kattungejävel

Jag mår verkligen illa av de här p-pillren. Hur klarar ni det, p-lisor? Illamående en vecka i sträck (kan ju bero på att jag äter väldigt dåligt och oregelbundet), ömma tutts, magont och svarta tankar om nätterna. Går i alla fall inte och bölar på t-centralen som sist. Så jag ringde och krävde telefontid med (nej, ingen psykolog utan) min vän kungsholmarn klockan fyra på natten (han hade ringt vid tre så jag är inte mer påträngande än så). Och efter dansen idag - i vilken jag deltog ungefär tio minuter innan jag fick sätta mig ner och titta på istället för alla påfrestande snurrar - lagade vi mat ihop och såg på Simpsonsfilmen och Änglagård och bara umgicks. Just vad jag behöver. Ingen att bli svartsjuk över, ingen att fundera över huruvida jag är kär i eller inte, inga probs - bara skratt och pussar. Mitt hår luktar rök, Magnus Betnér är på femmans Rawstå-upp ("det hade funnits drive-tru-aborter om män hade varit gravida"), spinuladricka är i glaset och gör mig törstigare än någonsin på citronvatten. It funks. Förutom att jag nu har världens jävla magknip, jag ger det tre månader, sen kastar jag pillerkartan åt en hemlös!