kattungejävel

Fitta! Jag sitter vid Melodifestivalen ikväll igen. Med Lidl-godis. Jag sviker mitt riktiga jag *megasnyft*. Det här är inte jag! Men jag kan ju inte rå för att mina bindor tog slut och måste springa ner på blå-kalla-ångest-Lidl och handla deras billiga, avocadodoftande (?) hygienartiklar och lite Freeway-cola, deutsche Schokolade och chips följde med på vägen. Söta grabbarna i Star Pilots vill jag gärna gruppdejta - kan Svt ordna det, tro? Annars har jag bara en enkel fråga till Melodifestivalens samtliga "låtskrivare/kopierare" - har ni glömt bort versen?? Hela låten räknas, vet ni. Inte bara en tonartshöjning och fläktar i håret. Och sluta plagiera!!! Markoolios låt är kusligt lik "Can you feel the love tonight" och opera-Marlena sjöng ju Vincero - Fredrik Kempe
http://www.youtube.com/watch?v=Rersl9eL9N4. Han har ju redan sjungit den låten han skrivit? Lyssna på refrängen. Men jag kommer som vanligt heja på Ukraina så det rör mig inte i ryggen.
Jobbade åtta-sexton idag och efter att ha tabbat mig igår i kassan gick denna dag som väntat mycket bättre.
Vad mer kan jag berätta? Jaa, Malin & Quigley slår ihop sina påsar och blir sambos. Jag gick över gränsen nyss och hotade honom om att nypa honom hårt på ett icke sexuellt upphetsande sätt om han inte lät sin tjej se festivalen, och skickade sedan ett förlåt-sms till Malin, hon får stå ut med så mycket när hon råkar ha en kille med samma humor som mig. Men han skrev faktiskt "nyp gärna!"... Pervert ;)

Och N blir mer seriös med sin brud. Jag är så svartsjuk, jag kommer aldrig få åka til Norge og pule... Kanske bäst så. Fortsätta ha honom som mentor, lärare och vän. Men dösnygg är han. Det vet han, för det tjatar jag om =( Och nu fick jag veta att hans tjej bara är tjugo... Fan, kunde han inte ha valt någon äldre så det slapp sticka mig i ögonen. Jag tycker om honom så mycket. Det blir inget mer, jag måste sluta inbilla mig saker, han är min kompis, inget mer; bara för att jag tycker om att prata med honom behöver vi inte passa ihop, ändå grämer det mig att jag ens inte får chansen. Tror inte det är det heller, egentligen; jag är nog mest allmänt svartsjuk för att jag står på andra sidan bron i min yllekofta och tittar på alla förälskade par. Högst frivilligt. Det är bara det att jag vill också göra massa saker för njutningens skull; som att köpa en spegel som present till sig själv och tämja gränser som andra aldrig vågar erkänna sig vilja överskrida. Om de tycker om något, då gör de det. Hur konstigt eller äckligt det än verkar.

Jag ber om ursäkt för mitt grova språk. Jag vet inte vad jag har drabbats av. Och den där sjukan vad gäller ständigt tro att gräset är grönare på andra sidan... Den blir jag nog aldrig fri från. Som sagt; hellre dissa än bli dissad. Det är kanske det jag inte kan smälta >_<
Seså. Tonårsbeteende. Smile... you're on candid camera! Yeah.
Nästa inlägg blir något bibliskt och fromt.