kattungejävel

Pratade med C och använde termen Terminatorframtidsscenario för att beskriva hur det kändes att stå där under bron i Norrtälje att prata, den kyliga septemberdagen. Förut lindade de ömmande känslorna in allt och även om jag blev irriterad så var det något unikt, särskilt - "han ser det ingen annan ser" eller "han vet det som de andra inte vet och jag får ta del av det". Nu när han sprättats bort från min kropp... är han bara.. cynisk. Han kanske inte alls har förändrats. Utan det är min syn på honom. Eller att jag väljer föreställningarna jag bär med mig om honom blir uppfyllda. Man kan inte lita på någoting, allra minst sina känslor, för bakom varje känsla ligger en annan känsla. Och när han talar om relationer, livet, livet nu och livet då... då är det som att vi ser ut över förödelse; och vi vet att det är vårt fel som byggde robotarna.

Malin ringde mig "imorse" vid elva och pratade ur sig lite - skvalade lite frustrationer - och vi överröste varann om drömmar att flytta och börja om, ta pauser osv. Nu fick jag världens sötaste sms av hennes kille som tårade mina ögon. Och som för att skryta citerar jag: Hej Hanna. Malin messa hon var på dåligt humör så tänkte vi skulle hjälpa henne tillbaka till det glada och skicka henne lite positiva budskap. [..]
Där klipper jag för han frågade hur det gick med kärleken och jag har inget positivt att svara så vi fokuserar på det han skrev om M. Visst verkar han underbar...?

Och så ärvde jag väl svenssongenen i det nilssonska släktet, konstaterar jag i konversation med låtsaskusinen från Orsa som är ofrivillig hemmafru i Shipley utanför Leeds. Jag kuckilurar med pojkar inom några mils avstånd, she goes international och flyttar utomlands till sina kärlekar. Jag pluggar till ett svenssonyrke och bor hemma, hon spelar på barer. Och då och då skickar vi några rader till varann i cybern. Klockan är fem i ett. Eisa ska vara med i en bok som handlar om att vänta barn, den ska jag köpa. Hennes lille u-landsbarn (är det bara hon som får säga så eller får jag?) dreglar och jag är normaltråkig och säger att han dreglar som bebis, som tonåring och som gammal gubbe, och alla andra dör över hur han snuskigt söt han är med en stor fläck på tröjan! Mat.

Hörni, ni som var mogna kvinnor på nittiotalet (själv var jag en treårig stolt nybliven storasyster då så fråga inte mig) - hur kan ni försvara detta mode? Hur kunde det vara tillåtet att ha en gul sweatshirt PLUS enorma axelvaddar? Eller är hon bara ovanligt bredaxlad...?


http://www.youtube.com/watch?v=KAlghcy6_TU

Han älskar dig, han väntar dig ikväll -
en kväll när du förstår hans hemlöshet
och hur han längtar efter dina steg:
från evighet har han stämt möte här.

Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,
du ser den inte nu, men färdas dit.
En dag skall du bekänna högt hans namn,
hans kärleks frid som ingenting begär.

Du är på väg. En dag blir natten vit.
En dag och stjärnor växer ur hans famn.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,
du ser den inte nu, men färdas dit.

Text: Y. Eggehorn 1972
Musik: L. Moberg 1974

Enligt Söndagsbilagan (21-22 sept) är jag en stereotyp vad gäller relationer - Fru Plåster - och allt stämmer in oroväckande bra;
"Fru Plåster går in i relationer med stor passion och känner sig som en halv människa när hon är ensam."
Det är allt eller inget från första sekund när jag träffat en ny - han är mannen i mitt liv ena stunden, och i andra känns allt osäkert! Och jag klarar inte av den här vita självständiga månaden utan att fuska... Det är så tråkigt att vara singel!
"Hon sms:ar, ringer och håller sig uppdaterad på vad hennes partner sysslar med."
Är det verkligen nödvändigt med ett eget liv utanför relationen? Vart ska du gå nu? Vad gör du? *skäms*
"Hon blir lätt avundsjuk och behöver stora mängder bekräftelse för att må bra. Fru Plåster är ofta klängigare än hon skulle vilja och ställer ultimatum för att hon inte ska bli lämnad."
Pussa mig! Älskar du mig? Kom! Känns det igen...?
"Redan tidigt i förhållanden vill hon veta om hennes partner vill skaffa barn och gifta sig, något som driver dem på flykt."
Det är det första jag vill veta. Dumt nog.
"När hon är ensam ångrar hon sitt beteende, men så fort hon hamnar i en ny relation blir hon ett plåster igen och låter känslorna styra hela hennes liv"
Det är samma visa varje gång. Det är därför jag tog denna time-out. Det här måste få ett slut.

Tips att följa enligt Söndag
*ta det lugnt och låt relationen växa
*ge relationen en chans och fortsätt träffa personen i fråga vad än känslorna säger
*om du märker att den nu träffar tycker det blir för mycket, lura dig själv och bjud in mer folk nästa gång ni träffas, sätt er relation i ett socialt sammanhang. Det kan hjälpa dig att hålla fokus borta från dig själv och din längtan efter närhet. Nu får ni chansen att bygga upp en närhet i en mer maklig takt
*Diskutera inte bröllop och barn redan på första dejten. Låt det komma naturligt.

Amen.

Sov över hos Vansbrobrudarna efter en kväll spenderad på fem avsnitt av demonjagarserien Supernatural - inte riktigt min smak även om det stundtals kunde vara spännande så var det överlag för b för mig. Det var dock väldigt roligt sällskap. Nästa morgon: Syster ingen hemmanyckel - åkte hjältemodigt hem - men hon hämtade grannarnas extranycklar. Dubblat förmiddagens insats i poker på svenskaspel.se med den något blygsamma vinsten på +24 kr. Men har än så länge idag gått +196:-. Tänk om man kunde spela om pengar på Betapet också. Mamma kommer med flyget i eftermiddag, pappa spelar golf med farbror och faster. Låtskrivarna till "Pinks" nya låt So What måste ha bestämt sig för att "nu tar vi de där takterna som använts i tusen andra låtar - sitter det redan hos folk så vet vi att det funkar" och så vräker de på i refrängen och lyckas. Men originellt? Knappast. Jag kan också göra poplåt.
Dagens knäppa tanke jag inte vill förklara: Det är synd om centralafrikanska män som måste åka buss - jag tycker alla män borde få åka bil och överlåta bussen till barnvagnsfamiljer, tanter och skolungdomar.

Stina sjunger och sminkar sig inför kvällen. Jag sitter på sängen i mitt stökiga flickrum och har grå topp, gråsvartcirklig kjol och glasögon och väntar på att buss 541an ska gå. Eller komma, hur man nu ser på det. Ska till T och hennes väninna J som sitter i Ts lägenhet och väntar på att middagen ska bli klar.
Vita Bergen - området med det fantastiska och märkliga namnet - där traskade jag med Malin och hennes nya pv P och tittade på tvååringar som åt glass med sand på. Han är en mycket bra kille som jag gärna träffar igen - med Malin hand i hand otvivelaktigt. En sån ska jag också ha - snäll, mysig och lätt att prata med.
Efter 1 oktober givetvis.
Modern är nu i Paris på weekend och äter sopplunch enligt senaste smset. Jag åt vegetarisk middag och i veckan har jag ätit quornfärs till tacosen - det blir nyttigt när man har en veggiesyster i sin närhet.

Jag läste i tidningen att du vill sälja din oskuld för högstbjudande så du kan finansiera dina universitetsstudier. Jag vill fråga dig - vad är det du säljer?
Och till din eventuella kund - vad är det du köper? Att vara oskuld innebär att man inte har haft sexuellt umgänge med någon eller är sexuellt oerfaren, och i den stund som du har sex är du inte längre oskuld. Är det något som är eftertraktat, verkligen? "om man fick välja mellan 72 erfarna slynor och 72 tafatta oskulder, vad hade då varit paradiset egentligen...?" utbrister "eken" på filosofiforum.com apropå nån strof i Koranen som folk hakat upp sig på - att martyrer får förlusta sig med oskulder som belöning.

Du framstår som en desperat stackare som sparat sig till bröllopsnatten av möjligen moraliska (religiösa?) skäl men som nu tvingas sälja sin kropp. Jag tror att du är slug och bara ser en chans att tjäna pengar på normer som säger att avhållsamhet är fint, att det blir finare knull om man väntar tills en präst vigt samman en med partnern, och som säger att oskulder är något exotiskt, vackert - och upphetsande.
Detta, Natalie, är livsfarligt!
Inte nog med att man trissar upp förväntningar på något som inte är mer speciellt än att hundar gör det på öppen gata. Du medverkar till att småbarn prostitueras för deras oanvända öppningars skull. Du medverkar till att kvinnor sys igen för att bevara sin jungfrudom; den som du förväntas sälja dyrt, ca fem miljoner kronor enligt vissa. Du medverkar till att förstärka synen på sexuellt aktiva tjejer som något fult och billigt. Kvinnor mördas för det som du hjälper till att förstärka. Din glamourisering av oskulder är vidrig!

Sexdebuten i sig är inget vackert eller värdefullt. Kärleken och njutningen är vackert och värdefullt. Men sälj din kärlek du, istället för ett hål, det kan du försöka dig på.

Allt detta skapar bara fler frågor. Är det bara samlaget som räknas? Är det ett eller två juck? Eller ingår dina dyrbara kyssar och tindrande ögon? Ska han smeka dig, ska du "hjälpa honom" att komma? Ska ni hjälpligt försöka göra det så äkta och så bra som möjligt, iscensätta det med levande ljus och silke och hela fadderullan, eller är det bara själva in- och utet som du sålt? Ditt lilla aj av smärta när han tränger in i dig så att han vet att han betalat för att vara först på plats, är det obligatoriskt? Eller hur ska han annars veta att du inte stoppat in något större än en tampong om du inte gnäller lite? Får du njuta, eller förtar det hela grejen att vara med en oskuld?
Lögndetektortest räcker kanske inte, han kanske ska ta dig extra omilt så du blöder en smula? Ni kanske rentav tillhör den grupp som fortfarande tror på tomten, Jesus och mödomshinnan. Och slutligen - blir det en skillnad på Natalie oskulden och Natalie som haft sex? Som att passera en stor port. Nu är du erfaren, nu har du haft en man i dig, nu vet du allt om sex. Nu har du inget mer värdefullt att sälja och ge - för en kvinna som har haft sex är ju inget att stoltsera med och marknadsföra - då blir du ju en... hora? Kanske bryr du dig inte alls om vem som du ligger med första gången. Du kanske sparat dig av ekonomiska skäl, du insåg värdet och skymtade dollartecknet? Du kanske begripit att sex bara är en naturlig del av livet, precis som att äta mat eller sova. Tänk då ett steg längre, tänk på vad du är med och skapar.

Kära Natalie. Du må tycka att det är en smart affär men jag kan bara beklaga att du lever i ett sådant samhälle. Inte att du kan tjäna pengar på din kropp eller synd att du måste "göra det" med en främmande kille - jag kan tänka mig värre sätt att introduceras för sex på. Nej, utan att oskulden överhuvudtaget tillåts blåsas upp till något värt så mycket pengar och uppmärksamhet. Det är tragiskt. Och livsfarligt. Du kan åtminstone tjäna en hacka. Det är inte alla som har den möjligheten. Var snäll och offra den, för dina världssystrar- och döttrars skull. Kvinnor mördas pga. synen på oskulden som någpt heligt!

Bo någonstans måste jag och helst inte i Glimten alltför länge även om det är ganska trevligt att ha sällskap och folk omkring mig. Tittade på lägenheter idag med mamma och pappa. En del av dem skulle jag kunna tänka mig, det var en något mörk etta med kök i Kista som hade en bra planlösning, medan 20 kvm i Sumpan med dusch i garderoben (ja...?) fick mig att krypa ihop. Särskilt avskydde jag när mäklarna sa "en bra första lägenhet" och log stort åt mitt håll; nej, det är min tredje... Annars är det riktigt trevligt att åka runt och kika! Och planera och fundera lite kan man alltid göra.
Imorgon börjar nästa delmoment; sociologin. Mer plugg än övningar är mina förväntningar. Förra veckan hade vi samtalsövningar, testade bland annat att lyssna på berättaren och sedan sammanfatta det den andra sa; försöka förstå utan tolka - nyttigt! Bo är ett bra namn.

Munken med sänkta ögonlock kupar sina bägge händer, för dem sakta och koncentrerat mot varandra som i en trött applåd och täpper noggrant igen alla öppningar, likt ett barn som fångat en liten groda. Sedan höjer han armarna och öppnar upp. Barnet låter insekten flyga och munken känner hur kraften genomströmmar hans kropp, bullrar fram genom bröstet, upp genom axlarna och via armarna ut genom hans smala fingrar upp mot himlen.
Det avslutande smset från Anders-Lukas som kom ikväll var ingen förvåning. Jag har som sagt betett mig korkat, farligt och ansvarslöst åt, så ja, Niki, reta mig för mina erövringar - jag ångrar inget även om jag kunde ha tagit en del klokare beslut. Tillbaka till A-L. Han tackade bara för sig på ett fint sätt, inga konstigheter; sa att vi inte hade något gemensamt längre och att jag snart skulle hitta en ny. Inget tjutande här inte. Kort, roligt men lärorikt. Ingen av mina tillfälliga förbindelser och kärlekar i sommar har satt några djupa ärr, men varje möte med en ny människa förändrar och påverkar mig på ett sätt som alltid kan användas till något positivt i framtiden; vare sig det är en ny kunskap, en dag som fördrevs på ett trevligt sätt, eller bara en känsla som personen fick mig att känna. Och jag ville inget särskilt med vår relation ändå, så det är väl lika bra att den avslutas ikväll.

Om ni tycker att jag pratar för mycket om känslor så kanske det beror på dagens föreläsningar i skolan. Vi sniffade lite på kommunikation och samtalsmetodik, bland annat om empatiprocesser, Poul Perris teorier om våra känslomässiga behov och annat som rör förutsättningar för ett bra samtal och lyssnande. Mer fördjupning senare i utbildningen, blir nog skôj. Imorgon litteraturseminarium som jag är mer skraj inför än det muntliga i måndags. Någon som har en etta att hyra ut förresten till skötsam, rökfri studentska? Jag är mer taggad än någonsin att flytta till eget nu!

Tre cirklar från höger till vänster,
uppifrån och ned
En värld full av liv
Ett perfekt avslut
på vår bok
En vänskaplig kyss
som farväl
en kram, ett skratt
Cirkeln är sluten
Kapitlet är skrivet
Nu är vi båda fria
Blåbuss 676 tillbaks
Stäng stäng din bok
kan jag viska
Så som det ska vara
så var det idag

Nu har jag trådlöst internet och sitter på nedervåningen, omgiven av min familjs röster, mobiler och brus, skolarbete i bakhuvudet och kroppen i en ständig känsla av sinnersro.

Nu är jag en stygg flicka. Anders-Lukas, du vet vad du måste göra ;)
Skulle bara fixa ett Gästkonto på datorn och fastnade framför alla tjejjers bloggar. Och Danko Jones Lovercall måste man ju lyssna på bara för att höra hans "I Love It When It goes like - BOOM (yeah)! And like that and like that and like that! Right behind ya...whoo"
Eftersom det var länge sen jag kom med något politiskt måste jag erkänna mitt rödgröna hjärta till trots att jag tycker att Reinfeldt alltid ger ett professionellt intryck (hans idéer försöker jag till det yttersta att hata som den oppositionist jag är) och ger irriterande vettig respons i debatter och utfrågningar. OK, man kan inte kalla Lennart Ekdahls trivsamma uppvärmda fåtölj "Halvtid" en het stol men det är det närmsta vi kommer. Utfrågningen inför valet 2006 i svt var ju rent gulligull så halv tumme upp för fyran ändå. Och Calle Bildt leverar alltid korrekta (jämfört med mig) analyser av omvärlden på beställning, sakligt kommenterar han, men vad han gör rent konkret för att följa det nya arbetarpartiet har jag inte riktigt sett.
Omvalda nästa val? Javisst. Trots att media höjde dem 2006 och duttade hoppingivande skimmer över deras "nya, förändrande politik" så kommer de försöka sänka dem vid nästa val. Nåja, jag kommer inte hjälpa dem. Vinner inte oppositionen skulle det glädja mig en smula om bara KD kom under gränsen...
Igår satt jag hemma hos T och D med R och såg andra halvlek av fotbollen där svenskarna... inte gjorde någonting mot den svarta örnen. Jag körde även Guitar Hero för första gången och förstörde Metallicas One. Fy.
Nu ska jag duscha, välja kläder och samla allt inför måndag för nu bosätter jag mig i Bergshamra. Och förSENad som tusan är jag. Suck!

Nu har jag två från Vansbro att umgås med och få höra lite dalmål från. Urgulliga T i min studiegrupp frågade om jag ville hänga på och se Millencolin igår på Grönan, vilket jag gärna gjorde. Så jag slank först förbi systemet och sen till Vällingby där hon bor med sin kille, och åt hamburgare och snackade, innan vi runda om fötterna tog oss in till stan; jag, T och hennes D. Efter spelningen, jag erkänner; jag hör inte skillnad på deras låtar men det var bra stämning, hittade vi en mysig krog på Gamla Brogatan, för att avsluta kvällen på stimmig klubb nere vid NK som ingen visste namnet på. Brevid Gul&Blå låg den i alla fall, och även om jag var inte var på världens partyhumör (började nyktra till och var trött) tyckte jag faktiskt att det var ett bra ställe med nice men mysko folk. Och idag blir det pizza och fotboll hemma hos T, där jag gärna håller mig; älska dalfolk (!) och så slipper jag vara ensam hemma då syrran är hos nån snubbe i Solna och parenteserna uppe i Hälsingland.
Nu har jag min Inspiron hos mig. Jag missade budet i torsdags så jag åkte själv till Schenkers i Solna och hämtade ut den dagen efter. Eisa II heter den såklart, första Eisa står ju brevid mig. Puss.

Eisa skriver om glassbilhelvetet som väckte hennes 3,5 mån son med sin signal, och får följande kommentar av "Avigast":

"Jag har lurat i mina barn att det är sopbilen som låter så. De kommer att bli skitarga när de upptäcker bedrägeriet. Samt när de upptäcker att deras mamma äter lördagsgodis varje dag"

Jag vill också vara mamma och ljuga för mina barn...

Malin spelade en underbar, vacker visa för mig. Anna och Idde - Fyra dörrar till min syster

http://www.youtube.com/watch?v=BhZdExYmAAU

Andra dagen av min tillvaro i SSSSandan. Jag sitter och lyssnar på intervjun från igår, och gör anteckningar till rapporten och det muntliga. Livet känns lättare när man gör något vettigt skolarbete om dagen och har något att ägna all energi. Jag har även skrivit ett brev till min syv från grundskolan som jag hade mejlkontakt med för två år sen när jag satt i en lägenhet på Tjärna Ängar och velade mellan att bli barnmorska och studievägledare. Min narcisstiska sida säger mig att det kan vara av intresse för henne att jag gör min första termin.

Mina nya Armaniglasögon sitter på näsan och min lilla dator har lämnat Danmark och befinner sig just nu i Värnamo. Kom till mamma, kom! Och jag har även suttit i telefon med postkontoret i Borlänge och försökt reda ut problem med mina dubbla eftersändningar. Jag har ju en eftersändning som leder från Tjärna till Hagalund, och sen en från Hagalund till Stockholm. Och min film jag köpt, den har försvunnit på vägen någonstans.

Herregud, det var ju nyss måndag!

E1 har en dejt på g, och hon gillar att bossa runt lite, så det är tur för honom. Själv lider jag av en slags post-göraslut-depression men tar lätt på den nu efter middagen, vad gör jag förutom att deppa eller vara överlycklig, ärligt talat? Dagen började så grå och trist som den bara kan vara den 1 september, och när jag stötte på systern vid hennes skola där vår fältstudie tog plats, var jag den lamaste människa att möta, jag sa mest hej, presenterade henne för min studiekamrat, och sjönk sedan ner i asfalten. Sedan glimtade solen fram. Intervjun som handlade om en studievägledares arbetsuppgifter gick bra och allt spelades in på en liten mp3-inspelare.

(Nu ringer Malin, återkommer)
50 min senare.
Jag har bestämt mig. Inget dejtande på en månad. Eftersom mitt hjärta fortfarande är stängt är det okänsligt av mig att ge falska förhoppningar. Helgen med "Anders-Lukas" (han vill vara anonym på min blogg, vem vill inte det?) var trevlig. Lördagen tillbringades på Naturhistoriska (jag har ju min egen guide) och sedan hittade vi en egen liten lummig glänta i Bergianska trädgården. Det åts rättvisemärkt choklad och på kvällen åkte jag hem och åt kräftor med The Big Three; familjerna som umgåtts sen jag var liten. Nu har större delen av barnen blivit storväxta tonåringar och det var riktigt, riktigt härligt att se; alla vi ungar, 8 stycken, var med. Som en gammal gumma är jag men kortare än de flesta, haha.
På söndagen steg jag upp i ottan (vid halv nio) och åkte till Bergshamra där Anders-Lukas bor. Vi åt sockerkaka och roade oss med vårt gemensamma intresse från DS och kom överens extra bra, mycket angenämt. Köttfärssås och spaghetti med lite fotoalbum och timmarna sprang iväg. Eftersom hans "jobb inom säkerhetsbranschen" gett honom en viss erfarenhet (eller ska vi kalla det arbetsskada) av vad som händer på tunnelbanan efter mörkrets inbrott, skickade han hem mig vid 19. Och då han är en avslappnad "gubbe" (detta är sagt med kärlek i rösten) är det helt lugnt för honom att jag inte kan hålla det på en annan nivå än vänskap/lekkamrat ("det ligger i kvinnans natur att vara komplicerade") och nu har jag som sagt gett mig själv ett löfte om att vara självständig singel med studier i skallen (SSSS) så jag tror nog att kan hantera allt på ett gott och säkert sätt. Jag beräknar att jag behöver minst en månad att rensa tankarna och komma underfund med vad jag behöver, vill ha och söker i livet. En ren månad för att vara för mig själv ett tag.
Nu vill jag istället låta Malin och hennes irländare (Malin, hör av dig om jag går för långt nu) få all kärlek och lyckönskning för jag tror faktiskt att de är perfekta för varandra. SKÅL!

/Kitty the Självständig Singel m. Studier i Skallen