kattungejävel

Fitta! Jag sitter vid Melodifestivalen ikväll igen. Med Lidl-godis. Jag sviker mitt riktiga jag *megasnyft*. Det här är inte jag! Men jag kan ju inte rå för att mina bindor tog slut och måste springa ner på blå-kalla-ångest-Lidl och handla deras billiga, avocadodoftande (?) hygienartiklar och lite Freeway-cola, deutsche Schokolade och chips följde med på vägen. Söta grabbarna i Star Pilots vill jag gärna gruppdejta - kan Svt ordna det, tro? Annars har jag bara en enkel fråga till Melodifestivalens samtliga "låtskrivare/kopierare" - har ni glömt bort versen?? Hela låten räknas, vet ni. Inte bara en tonartshöjning och fläktar i håret. Och sluta plagiera!!! Markoolios låt är kusligt lik "Can you feel the love tonight" och opera-Marlena sjöng ju Vincero - Fredrik Kempe
http://www.youtube.com/watch?v=Rersl9eL9N4. Han har ju redan sjungit den låten han skrivit? Lyssna på refrängen. Men jag kommer som vanligt heja på Ukraina så det rör mig inte i ryggen.
Jobbade åtta-sexton idag och efter att ha tabbat mig igår i kassan gick denna dag som väntat mycket bättre.
Vad mer kan jag berätta? Jaa, Malin & Quigley slår ihop sina påsar och blir sambos. Jag gick över gränsen nyss och hotade honom om att nypa honom hårt på ett icke sexuellt upphetsande sätt om han inte lät sin tjej se festivalen, och skickade sedan ett förlåt-sms till Malin, hon får stå ut med så mycket när hon råkar ha en kille med samma humor som mig. Men han skrev faktiskt "nyp gärna!"... Pervert ;)

Och N blir mer seriös med sin brud. Jag är så svartsjuk, jag kommer aldrig få åka til Norge og pule... Kanske bäst så. Fortsätta ha honom som mentor, lärare och vän. Men dösnygg är han. Det vet han, för det tjatar jag om =( Och nu fick jag veta att hans tjej bara är tjugo... Fan, kunde han inte ha valt någon äldre så det slapp sticka mig i ögonen. Jag tycker om honom så mycket. Det blir inget mer, jag måste sluta inbilla mig saker, han är min kompis, inget mer; bara för att jag tycker om att prata med honom behöver vi inte passa ihop, ändå grämer det mig att jag ens inte får chansen. Tror inte det är det heller, egentligen; jag är nog mest allmänt svartsjuk för att jag står på andra sidan bron i min yllekofta och tittar på alla förälskade par. Högst frivilligt. Det är bara det att jag vill också göra massa saker för njutningens skull; som att köpa en spegel som present till sig själv och tämja gränser som andra aldrig vågar erkänna sig vilja överskrida. Om de tycker om något, då gör de det. Hur konstigt eller äckligt det än verkar.

Jag ber om ursäkt för mitt grova språk. Jag vet inte vad jag har drabbats av. Och den där sjukan vad gäller ständigt tro att gräset är grönare på andra sidan... Den blir jag nog aldrig fri från. Som sagt; hellre dissa än bli dissad. Det är kanske det jag inte kan smälta >_<
Seså. Tonårsbeteende. Smile... you're on candid camera! Yeah.
Nästa inlägg blir något bibliskt och fromt.

Första arbetsdagen är avklarad! Jag satt i kassan i blå collegetröja och sken upp varje gång jag upptäckte att PUL-koderna låg ruvandes långt bak i huvudet. Det var roliga stamkunder som kände igen ett nytt ansikte och arbetskamrater som var uppmuntrande.
Åkte hem vid 14, shoppade mat och bindor, diskade hälften av disken till Army of Lovers. Nu har jag försökt beställa kursböcker sen två timmar men sidvisningarna är sega då jag uppnåt maxhastighet på abonnemanget. Jag har kommenterat presskonferensen om kronprinsessans förlovning (som jag såg i smyg) för Jennie - de har haft sju sköna år för sig själva och nu börjat pådraget och fjäskeriet. Ja, Vickan, jag vill fortfarande avsätta dig (notera mitt medvetna övertramp). Det är odemokratiskt, hånfullt mot "folket" och gammaldags med monarki. Jag och kussen har även pratat killar och förhållanden, vi har nästan mer att prata om nu när hon bor i Leeds än vad vi hade förut.
Jag och T har även börjat planera för vårt fältarbete i skolan. Vi har inlett vårt lilla projekt om Ejendals Arena, så hoppas allt går som vi tänkt...
Och så blev jag kallad för "jävla rasistjävel" i lördags av min anonyme läkar-flashback-kompis. Men han sa det med glimten i ögat, han som visade sig vara ett retsamt knippe och irriterande som få när jag inte är på rätt humör. Nilla tyckte det var bra sagt, visst tyckte du? Bara för att jag inte förstod hur svenska koreaner kan heta Anna och Josefin :) Men nu vet jag. Ty jag är både rasistisk OCH öppen för min omvärld *blink*

Lax & pasta till middag! Life is fantastic, the beauty and sorrow! Death is too drastic. I can't say goodbye ./AoL
Och jag hade glömt bort hur många av kunderna som är snygga unga killar! Ni får flirta med kassörskan, jag lovar.

Jag är min egen husmor. Jag gjorde egna köttfärsbiffar (på blandfärs) och serverade mig själv detta både till lunch och middag, med pulverpotatismos, brunsås (på pulver) och lingonsylt - gott! Och som belöning för att jag arbetat flitigt med inlämningsuppgiften slapp jag diska. Det får nämligen morgondagens Hanna göra.

Harads heter en by. Om man tittar på deras byaförenings hemsida, http://www.harads.se/, så verkar det ju helt okej. Bodens kommun alltså. Enligt Uppdrag Gransknings reportage om det övergivna Sverige bor bara 2 % av svenskarna på en yta som utgör nästan halva Sverige. Synd bara att jag är så jävla harig och osjälvständig, men får väl skaffa mig en karl som klyver ved åt mig.

Danspass igår på Friskis. Jag hängde knappt med alls, jag har ingen koordination eller koll på kroppen. Just därför är det bra för mig att göra mjuka, sensuella rörelser; känna av musiken, slappna av.

Och så har jag fått jobb idag i en mataffär i Sumpan =D Han sa direkt att han ville ge mig en chans, och jag ska dit nästa vecka och introduceras.
Nu tittar jag på ett annat UG-avsnitt, om Osman som har Tourettes Syndrom, med kraftiga ryckningar, och jag blir rörd. Han fick inte bo i sin lägenhet då han störde grannarna, han springer runt och bankar, och när han håller sin lilla nyfödda dotter blir jag alldeles nervös av att titta ifall han skulle göra illa henne. Undra hur lätt det var att göra henne, när han ibland måste ligga fastbunden när han ska sova, och inte kan äta eller klä sig själv. Slutligen fick han opereras. Då blir katten glad, när en ung kille med svåra problem lovas hjälp ekonomiskt av Försäkringskassan att opereras utomlands av en kunnig läkare. Och det gick bra, inte helt fri från skakningar men hans liv är mycket lättare. Däremot blev det något strul med de turkiska myndigheterna. De skulle ha låtit operationen utföras och sedan skickat fakturan till Sverige, men nu fick Osmans familj lägga ut, och då vill FK inte ersätta dem trots löfte om betalning. Krångelvärld! Men slutligen löstes det sig efter fyra år, och som vanligt verkar det som att allt hänger på om media bryr sig eller ej.
Måste fixa mig nu. Snart ska jag, Ems & Nilla iväg och bli modeller. Vi ska sminkas och fotas i studio, och sen ska vi ut på stan och fira Nazlis lillsyrra som hoppas att på att komma in på krogen när hon blir arton inatt. Kram på er.

Just nu går tankarna till de stackarna som ingått någon form av arrangerade äktenskap. Tänk att på några fåtal möten med sin tilltänkta, med ett förkläde i hälarna, bestämma sig för om man passar ihop eller inte. Vad ställer man för frågor då?
"Favoritmat?"
"Har du några syskon?"
"Är det okej om jag jobbar eller ska jag vara hemmafru?"
"Kommer vår dotter tillåtas dejta killar?".
"Hur är ditt morgonhumör?"
"Vänta, en sak till! Eh, hur gör vi om jag vill ha husvagnssemester och du vill åka på storstadssightseeing?"
"Oj, vänta, jag har en till fråga! Ska vi ha ett gemensamt sparkonto eller varsitt?"
"Vänster- eller högerblockeeeeet?"
Snacka om att verkligen rannsaka sig själv och grubbla ut vad det är man måste veta som inte går att ta reda på senare. Stressigt läge. Som speeddating fast utan lek. Eller så får man tänka på ett helt annat sätt, än om man vore 30 år, frånskild och van vid ett annat utgångsläge. Det kanske är som det gamla, slitna ordspråket; det man inte vet om mår man inte dåligt av. Man kanske inte har (eller får ha) så höga krav; viktigast är att man har samma värderingar (som man får ta reda på genom korta enkätsvar) och fysiskt attraktion. Det handlar antagligen om helt andra premisser än vad jag grundar mina val på. Istället för att bygga upp ett äktenskap innan man gifter sig, bygger man på det efteråt? Har jag förstått det rätt då?
Och tänk. Det kanske blir samma resultat i slutändan ändå? Antingen ett lyckokast, eller platt fall och ond svanskota? Fast känns som att man får ett rätt så stort försprång ändå, med att kunna dejta och möjlighet till samboende, och nästan ett Du-slipper-ut-ur-äktenskapet-kort i fickan. Och bröllop är ändå bara en romantisk kul grej, med någon mindre viktig juridisk innebörd någonstans långt borta ingen bryr sig om.

Steg upp vid halv nio idag och kämpade på med den skriftliga med Therese. Och så lagade jag en jättegod middag som hette "Vildare Wok" som jag fixade till lite. Man bryner viltskav, blandar i frysta wokgrönsaker, sedan lite soya & sweet chili sauce och kryddor som smaksättning, och slutligen en påse osaltade cashewnötter på alltsammans, och äter med äggnudlar. Supergott!
Vill ni njuta ännu mer kan jag rekommendera att överdosera persikosköljmedel i tvätten; tyget blir alldeles mjukt mot fingrarna när man hänger upp på torkning, och så kan man passa på att sniffa lite direkt ur flaskan i smyg när man doserat... =)

Jag är bortskämd av min familj. De kom hit med en större TV *jippi* och choklad åt mig. Och pappa installerade tvättmaskinen som tvättade fint. Middagen jag gjort åt mig själv var ljuvligt god, och jag fick skjuts hem från skolan ända till porten av J-a efter att vi skrivit vår rapport och förberett oss inför morgondagens muntliga. Vi åkte genom stans rusningstrafik, jag satt bra på passagerarplats.
Igår var Eve på besök med sin O-A samt en vän till dem, som bara tala' och tala' och tala' :) Munnen gick i ett, han var värre än mig. Men roligt var det, fick träffa hennes trevliga familj också och vi bjöds på kokkaffe, tårta och kakor i mängder. Och lite resplaner smiddes.
Google analytics är verkligen görkul. Quigley är min mest lojala bloggläsare, av få men trogna personer som oftast läser min blogg 14-19 gånger. Ni sitter bakom skärmar i bland annat Bromma, Sollentuna, Solna, Stockholm, Borlänge, Grängesberg, Järfälla, Sundbyberg, Västerås, Ödesåkra och Malmö. Har även haft besök från Kiruna (veem kan det vara? ;)) och Skellefteå. Och 80 % av er kör Explorer :p Statistik ÄR kul. Tack CJ! Och chokladhjärtan och kall mjölk, det är livet, gossar.

Annan info som passar bra in under rubriken är att jag enligt ett vuxenpoängtest på nätet är 34 år egentligen. Bara för att jag öppnar det orangea kuvertet och äter sill! Roliga frågor dock... man är nog ganska vuxen om man svarar att man fick MC-kortet på köpet när man tog körkort, och att man snart får användning av pensionspengarna.... hihi

Flashback har sina kloka bitar bland spånen...
"Och när tågen går gäller det att stå kvar på stationen! Det är mitt motto, då slipper man dylika besvikelser"
/"Daddy Dajmkryzz" 2006
och dagens bästa:

"Ligger man så ska man ge fan i att ge fingret åt förbipasserande, annars kan man nog förvänta sig att bli sparkad på"
/"Hej Kanin" 2009

I will dispense this advice now.

Enjoy the power and beauty of your youth; oh never mind; you will not understand the power and beauty of your youth until they've faded. But trust me, in 20 years you'll look back at photos of yourself and recall in a way you can't grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked.

You are not as fat as you imagine.

Don't worry about the future; or worry, but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubblegum. The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind; the kind that blindside you at 4:00 pm on some idle Tuesday.

Do one thing every day that scares you.

Sing.

Don't be reckless with other people's hearts; don't put up with people who are reckless with yours.
Floss.

Don't waste your time on jealousy; sometimes you're ahead; sometimes you're behind; the race is long, and in the end it's only with yourself.

Remember compliments you receive; forget the insults. If you succeed in doing this, tell me how.

Keep your old love letters; throw away your old bank statements.
Stretch.

Don't feel guilty if you don't know what you wanna do with your life; the most interesting people I know didn't know at 22 what they wanted to do with their lives; some of the most interesting 40 year olds I know still don't.

Get plenty of calcium.

Be kind to your knees; you'll miss them when they're gone.

Maybe you'll marry -- maybe you won't. Maybe you'll have children -- maybe you won't. Maybe you'll divorce at 40 -- maybe you'll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversary. Whatever you do, don't congratulate yourself too much or berate yourself either -- your choices are half chance; so are everybody else's.

Enjoy your body; use it every way you can. Don't be afraid of it, or what other people think of it. It's the greatest instrument you'll ever own.

Dance.

even if you have nowhere to do it but in your own living room.

Read the directions, even if you don't follow them.

Do not read beauty magazines; they will only make you feel ugly.

Get to know your parents; you never know when they'll be gone for good. Be nice to your siblings; they're your best link to your past and the people most likely to stick with you in the future.

Understand that friends come and go, but for the precious few you should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography, in lifestyle, because the older you get the more you need the people you knew when you were young.

Live in New York City once, but leave before it makes you hard.

Live in Northern California once, but leave before it makes you soft.
Travel.

Accept certain inalienable truths: prices will rise; politicians will philander; you too will get old, and when you do you'll
fantasize that when you were young prices were reasonable, politicians were noble, and children respected their elders.

Respect your elders.

Don't expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund; maybe you'll have a wealthy spouse; but you never know when either one might run out.

Don't mess too much with your hair, or by the time you're 40, it will look 85.

Be careful whose advice you buy, but be patient with those who supply it. Advice is a form of nostalgia: dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts, and recycling it for more than it's worth.

But trust me on the sunscreen."

// © Baz Luhrmann

- kanske den mest hängivne läsaren av dem alla?

Har just författat och knåpat ihop ett mejl på samiska (??) till Eve; vilket tagit ungefär 75 minuter. Får höra med Ol-Ante om det var det minsta förståeligt. Suttit med en samisk-finsk ordlista som jag taffligt översatt. Hurra för internet, men trovärdigheten är låg.

Undrar förresten om jag kom före Nilla med the Breaking News? (Snabb koll; ja) Efter att ha intervjuat en fd studievägledare på morgonen som gav mig en massa bra stoff till mitt skolarbete om förvaltning och målstyrning inom skolan (gäsp....) och mött Nilla för lite lunch i Kallhäll (åt veckans fisk) samt åkt till stan och träffat Nix utanför Pressbyrån så (*hämtar andan*) passerade Messias... förlåt - Johan Glans med ryggsäck oss på centralen! Nilla visade inga känslor förrän han gått förbi, vänder sig om med ögon stora som tefat och jag gapar lika stort jag och när Niki fått veta att det var allas vår favoritskåning vände hon resolut på klacken och gick efter. Så vi följde, som världens minst diskreta stalkers, efter honom, Niki i täten och Nilla efter med Ems på tråden. Varför är vi såna Glans-suckers? Han, och så jag, Therese & Jossi på Leksandsmålisen Eddie Läck, vad fan! Dock lämnade vi honom att fortsätta ensammen strax utanför, och vi återvände för att berätta dagens händelse för Nazli som var på väg. Under dagen såg vi även medlemmar ur en popgrupp jag inte kände till, en fjompig tv-skådespelerska som bara jag kände till samt en barnprogramledarkock jag vet till namnet. Nix syster hängde på till ett kafé där vi satt i timtal och lekte med stearin. Nazli fick lov att sticka tidigare på grund av skolarbete (läs: slavgöra) och vi andra fick den förträffliga idén att bara ta första bästa buss och åka dit ödet förde oss! Det blev en busstur från Mariatorget mot Sofia. Dock lockades vi av Hammarby Sjöstads glittriga fasader och klev av vid vattnet. Jag vet inte om det riktigt var värt det, men vi gick en busshållplats bort till något som hette Färjeläget och var enligt busschauffören de första som steg på där. Så tog vi oss tillbaka med samma buss - och samme förare som på ditvägen - och avslutade det hela genom att bli blåst av en Selectaautomat.
Lokföraren har hört av sig. Kommer ringa upp när jag ätit klart. Inte av några förväntningar, eller för att något ändrats, utan bara för att jag undrar om jag missat något, eller varför jag blivit så jävla speciell för honom? Han är ändå inte den rätte. Blev spådd av en lekman på familjeliv som sa att jag kommer träffa min blivande man i jobbsammanhang och att det kommer dröja lite, samt att jag bara kommer få två barn eftersom jag vill ha mer tid över till annat. Very well. Allting har en ände, men korven den har två.

02:49. "hanna darling - jag ska bli dadda" smög det upp på msn i natten. Första exet till mig som ska bli farsa. Grattis, J! Kul att lämpa och länka över lite kunskap om symptom, förberedelser och kosttillskott osv. Känns som att det jag tagit till mig under åren på FL "äntligen" kommit till någon nytta, och han suger åt sig allt som en svamp. Och FL rekryterades en ny medlem bums. Hoppas allt går vägen och att lyckan står dem bi!

En mamma grinar i Aftonbladet över hur mobbad hon blev i ett föräldraforum. Kom igen! Ett internetforum är inte lika med en stödgrupp. Om vi inte kan diskutera och ifrågasätta ens på internet, var ska vi annars ventilera oss?!

Vill man inte diskutera sin familjesituation kan man tiga om den på internet. Och vill man prompt berätta att man har flera pappor till sina barn och dåligt med pengar, då kan man ju fatta att de som läser inte direkt i alla lägen vill komma med styrkekramar och goda råd. Nej, folk svarar vare sig de är på dåligt humör eller på glatt humör, späckade med självförtroende eller urkramad på allt. De är sugna på att provocera eller är bara dumma nog att vara omedvetet taktlösa. De läser fel och slarvigt, de drar alla över en kam och låter sig dras med i fördomsdansen. De ser en fånig avatar och inte människan bakom. Och oftast finns det anledningar bakom som gör att man möts av hugg. Stavfel, irriterande spam, puffande på trådar och allmänt otrevligt och korkat uppträdande - då får man ofta tillbaka med råge.
Den som inte förstår att internet är en sandlåda och inte en söndagsskola ska heller inte vara där.

Klä av sig våta sockor. Borsta tänderna. Sätta på glasögonen. Sova mätt på cider, kakor och snacks efter tv-kväll med flickorna. Insikten från igår: jag ska inte ens fundera på en relation, och jag avbokade den nya dejten med ett ärligt sms. Det var lätt. Jag känner avsmak inför att "känna efter" för en ny kille.

Svårare är det att kungsholmarn gjort sig påmind ikväll med sina vanliga nattliga sms. Jag avslutar det nu. Måste det. Han går inte att ha på heltid, alltså måste jag kapa banden. Skickat ett sms där jag förklarar hur jag mår, och att han är den jag minst av allt har lust att släppa, men måste.

Tjugo minuter senare. Han ringde och förvånade mig, visade förståelse och kom med sina filosofiska svar på all världens problem. Önskade mig en god natts sömn och sa att om jag någonsin behövde en famn att somna i och någon som berättade vilken bra tjej jag är, har jag numret. Jag tycker ju om honom. I don't fuck losers. (och ja, vi såg ljuvliga Cruel Intentions ikväll). Men killar står mig olyckligtvis upp i halsen just nu. Det inkluderar sötaste killen i stan. Dimman tätnar i natten...

Jag erkänner. Jag har ett problem. Jag är dejtingmissbrukare/dejtingberoende.

Jag har träffat tre killar på sex veckor. Och sen i somras har jag dejtat drygt tio pers, alla med medföljande förhoppningar, luftslott och förväntningar. Antal jag blivit förtjusta i överhuvudtaget är nog det tredubbla, minst. Jag har tyckt om dem alla som jag dejtat. Velat gifta mig med dem, velat ha barn med dem, planerat in och om min framtid, ringt timslånga samtal och växlat sms. Fram tills vår första dejt. Då har mitt mod sjunkit, besvikelsen har trängt sig fram som en uppstötning jag allt får svälja undan och på vägen hem knappt kunna vänta tills nästa kille, nästa dejt.
När kungsholmarn hörde av sig hade det bara gått 1½ månad, men tillhörde redan det förflutna. När göteborgarn några dagar senare skickade ett sms om att han tänkt på mig och inte riktigt kunna släppa mig, då hade jag redan norrköpingsbon på g.
Ringde Nilla nu inatt och berättade glatt att "jag var på dejt igår". Och sen kom det direkt. "Men har hittat en ny kille nu. Och... jag är verkligen intresserad av honom" precis som att han var unik och att den här gången kommer det verkligen fungera, den här gången är det rätt! "Hanna", säger hon skarpt. "Hur ny är han?"
Och jag vet hur sjukt det låter när jag svarar: "Sen igår. Men vi pratade igår kväll och hela dan idag."
Vi skrattar. Det är ett ihåligt skratt, för som hon säger, om man inte kan skratta åt det, vad kan man annars göra?

Snälla. Jag vill inte ha det här destruktiva beteendet, jag vill slippa den här stressen över att hitta någon, och den tunga känslan av meningslöshet efteråt när jag avfärdat ännu en.

Det värker i kroppen. Det kliar i fingrarna, jag får huvudvärk. Nilla funderar (säkert på största allvar) på att spärra mig från de communities jag använder mig av. När jag satt på middag igår och kände hur han inte gav mig de känslor jag hade önskat, då ville jag bara hem och prova lyckan en sista gång.

Det har inte gått en dag utan att jag haft någon att flirta med, någon att sms:a, någon att längta efter och tycka om.
Jag kan inte slappna av, jag är aldrig ensam och med mig själv. Och det är klart man blir nonchalant när så gott som alla man träffar blir förtjusta och intresserade. Och ja, jag har känslor - till en början. Fram tills vi ses är mitt intresse innerligt. Men sedan. Är det som att jag faller ned på jorden igen.

Nej, jag kan inte tagga ner. Det har inte gått för långt än, men det är jävligt nära.

"Du kommer inte sluta, va?"  Nilla ställer ingen fråga. Det är bara ren och skär fakta.

Nyss hemkommen från middag och liten prommis runt Valhallavägen sjöng jag högt och glatt, precis som att jag scorat ikväll, men si det har jag ikke! Jag var mest glad över att jag bor brevid två bensinmackar så jag välja var jag kan handla hem cola.

Ja, han var trevlig, söt, artig och lite stel. En fin kille. Han bjöd på grekisk mat och jag tappade först en gaffel, och sedan den nya jag fick, av ren fumlighet. Men. Det klickar ju inte. Det känns trevligt och trevligt och... ännu mer trevligt.
Men med någon kille måste det väl lossna? Nästa gång, peppar Nilla.
Lite spänning och fjärilar i magen. Det efterfrågar jag i framtiden, det är ju så mysigt att vara kär.
Jag är inte rå och oborstad, ler han. 
För all del. Men det kanske är det jag vill ha?
Jag säger inte att det är kört än med Örebroarn. Men det jag vill sträcker sig utanför papperet, långt ut på bordet och ut över kanten. Det kan ingen ge mig nu.
Danskt på teve och Pepsi i glaset. Skål för faan!