Jag är en SSSS
Herregud, det var ju nyss måndag!
E1 har en dejt på g, och hon gillar att bossa runt lite, så det är tur för honom. Själv lider jag av en slags post-göraslut-depression men tar lätt på den nu efter middagen, vad gör jag förutom att deppa eller vara överlycklig, ärligt talat? Dagen började så grå och trist som den bara kan vara den 1 september, och när jag stötte på systern vid hennes skola där vår fältstudie tog plats, var jag den lamaste människa att möta, jag sa mest hej, presenterade henne för min studiekamrat, och sjönk sedan ner i asfalten. Sedan glimtade solen fram. Intervjun som handlade om en studievägledares arbetsuppgifter gick bra och allt spelades in på en liten mp3-inspelare.
(Nu ringer Malin, återkommer)
50 min senare.
Jag har bestämt mig. Inget dejtande på en månad. Eftersom mitt hjärta fortfarande är stängt är det okänsligt av mig att ge falska förhoppningar. Helgen med "Anders-Lukas" (han vill vara anonym på min blogg, vem vill inte det?) var trevlig. Lördagen tillbringades på Naturhistoriska (jag har ju min egen guide) och sedan hittade vi en egen liten lummig glänta i Bergianska trädgården. Det åts rättvisemärkt choklad och på kvällen åkte jag hem och åt kräftor med The Big Three; familjerna som umgåtts sen jag var liten. Nu har större delen av barnen blivit storväxta tonåringar och det var riktigt, riktigt härligt att se; alla vi ungar, 8 stycken, var med. Som en gammal gumma är jag men kortare än de flesta, haha.
På söndagen steg jag upp i ottan (vid halv nio) och åkte till Bergshamra där Anders-Lukas bor. Vi åt sockerkaka och roade oss med vårt gemensamma intresse från DS och kom överens extra bra, mycket angenämt. Köttfärssås och spaghetti med lite fotoalbum och timmarna sprang iväg. Eftersom hans "jobb inom säkerhetsbranschen" gett honom en viss erfarenhet (eller ska vi kalla det arbetsskada) av vad som händer på tunnelbanan efter mörkrets inbrott, skickade han hem mig vid 19. Och då han är en avslappnad "gubbe" (detta är sagt med kärlek i rösten) är det helt lugnt för honom att jag inte kan hålla det på en annan nivå än vänskap/lekkamrat ("det ligger i kvinnans natur att vara komplicerade") och nu har jag som sagt gett mig själv ett löfte om att vara självständig singel med studier i skallen (SSSS) så jag tror nog att kan hantera allt på ett gott och säkert sätt. Jag beräknar att jag behöver minst en månad att rensa tankarna och komma underfund med vad jag behöver, vill ha och söker i livet. En ren månad för att vara för mig själv ett tag.
Nu vill jag istället låta Malin och hennes irländare (Malin, hör av dig om jag går för långt nu) få all kärlek och lyckönskning för jag tror faktiskt att de är perfekta för varandra. SKÅL!
/Kitty the Självständig Singel m. Studier i Skallen
