kattungejävel

Modell för en dag... Mja visst. Vi åkte dit, blev insläppta, fick vänta, blev sminkade, fick vänta, blev fotade av en fotograf som inte verkade tycka det var så roligt, fick vänta och sedan sa Nilla att nu kom den värsta delen. Att gå in, kolla på bilderna och sedan tacka nej till köp. Femhundra för en bild, tusen för fem osv. Säljaren kunde inte dölja sin besvikelse när vi sa att vi inte var intresserade. Jag hade trott att det skulle vara svårt att tacka nej, att jag skulle ta mig för bröstet och flämta av ren hänförelse, men jag blev faktiskt inte nöjd. Den tråkiga atmosfären gjorde beslutet mycket lättare. Men det är ju något de får räkna med, när deras affärsidé är att "kom hit med inställningen 'en kul grej' och bli så glatt överraskad att du köper". Vi åkte hem och fotade med Nillas systemkamera. Jag var bimbo som krävde en uppdelning mellan vanliga kameror och digitalkameror, och fick nöja mig med förklaringen "en vanlig kamera som är digital". Förutom att posera lagade vi mat och söp till. Resan in till stan blev bättre så. Där mötte vi upp Niki som nu kan titulera sig publicerad resejournalist! Jag är så stolt över henne, ur djupet av mitt hjärta. Verket kan läsas i Expressens resemagasin Res och hon skildrar Prag i sådana välputsade ord att jag nästan blir knäsvag. Vi shotade på ställe 1, och drack vin på ställe 2, sedan försökte Nazlis syrra börja i förtid men blev icke insläppt eftersom det var 45 kvar tills hon var myndig. Efter att ha vinkat av Nix tog vi oss till Gamla stan och då hade klockan hunnit bli tolv och alla kunde släppas in på den egenframgooglade nattklubben. Därinne vankades det alldeles för hög musik och jobbiga laserstrålar som förblindade oss och var vagt epilepsiframkallande. Jag råkade se en snygg kille med stora biceps och bockskägg som snirklade sig över kindbenen, och jag tog till mitt nya lilla raggningsknep; skrev in "Du ser ut som en kille ska göra. Stay sexy" (Nilla tog mobilen ur min hand och omformulerade) och gick fram till honom, smekte honom lätt på armen likt den snusktant jag är, och visade honom displayen. Han log smickrat där vid Black-Jack-bordet. Jag backade undan, sedan återkom jag likt en stum fegis/tönt med mobilen igen och hade förberett en ny adressbokskontakt med namnet "Snygg kille" och plats för hans nummer. "Är det den här varianten du kör?" log han. Han knappade något tveksamt men fortfarande leende in sitt nummer, och nu pratade vi också. Han kom från Vällingby (!) och var en tjugoettårig mattläggare. Och faktum är att han aldrig slutade le. Vi hakade på honom och hans vänner vidare till Sjätte tunnan, en pub med medeltidstema dit jag gärna återkommer, men vinkade denna gång av Nilla & Ems som var trötta vid tvåtiden. Jag fick typ två ord med mitt span, inget direkt klick, pratade desto mer med hans vänner. När vi skulle ta tunnelbanan in mot centralen kom vi ifrån varann och det blev hans vänner vi vinkade av innan vi döda tog nattbussen hem. Nazlis kära fader hämtade oss på vägen och jag fick skjuts hem till porten och sjönk ner i sängen 04.19. Hela dagen idag har jag sovit och suttit vid datorn, nästan båda samtidigt. Jag har även förbättrat och arbetat med min inlämnsuppgift och småpratat med mamma & Therese per telefon. Nu bloggar jag och har i bakgrunden på Svts tävling i kläder, dans, show & tidigare popularitet; Melodifestivalen.
Alexander Bard är söt i sitt skägg, stora glasögon och gigantisk ridhjälm. Det är det enda goda med Melodifestivaldelfestivalen i Leksand ikväll tror jag. Samt pausunderhållningen; Kalle Moraeus med unga spelmän. Och att de är i Ejendals Arena *woho* "Tack och förlåt, Leksand" var skräcködlan Medes slutord. Kan behövas med tanke på den hemska introt där de hade; Leksandströjor, knäckebröd och samer på scen.
Hej då era små!