kattungejävel

Munken med sänkta ögonlock kupar sina bägge händer, för dem sakta och koncentrerat mot varandra som i en trött applåd och täpper noggrant igen alla öppningar, likt ett barn som fångat en liten groda. Sedan höjer han armarna och öppnar upp. Barnet låter insekten flyga och munken känner hur kraften genomströmmar hans kropp, bullrar fram genom bröstet, upp genom axlarna och via armarna ut genom hans smala fingrar upp mot himlen.
Det avslutande smset från Anders-Lukas som kom ikväll var ingen förvåning. Jag har som sagt betett mig korkat, farligt och ansvarslöst åt, så ja, Niki, reta mig för mina erövringar - jag ångrar inget även om jag kunde ha tagit en del klokare beslut. Tillbaka till A-L. Han tackade bara för sig på ett fint sätt, inga konstigheter; sa att vi inte hade något gemensamt längre och att jag snart skulle hitta en ny. Inget tjutande här inte. Kort, roligt men lärorikt. Ingen av mina tillfälliga förbindelser och kärlekar i sommar har satt några djupa ärr, men varje möte med en ny människa förändrar och påverkar mig på ett sätt som alltid kan användas till något positivt i framtiden; vare sig det är en ny kunskap, en dag som fördrevs på ett trevligt sätt, eller bara en känsla som personen fick mig att känna. Och jag ville inget särskilt med vår relation ändå, så det är väl lika bra att den avslutas ikväll.

Om ni tycker att jag pratar för mycket om känslor så kanske det beror på dagens föreläsningar i skolan. Vi sniffade lite på kommunikation och samtalsmetodik, bland annat om empatiprocesser, Poul Perris teorier om våra känslomässiga behov och annat som rör förutsättningar för ett bra samtal och lyssnande. Mer fördjupning senare i utbildningen, blir nog skôj. Imorgon litteraturseminarium som jag är mer skraj inför än det muntliga i måndags. Någon som har en etta att hyra ut förresten till skötsam, rökfri studentska? Jag är mer taggad än någonsin att flytta till eget nu!