kattungejävel

Nu har jag varit duktig och pluggat på om Bourdiues kapital i två timmar att jag förtjänar att spela ett stycke nätpoker, tror ni inte? E1 varnar mig för att bli spelberoende men det vet jag redan att jag tenderar att bli, men det är ett skönt tidsfördriv, vad annars skulle jag göra - studera mera eller titta på löven?
Jag börjar bli förtvivlad över en sak - den här trögheten i att ta itu med saker som hänger över mig! Jag har en sak med gamla datorn jag behöver ta hjälp utav pappa med för att göra klar, men jag skjuter på det hela tiden, jag förmår inte resa mig upp och sätta igång. Veckor blir till månader, en sak som egentligen bara kommer ta en halvtimme. Skolarbete med deadline klarar jag, och vissa spontana saker som att "ska du följa med och köpa x?" eller plocka undan i köket - saker som man möjligen skulle kunna sätta en viss deadline på. Men inte saker som man kan göra när som helst. De förblir liggande, jag känner klumpen i magen och i halsen, jag vet att det är så lite som krävs, ändå "stirrar jag bara på bördan", känner av den och försöker glömma den. Det är bara stopp tills någon - i det här fallet kommer det vara pappa - tar tag i det och ger mig någon slags tidsgräns - det är nu eller aldrig - och jag inte är fri att välja längre. Då kommer jag enkelt kunna slita mig och fixa det, och så är det jag ängslats över i tid och evighet över. Men än är jag inte där. Nu sitter jag bara och tänker, tittar och känner efter, och liksom låter stressen över att något som borde ordnas inte är ordnat dansa över mig. Påhkej!