kattungejävel

Mejlade en syv på skolan om några frågor om vad jag kan göra efter utbildningen, om jag vill läsa lite fristående kurser, läsa in en master eller en påbyggnadsutbildning, men fick bara negativt svar :( Det lönar sig inte ekonomiskt att plugga mer om jag ska jobba som vanlig syv, och en del saker är jag heller inte behörig för. Men jag försöker hålla modet uppe, kanhända att jag inte tänker sitta på en gymnasieskola tills pensionen, jag hittar nog på nåt!
Vi hade samtalsövningar idag vilket var svårt men roligt och givande. Vi var som i ett enormt bollhav av feedback och den pensionerade vägledaren som handledde oss var kompetent och gav många goda ord. Jag har börjat fatta nu vad studievägledning är; nämligen allt annat än att ge råd! Inte konstigt att många blir tokiga när de har såna förväntningar på ett syvbesök; det är inte syv som ska säga vad klienten (ok - den förvirrade eleven) ska göra, det är hon själv.
Annars har det väl inte varit nåt speciellt! Märkte att jag inte skrivit här på en vecka... Livet har väl gått på med jobb, skola och Täbyvisiter. Sov där inatt, och det kommer bli hur lämpligt som helst om jag pluggar på Universitetet i höst att kunna sova där, både med ta Roslagsbanan eller få skjuts på vägen till hans jobb. Vi har hittat på lite nyare mysiga kvällsrutiner och jag känner mig omtyckt och är lugn i vår relation, precis som jag vill ha det. Två av hans barndomskompisar kom över på tre-rätters-middag i lördags som M lagade med lite assistans av mig, vilket jag tyckte var roligt. Träffa hans vänner alltså. Skala rotsaker är väl inte lika lattjo, men titta på Ms kreativitet i köket, hur han sätter en handduk vid höften, strör flingsalt och mortlar kryddor och låter mig lukta, hur han tinar kött i en plastpåse som är korrekt märkt - det är roligt. Jag slutar aldrig beundra och förundras. Jag piper förtjust när han löser små mekaniska pussel som ingen annan kan, hos mina föräldrar, när han har sina åttahundra dvd-filmer numrerade och sorterade i perfekt ordning, liksom när han ringer och lite oroligt frågar var jag håller hus när jag inte hört av mig på hela dagen. Det här jag ska låta bli att erkänna att jag inte greppade vem det var som lämnat meddelande på mobilsvaret. Jag hörde hans namn och hans röst men kopplade inte! Hur kan man inte känna igen och fatta att det är ens pojkvän som ringt? Klura ut det om ni kan. Jag hade bara jobbat fyra timmar den dagen, så utbränd var jag inte. Möjligtvis allmänt bränd.