kattungejävel

Tre cirklar från höger till vänster,
uppifrån och ned
En värld full av liv
Ett perfekt avslut
på vår bok
En vänskaplig kyss
som farväl
en kram, ett skratt
Cirkeln är sluten
Kapitlet är skrivet
Nu är vi båda fria
Blåbuss 676 tillbaks
Stäng stäng din bok
kan jag viska
Så som det ska vara
så var det idag

Nu har jag trådlöst internet och sitter på nedervåningen, omgiven av min familjs röster, mobiler och brus, skolarbete i bakhuvudet och kroppen i en ständig känsla av sinnersro.

---

En timme senare. Fick ett gott råd av Anders-Lukas: berätta inte allt. Han var brutalt ärlig och det har han rätt i, jag har betett mig oansvarigt. Men det är skönt. Visserligen har det blivit mycket ärlighet, samtal och analyser de senaste dygnen så jag känner nog att det räcker och blir över ett bra tag framöver! Han är kolugn och erfaren av livet, så ingenting förvånar honom, och jag tar tacksamt emot det. Och vad det gäller det där andra så är hjärtat fri och öppen för kärleksöverföringar nu. Det finns inga tvivel om att det var rätt beslut, jag kan äntligen ta hela grejen och knöla ihop den som en liten boll och kasta det i vattnet. Allt rasslar till. Nu slipper jag. Vi sågs för en fika i Norrtälje, jag och C, jag lämnade en vän av natten för en annan, och sedan - vi var två vuxna människor fria att göra vad vi ville - tog vi bilen till hans mamma och han lämnade mig att vänta i skogen medan han hämtade nycklar. Vi åkte till den lånade lägenheten, det var hemligt, fnissigt, avslappnat, och det hela var befriande och jag både åt kakan och behöll den. Nu vet vi. Inte passade ihop. Inte rätt. Inte funka någonstans. Vi sa att vi kan ringas och höras om vi vill, helt kravlöst.
Känner mig dock fullproppad av people, prat och pussar, nu ska jag spara dem för rätt person. Så det så.