabb googling insåg jag att det inte har så mycket med "lol" att göra utan snarare lolita-manga... Så kan dä gå!
Fick just sms om att Eve & O-A kommer över och tittar förbi om nån timme... Kul!

Klockan är bara tjugo i ett men jag är trött och slänger ut marker på internetpokern som om jag inte visste att jag alltid går ett steg fram, två steg bakåt när jag tappar koncentrationen efter ett tag.
Ska snart sova. Jag har lånat mammas spikmatta och ska ägna mig åt lite shaktimat yoga för att ta bort lite spänningar och sånt i ryggen. Min syster och Nilla är båda fenomenala på att hitta ömma punkter och trycka till och massera; jag känner knappt skillnad på ben och hud när jag "masserar". Imorgon ska jag till Malin Maruschka och med henne till Fyrvaktaren och hämta en kartong som jag visst hade kvar hos förre svärfar.
Påsken närmar sig, go vänner, med kycklingsteg.
På insidan av dörren sitter av syrran ritad en teckning av jorden, med titeln "My Friend the Earth".
Och min underbara CM skickar sms i natten som får lillstintan alldeles upp i skyn av förälskelse och dylikt.
Nu jävlar!

Efter att ha haft sötnosen över sön-mån och vinkat av honom innan han for till Norge för jobb, tog jag sovmorgon och åkte sedan in till skolan och lämnade in hemtentan - äntligen! Ni som inte pluggar ska bara veta känslan av att lämna in ett arbete och ha resten av dagen ledigt. Sedan träffa tjejerna för hämtpizza och prat och Nillas ljuvliga multi-chokladkaka. Sedan kom CM hem och jag blev upphämtad i Bergshamra "som vanligt" och tillbringade kvällen med att ge huvudmassage som fick katterna att spinna. Dock mådde jag inte helt bra; var sådär ruggig och varm och kall om vartannat, och följden blev att jag inte var en helt igenom trevlig tjej att vara med då :(
Introkursen i Q-huset var intressant, rolig men samtidigt var jag trött, okoncentrerad och hängig. Hade helt oväntat stött på Malin på t-centralen och vi tog sällskap till skolan, och hon väntade sedan utanför salen när jag slutade. Då piggnade jag på mig, och jag ångrade mitt nej-tack till Nilla & Niki för en dag på stan, så jag mötte dem för lunchsallad (eller salladslunch, nu blev jag tveksam?) och sedan lite shopping. Nu är jag hemma sedan några timmar, kör min andra maskin tvätt för dagen, äter middag framför datorn och tänker på min CM.

Gårdagens kväll blev precis sådär mysig, avslappnad och trevlig som det kan bli. Direkt efter skolan där vi hade roliga övningar i värderingar om yrken handlade jag alla ingredienser och städade. För när vi pratat i måndags kändes det som att jag ville träffa honom igen och genomföra födelsedagsmiddagen vilken jag både fasade att laga och gladdes åt. Vid femtiden, då jag susat runt som den effektivaste husmodern och diskat, städat, duschat, förberett tårta och mat, kom han in genom min dörr, den stiligaste karln av få. Grytan blev lyckad liksom efterrätten i form av en gräddtårta med chokladmoussefyllning och hallon, samt passionsfrukt och flisad hallonchoklad som garnering och de obligatoriska tårtljusen. Sedan trängdes vi ihop i min säng och somnade. Min M. Min alldeles egna M.

Hässelby ligger där det ska. Syrran for visst till Paris imorse och själv hade jag en Nilla sovande hos mig på soffan när jag vaknade. Hon hälsade på mig på jobbet i fredags kväll och så handlade vi - högljutt och fnittrande - mat och snacks att senare förtära under en tjejkväll med prat, prat och åter prat. Idag åkte till stan för medeltidsmarknad i Kungsan som var liten och nyfödd, efter bokinlämning på stadsbiblioteket och en lång dryg jakt på vit varm choklad som inget café säljer nånstans längre *snyft*. Nåväl, det blev vanlig med grädde för mig istället.
Familjen T, denna gång utan barn, kom och åt middag hos mina föräldrar, och vi tog en runda och tog oss in som obehöriga på nybyggen här i området, för att uppdatera oss om förändringar. Tydligen finns det ett Hesselby Byalag som har villa Löfstaborg precis vid Lövsta återvinningsstation, dit vi promenerade. Middag och prat om gamla gårdar och släktträd och en stund då jag drog mig undan för att se lite halvblek Robinson 2009 på fyran blev kvällens tavla.
Just nu känner jag ändå ensammen och dyster. Saknar M, han hade passat in ikväll känner jag. Det finns inget negativt alls nu som jag kan fokusera på, men jag litar på att det jag kände då inte kommer förändras. Jag har dessutom bränt mina skepp i lite olika skepnader.

Skolan går sådär. Fick ett C på senaste momentet men det nuvarande är tveksamt. Jag har ingen motivation att plugga. Alls. Muntlig presentation på måndag och sedan ett seminarium vars litteratur jag inte har kläm på. Tänk att en glad tid med trevligt sällskap, ishockey & till och med lite kärlek, kan övergå till en gråtung hopplöshet och en irriterande liten känsla av olust som kryper innanför bröstet. Ständig lycka gör en sjuk, är min tröst.
När jag blir stor ska jag återgå till mina rötter antingen till Sörmland där farfars släkt är från, eller Vargnäs i Leksand där mammas mormor var från och släktgården står kvar intill golfplanen. Eller helt enkelt bli en gammgumma och bo i Kyrkhamn alldeles vid vattnet bara för att visa att Hässelby är mer än bara höghus - bli en riktig liten lokalpatriot alltså.
Bah gah ha - vilket humör jag är på...

Berka drömde om mig häromnatten, meddelar han precis på msn. Jag var visst nån "storbystad militär som försökte döda mig och johana samtidigt som zombies anföll". Hell yeah!

Jag grät igår, saknade honom enormt och tyckte livet sög. Men nu när det är dagsljus igen är hjärtat lättare. Inget slår att veta vad man vill.
Nilla visade en vacker kortfilm på sin blogg, World builder av Bruce Branit. Sök på den.
Och så hade jag fått massa svar från kanditaterna till RFSU-kongressen. Många med sund inställning som jag kommer kryssa för, härligt!

Lång dag idag, gott folk! Allt är en rörig gryta. M kom till jobbet och körde mig hem till Hägernäs där min lya ännu mer framstår som studentslarvig och stökig i kontrast till hans stilrena. Där lagade han mig en underbart god middag med älgkalv han skjutit själv och jag tassade runt och ängslades över min planerade födelsedagsmiddag som utlovats, men jag får väl lägga i lite extra kärlek istället, haha. Kvällen blev bra och mycket mys blev det med karln.
Idag vaknade vi vid sextiden och jag var i Vällingby strax efter åtta för att med Therese intervjua en supertrevlig chef på Ejendals. Och sedan traskade jag ned och shoppade lite krokar innan de ringde från jobbet och behövde hjälp, så efter en tupplur hemma en timme åkte jag och körde stängning och kom hem vid elva. Därmed trött!

Få kunder ikväll, de flesta satt väl klistrade framför teven med chips i knät. Blev en otroligt bra kväll på jobbet, brukar bli det motsatta när jag oroar mig sjuk. Fick lite andra arbetsuppgifter än bara kassa, såsom svinna, fronta, kasta, sortera, fylla på. Och vi som jobbade sent fick en liten påse med överraskningar som present.
<
TV i bakgrunden. Är det NIO år sen Fattaru gjorde Mina hundar??? Hur gammal är jag egentligen? Är det nio år sen jag var ung? Kan någon strama upp kopplet så tiden inte löper iväg?

<
Nilla säger (23:39):

Snälla Hanna du har träffat honom 2 gånger. Ibland tror jag att du söker efter inre konflikter.
<
Jag är van vid att bestämma snabbt och definitivt om killar; antingen är han den rätte eller inte, tråden ska igenom nålsögat, hur stort eller spretigt det än är. Allt annat medför risker för resonemangsäktenskap, att man låter saker och ting visa sig eller växa fram och att det inte är äkta då det inte slog mig medvetslös på en gång, hemska tanke! Men med M vill jag bara ta det lugnt och upptäcka saker med fingrarna över landskapet av ett virkat täcke, med ögonbindel och under en trygg mans hand. Visst kan vi drömma om en gemensam framtid. Men jag måste nog bli lite mer som andra; ha mitt egna jag och liv, och fortfarande vara småkär i en person man ännu inte lärt känna helt, utan att i en stormvind släppa allt för en enda människa - som jag alltid trott är en förutsättning för ett lyckligt förhållande.
Men M har rätt när han säger att det gör inget i vilken ordning man tar allt, det viktigaste är ju hur det blir; och att man inte kan strukturera känslor på det sättet jag försöker. Det är ju verkligen jättetrevligt att planera för att få bjuda honom på middag här hemma när han fyller år om två veckor, och man ska väl göra saker man blir glad av, inte sant?
Snart ringa och säga god natt, så man orkar göra lite nytta imorgon på jobbet igen!