kattungejävel

Enligt Söndagsbilagan (21-22 sept) är jag en stereotyp vad gäller relationer - Fru Plåster - och allt stämmer in oroväckande bra;
"Fru Plåster går in i relationer med stor passion och känner sig som en halv människa när hon är ensam."
Det är allt eller inget från första sekund när jag träffat en ny - han är mannen i mitt liv ena stunden, och i andra känns allt osäkert! Och jag klarar inte av den här vita självständiga månaden utan att fuska... Det är så tråkigt att vara singel!
"Hon sms:ar, ringer och håller sig uppdaterad på vad hennes partner sysslar med."
Är det verkligen nödvändigt med ett eget liv utanför relationen? Vart ska du gå nu? Vad gör du? *skäms*
"Hon blir lätt avundsjuk och behöver stora mängder bekräftelse för att må bra. Fru Plåster är ofta klängigare än hon skulle vilja och ställer ultimatum för att hon inte ska bli lämnad."
Pussa mig! Älskar du mig? Kom! Känns det igen...?
"Redan tidigt i förhållanden vill hon veta om hennes partner vill skaffa barn och gifta sig, något som driver dem på flykt."
Det är det första jag vill veta. Dumt nog.
"När hon är ensam ångrar hon sitt beteende, men så fort hon hamnar i en ny relation blir hon ett plåster igen och låter känslorna styra hela hennes liv"
Det är samma visa varje gång. Det är därför jag tog denna time-out. Det här måste få ett slut.

Tips att följa enligt Söndag
*ta det lugnt och låt relationen växa
*ge relationen en chans och fortsätt träffa personen i fråga vad än känslorna säger
*om du märker att den nu träffar tycker det blir för mycket, lura dig själv och bjud in mer folk nästa gång ni träffas, sätt er relation i ett socialt sammanhang. Det kan hjälpa dig att hålla fokus borta från dig själv och din längtan efter närhet. Nu får ni chansen att bygga upp en närhet i en mer maklig takt
*Diskutera inte bröllop och barn redan på första dejten. Låt det komma naturligt.

Amen.