kattungejävel

Vi vill flytta in i helgen men den nuvarande hyresgästen kanske inte kunde lämna in nycklarna förrän på måndag sa områdesvärden. Samma måndag som vi i vår tur ska lämna in nycklarna. Och antagligen samma måndag som vår lägenhetsövertagare vill ha tillgång till vår lägenhet. När hinna städa? När hinna flytta ut - och in? Nä, det här måste lösas. Vi skulle vänta tills imorgon, tydligen ska områdesvärden dit då, så vi hoppas att det är som Micke (hyresgästen) trodde som början - att han skulle hinna flytta ut innan helgen. Jag kände mig något sviken som inte själv blev uppringd och meddelad, jag har ju haft intensiv telefonkontakt med honom, och så går han sådär bakom ryggen på mig och berättar enbart för områdesvärden om sina tankar och funderingar! Vi som spetsat in oss på att flytta kartonger redan imorgon, och köra släpvagnen på lördag och städa på lör-söndag. Alla som läser detta, och alla andra, får hålla tummarna för att våra planer inte söndertrasas!

La ni märke till hur många vi det fanns i texten ovan?


Ååå. Sen-sen middag. Vi (jag) körde ner till Säter på världens mest isiga väg, oplogat, mörkt, fattigt och makabert. Och på hemvägen var det plogat så Fyrvaktaren gleeeeed fram på motorvägen, den tönten, men jag fick i alla fall öva på min körning med halt vägunderlag. Jag blev salig över den vackert snöbelagda ingången hos grabbens pappa, att jag stannade litet extra ute och fotade.



Min pojkvän är en datasupport och allmän installerare, enligt sin far. Under treeee och en halv låååång timme var vi där, medan cd-skivor byttes, datorer startades om och otaliga ifyllningar av ip-nummer och användarnamn testades. Allt slutade med en hopklappning av händer av den tålmodige sonen och orden "japp. nu är datorn klar. du får ringa glocalnet imorgon". För det var nåt fel på deras skiva... Jag satt mestadels och bläddrade i gamla DalaDemokrater. Och så såg vi lite på Rapport medan datorn tragglade. En rektor i Kungsängen har ju knivhuggits, och de filmade från min gamla gymnasieskola (!!!) av någon oförklarig anledning eftersom rektorn tillhörde en annan skola. Min gamla, sköra, omtyckta rektor intervjuades och lite bilder inifrån skolan visades.
Jag blev alldeles exalterad, och pep förtjust när korridorer, trappor och elever visades. Och lyssnade inte ett dugg på reportaget. För vem bryr sig om knasiga elever, när de filmar i ens gamla skola?!

Jag skrattar bara när jag ser på Rymdimperiet slår tillbaka som Fyrvaktaren tvingade mig att se under middagen.
Chewie när han pratar, Han Solo som är sur. Men låten som dundrar när Darth Vader uppenbarar sig är rysligt bra. Fast nu har jag snott datorn.

Idag när jag postade två brev hittade jag en identitesbricka på vägen. Det stod ett födelsedatum men de sista siffrorna som vanligen är fyra var bara tre, och namnet var Ing1. Jag funderade på att bryta den itu och skicka den nånstans.

Nu är det snö ute och jag äter Peztabletter och försöker prata spanska med Johana.

Å vi packar. Och skruvar. Sorterar och slänger. Ska ta itu ned de halvöppna kartongerna i förrådet också, som jag inte rört under 1 ½ år. Det är bara de mest användbara prylarna i köket kvar, samt kläder som antingen först ska tvättas och sen packas eller användas under denna vecka och sedan tvättas om det hinns med eller bara slänga ned dem i en ryggsäck över helgen. För då flyttar vi!!!

Mamma ringde nyss, det var en massa sorl i bakgrunden, tydligen någon presskonferens. Hon frågade om vi skulle beställa något, det fanns billiga cigaretter, och jag mindes inte om Fyrvaktaren spetsat in sig på något. *paus - hämta frukosten*. Vi flyger ju snart också. Bara lite mer än en vecka kvar tills snön som faller ner här byts ut mot stränder och
semesterliv.

Hej alla glada busschaufförer i Jussi Björlings stad!
Jag vill bara påminna er att när ni kör 603ans tur även kommer ihåg att svänga ner på en liten avkrok på Paradisvägen och ned till hållplatsen vid Tjärna Ängars servicehus. För där stod två stackars kvinnor klockan 6.18 imorse och med en känsla av att ha blivit övergivna såg bussen åka förbi uppe på stora vägen. Och de fick vackert vänta tills nästa kom, tjugo minuter senare. I snöväder och kyla. Det har gått 2 månader nu sen den här rutten startade; ni måste ha lärt er nu. Skärpning!

Är ni avis nu i Sthlm? Där framme ser ni förresten min vänta-partner glida fram med sitt paraply över huvudet mot snön från skyn. Vi bodde visst i samma hus, fast hon i D och jag C. Lägg även märke till de översnöade cyklarna; vi såg diverse typer försiktigt cykla genom snödrivorna.

Men en sak är särskilt flott med busslivet i Borlänge! De gör luckor i busskurerna så att man kan skydda sig mot nedfall och samtidigt inte vara gömd för bussen så att föraren rattar förbi och tror att ingen ska med bara för att den väntande inte sett bussen komma. Jag tog en bild på denna kloka idé och var sedan tvungen att kvickt hoppa fram för att visa att jag faktiskt skulle med bussen ändå, fast jag stod inne i kuren. Höll alltså på att missa bussen ändå.



Åsså vill jag avsluta med ett skämt jag hörde av en arbetskamrat idag.
Två tjejer är oense om vems gynekolog som är bäst.
- Min är bäst, säger den ena. Han är ung och snygg å se på och glimten med ögat.
- Nää, svarar den andra. Min är utan tvekan bäst. Han är gammal å ful, har stela fingrar och Parkinsons.

Jag längtar efter att skriva klart. Påbörjade min älskade roman som 16-åring och har små snuttar och idéer uppskrivna på kvitton och små lappar redo att sammanställas. Det är bara det att jag vet inte var Word-dokumenten är med de färdiga kapitlen. Och jag vet inte om jag kan skriva nu heller, jag minns att jag mätte mig med de stora författarna och då blev den inte lika perfekt som jag vill ha den. Plus att jag 2004 läste några sidor Fyrvaktaren skrev en gång för länge sen, och tappade skrivlusten helt i sorg över hur dålig jag var. Det är sorgligt, men det föll i koma då. Men ska skärpa mig, för det kräver bara övning och så kan man skriva om tusentals gånger. Har ju för sjutton skrivit sagor sen jag var 6... På mellanstadiet gjorde jag till och med en liten bok som handlade om barn på rymmen, och min vän Lotta illustrerade. När jag var 13-14 författade jag ihop en längre novell om Lukas som hade relationsproblem med sin flickvän, och de fick en son som hette Adam, och allt var sorgligt och gripande. Det innehöll ju till och med en förlossning, hehe, googlade fram lite grejer att stoppa in, och skrev saker som "du är öppen 10 centimeter" osv. Jag är himla sugen på att hitta den, vill se hur det gick att som 13-åring skriva om en vuxen man och hans problem.

Fick just veta att Johana är dålig, det är säkert klimatförändringarna som ligger bakom, nu har ju kylan börjat komma på allvar till Dalarna med dess isiga vägar och bitande kalla vindar vinande mot kinderna, det är skillnad mot Venezuela kan jag tro. Jag och Fyrvaktaren satt förresten häromdan och funderade vad något därifrån heter; venezualianskt, eller? Det är väldigt långt, men häftigt att uttala. Igår läste jag om ett namn på FL, där leker de lika mycket med namn som jag, och någon hade gett sin dotter namnet Minja. Det tyckte jag var svåruttalat, tog liksom stopp på tungan, men i skrift ser det vackert ut.

Var på anställningsintervju idag på förmiddagen. Var på tok för tidig och så kom intervjuaren sent ut, så jag stod och försökte se avslappnad ut vid mötesplatsen i en halvtimme. Men det gick bra när jag väl kom på plats. Jag tar en roll i form av en tydligare och mer skärpt kattungejuvel och blir lugn och det är som att jag ser meningarna framför mig som en text på en bildskärm, som dem på TV har. Genomtänkt jo visst, men knappast inövat vilket jag var livrädd att det skulle framstå som. Hu, vad många klyschor som for ur munnen på mig! Det kom det där klassiska; berätta om dina starka och svaga sidor. Och jag envisades med att stoppa in en massa positiva bisatser till de negativa, som hur jag jobbat på att förändra dem, och wow vilken förståelse vi fick för varann. Det kändes ju bra, men någon gång måste man väl bara låta det negativt få vara negativt? Jag vet inte, men det verkade ta sig bra. Fick även frågor om vad mina föräldrar jobbar med, vad min syster gör, och var sambon jobbar (pluspoäng för samma koncern eller?) och så lite kort om min arbetslivserfarenhet. Kanske för att många unga utan mycket erfarenhet intervjuas? Älskling, förlåt förresten, jag sa fel avdelning som du jobbar på! Och som vanligt, jag tror att det är min "grej"; fastnade vi vid något totalt onödigt under samtalet. Jag ställer en fråga av ren nyfikenhet, men som egentligen är en skitsak, och så blir det världens längsta utlägg till svar och jag råkar säga något eller fråga något ytterligare. Obehagligt, hehe. Den här gången var det om straffregistret, ang. utdrag och varför och hur de gör ifall de gör. Bra jobbat, kattungejävel!
Annars var jag nöjd. De skulle höra av sig nästa vecka, och jag hoppas faktiskt att de är intresserade. Verkar bra.

Nu är det största problemet hur jag ska göra med maten. Vi ska tydligen till Nisshyttan när Fyrvaktaren kommer hem, och jag måste äta något mer än frukost innan dess. Handlade multivitamindryck, creme fraiche, en melon, kött och marinad. När jag skulle hitta en melon hade Fyrvaktaren bett mig att inte ta honungs- eller vattenmelon. Vad är då alternativet? Frågade en tjej som plockade frukt, och hon såg väldigt förvirrad ut för ett ögonblick. Sedan backade hon och föreslog två sorter; cantaloup och galia tror jag. Därefter vände hon och vred på frukterna, lyfte upp en melon och la åt sidan, och tog sedan den andra sorten med orden "den här är bra, de andra är dåliga, jag ska precis slänga dem" och la den i min hand. Snällt av henne förstås, men det ger väl inte så bra reklam för den andra melonsorten?

Igår umgicks vi med det förtjuuuuuuusande paaret Christoffer & Johana, och vi bowlade, det som vi inte kunde göra i lördags. Första gången för Johana, men ni skulle se hur många strikes hon slog! Och Muffel-Johan var så kaxig som helst ibörjan, han spelade mot sig själv sa han, när jag undrade varför han var så besviken när han ledde med hur många poäng som helst före oss andra. Fast gissa vem som vann första serien?! Moi!!! Slog grabbarna och nybörjarn, det var kul, trots alla hot om att sova på soffan etc. Fast sen kom de ikapp, och jag kom på tredje plats med totala poängen efter två serier. Jag erkände att jag typ valt bowling varenda idrottsdag i skolan sen fyran, haha.

Just nu sitter jag och njuter av fil med krossade pepparkakor i. Mums. Samtidigt sitter jag och servar M-Johan via telefon och gör tjänster på datorn, han som jobbar på ackord, voj voj vad han har tid. Men det är lugnt. Blev stressigt på jobbet idag, men gick bra, är så nojjig över dessa medicinpåsar och dosetter. Och igår kväll låg jag och oroade mig inför morgondagen, och frågade grabben om jag verkligen kunde jobba med ett skärsår på fingret och om det inte var alltför ohygieniskt med plåster. Jag tog med mig extra plåster att byta med mellan varven och använde plasthandskar noggrant. Så det löste sig.
Men att jag ängslades gjorde nog att jag sova extra oroligt. När Muffel-Johan kom in väcktes jag halvt och måste ha drömt precis då, eftersom jag skrek "neej!". Han frågade vad jag menade, och jag förklarade att jag precis drömt att Micke och Mia körde bil och letade parkering, och missade en ledig lucka. Haha. Senare, vet inte under vilket tillfälle utropade jag i sömnen "inte den!". Åter igen frågade han vad jag snackade om. Och jag minns tydligt nu i efterhand att jag drömde om att vi skulle välja film, och en film verkade otroligt läskig, den hette The Cell (finns ju ett original men det var inte den filmen i drömmen) och jag ville verkligen inte se den. Som sagt, en natt av knas.

... ty såna finns det många av i Muffel-Johans släkt.


Idag har jag sorterat strumpor.
Jag hade rätt många när jag väl samlade in dem...



Och Katie Holmes är visst snygg för fem öre, vad än Muffeln säger!

Idag handlade jag för första gången själv på bolaget. Blev ett par öl till Fyrvaktaren och ett par ciderblask till mig. För jag är tjugeeee nu! Tack alla för alla grattis. Och på den obligatoriska frågan nån av er ställde och en annan lät bli; jo det känns bra.

Fast nån hatt i form av en födelsedagstårta hade jag bara på mig en liten, liten stund hemma... Totalvägrade på parkeringen utanför Ejendals arena. Fyrvaktaren bad mig att nästa gång jag fyller tjugo, ska jag inte göra det när jag har "min period" (den röda, inte den på 20 minuter).

På morgonen fick jag ett grattis-sms av mamma, på hallsgolvet och i e-postinkorgen låg det grattiskort från släkt/familj, och på jobbet fick jag höra nån historia om hur det var när hon fyllde 20. Min dag blev inte lika vild... men rätt så, för att vara en Kattungejävels dag.

I lyan käkade vi litet (jag, Fyrvaktaren och Fyrvaktarns mamma/bror/svägerska/systerdotter) och alla hade röda näsor på sig (var har jag hamnat? :) Jag fick presenter, bl.a. en mysig morgonrock, och en penna som kan lysa med mitt namn på. Och på Leksand IF -Oskarshamn nånting borta i Leksand gjorde för det första LIF 5-0 bara för mig (tror jag) och så hade hela glada sällskapet gjort en stor banderoll över mig med stora fina LIF-bokstäver HANNA 20 ÅR och en pil ner. Det gjorde ju såklart att andra människor knackade mig på ryggen och gratulerade. Träna på att stå i centrum, vare så Agneta?

Men Fyrvaktarens present är för alltid hemlig, tihi.

Å idag följde jag med A & J på små utflykter och plikter, efter att städpatrullen kommit på besök 8.56 idag, jag pratade lite snabbt med mamma, och så var stugan i Nisshyttan julpyntad och sen nu ikväll spelade vi kort och nu ser Fyrvaktaren på Stargate Atlantis och jag har datorn...

Hoj

Volturyon på Bolanche 9/11
- Lite för hårt, Nilla?



Fimbultyr på Bolanche 9/11
http://www.myspace.com/fimbultyrband
Lyssna särskilt på Ändlösa frågor, Förräderi och Ödets stig - faktiskt ganska bra!

Et le grande finale!
Bara till dig Nilla! Hår ända ner till midjan! Och jag lät bli att "pixla om i fejset" på honom...

Hilarious från Tjuvlyssnat.se

Ännu en ny dag har uppstått.
Fyrvaktaren sover.
Betapet krånglar.
Familjeliv pratar rondellkörning.
Manu Chau sjunger om att det finns ingen plats för liten apa i den här stan.
Hos grannen är ytterdörren och förrådet öppet och oväsendet av en dammsugare stör.
Tranbärsdrycken är slut.
Vi har fått följande post:

• Larson!tidningen
• Från Postkodsmiljonären till Fyrvaktaren
• Faktura från Folksam, jag har en barnförsäkring på 1750:- som ska betalas snart, tänk att jag fortfarande är barn där i några år till
• Ett stort brunt spännande kuvert till Fyrvaktaren

När den kom för en timme sen kastade jag mig in i sovrummet och ropade god morgon till Fyrvaktaren och hoppade lite extra för att väcka honom. Oj, ja jag ser, sa han med ryggen vänd mot mig. Jag plockade med mig allt och gick.

Igår när jag lagade en mexikansk lasagne ringde det en konstig signal. Fyrvaktaren ropade på mig. Fast det var hans mobil. För han trodde att det var min mobil för jag hade tydligen mixtrat med hans inställningar. Viiissst... Själv låg han på mage och monterade isär vår tv-hylla.
http://www.blocket.se/vi/14192034.htm?ca=6_s
Det var till honom. Vi blev utbjudna på biljard av Berka och hans fjälla (som dessutom gjort sin hindersprövning nu, jag är sååå exalterad och Fyrvaktaren säger att jag "fått idéer" pga. detta, jag vet inte vad han pratar om!) . Efter biljarden (vi spelade i lag och de vann med 4-1 mot oss...) åkte vi hem till oss och så fick de låna lite filmer med spansk text eller tal (det är inte helt lätt att hitta ska ni veta) samt min mixer. Jag rekommenderade dem Kaloribomben som jag gjorde i förrgår.

Läs nu noga:
mixa
grädde
mjölk
lite socker
vanillinsocker
bananer eller krossad ananas

En dl sånt står man på länge, jag tog det som frukost/lunch! Recept från jobbet. Och vet ni, till och med Fyrvaktaren drack det med njutning! Han som knappt vill smaka en tesked av mina smoothies jag gör, om det inte är milkshake.

Sitter och surfar på hemsidor om att jobba och leva på Island,
både mamma och Kim har tipsat om bemanningssidor; så vi får hoppas att jag hör något.

Nu har jag skickat iväg dinosauriern till ett bättre hem.
Första gången på läänge jag går med en leksak på stan.


Snart flyttar vi!

Idag fanns det inget jobb åt mig så jag är hemma och slöar. Fast igår slöade jag inte så mycket, jag hann gå till affären och handla mat, gå till posten, laga mat och diska.

Och snart ska vi till Las Palmas.

Det är 1 dm blötsnö som gör att fötter drunknar och jag blir stressad varje gång jag ska försöka få igång bilen. Jag VILL INTE köra ute idag, men alternativet är att gå, och även om det just lockar är det inte särskilt snällt att låta M gå med packning från stationen. Jag önskar så att vi bodde i nya lägenheten! Så mycket närmare och så enklare livet vore.
När vi fick bilen var den skråmfri, ett litet märke tror jag fanns som jag gjort när jag var liten när jag försökte ta bort smuts med en pinne. Nu har jag dekorerat lite till... Gah! Det är redan svårt när det är snöyrväder, halkvarning och man måste köra 20 km/h för sakta (läs: jag).
Om en timme ska M hämtas på tågstationen och kl. 20 ska killen hämtas på jobbet. Jag ser inte fram emot det... alls!
Resan till och från jobbet när jag skjutsade han nyss var pirrigt men gick bra. Däremot kom jag helt snett in i garaget och det kom otäcka ljud från sidan av bilen, och så gick sidobackspegeln nästan av. Jag ringde och grät till sambon och förbannade allt, och han krävde att jag skulle superlimma tillbaks spegeln. Dock kunde jag trycka tillbaka den och den satt rätt bra, så jag tror inte att den kommer lossna.
Fast jag vet inte hur jag ska lyckas komma ut ur garagehelvetet... Lär åka om 45 min och då måste bilen ut igen.
Måste plaska genom snön och låsa upp garaget och försöka backa ut så rakt som möjligt så inte samma olycka händer igen... Bilen får väl stå ut med detta, jag har haft körkort i nästan en månad, och jag får väl inse att jag är en usel förare... *hata hata hata* Slår vad om att det har fryst till ikväll, det fattas bara det...!

Jag vet att jag inte ska tacka nej när jag blir erbjuden jobbpass, men som idag kommer M upp och eftersom killen jobbar är jag den enda som kan hämta henne, och i veckan var jag sjuk (fast lyckades på nåt vänster aldrig hinna med att svara), och då måste det stå på faxet att jag inte kan eller inte svarar. De på avdelningen undrar typ varje dag när de träffar mig varför jag aldrig kommer till dem, för när jag väl jobbar blir det oftast på någon annan än den "vanliga" avdelningen. Pinsamt, när jag alltid säger att de kan ringa mig.
Största fasan som alla timvikarier pratar om är att de slutar ringa. Jag vet att det kan hända mig med, men nu är det en "sjukperiod" och folk behövs. Jag måste ju visa mig angelägen och intresserad. Det går OK än så länge med att få erbjudanden, men jag får ont i magen varje gång Privat nummer ringer 06.45 på morgonen och jag vet att jag inte kan idag. Ibörjan tackade jag ja till allt, förutom när jag inte kunde för att jag redan jobbade. Sedan slappnade jag av, och hade vissa dagar inte lust helt enkelt. Jag måste skärpa mig nästa vecka. Svara ja direkt. Suck, vilken stressfaktor...

har jag fått idag på mejlen! De ber om ursäkt för att gästerna blivit besvikna för att de anlitat oseriösa städbolag som haft svart arbetskraft och har därför erbjudit anställning till de utnyttjade städarna.
Jag kan därför äta era hamburgare med gott samvete nu, Max, när ni så omtänksamt skickat ett mejl till oss upprörda, kanske bojkottande restauranggäster. Tack för det. Ska genast köpa en Originalburgare och tänka på att den gjordes på en spishäll städad av enligt-avtals-belönad personal.

Och det var sååå intressant (inte) när namn på gamla bekanta och folk från Finlands togs upp, vilda diskussioner och detaljerade beskrivningar av hus, grannar och vägar. Men sånt får man alltid stå ut med när man sätts bland släktingar runt ett bord som inte ses så ofta.
Som när Aftonbladet skriver om Idol 2007. Helt ute och cyklar. Köss.

Och jag kommer nog aldrig vilja släktforska sådär som hans kusin gör. För det tar aldrig slut, det byggs på i all oändlighet, och det är som det här med universum - man får så ont i huvudet och ögona att man bara slutar upp med att grubbla.

Har varit i duschen tre gånger idag. Först på morgonen, sedan på jobbet med en gamling, och sedan blev jag inskickad i duschen av Fyrvaktarn när jag kom hem för jag luktade salt. Notera att jag sa - var i duschen - inte duschade.

Jobbet idag gick bra. Ny avdelning, samma hus, men trivdes gott. Hoppas bara att de var lika nöjda där, så jag får komma dit fler gånger. Inga fler pass på G - tråkigt. Men jag känner mig ändå lite sjuk idag, inte helt kry. Kanske är hemma imorgon och vilar. När jag drack vatten idag på jobbet smakade det så jäkla illa så jag fick be en kollega testa ifall det var koppen det var fel på ("ja, det kanske det är..."). Usch, provade flera olika glas med olika ursprung (skåp) men jag tyckte ändå vattnet smakade äckligt. Och sen när jag kom hem och skulle tvätta tyckte jag att sköljmedlet till tvätten doftade så gott. Det är snett i kroppen för mig tror jag.

Idag fick sambon besök av en "lägenhetsspekulant" - en icke-svensk-talande kvinna som oanmält ringde på dörren, sträckte fram en broschyr om hyreslägenheter och pekade på ögat, utan att säga ett ord. Han tittade lite förbryllat och förstrött i broschyren ett tag innan han förstod att hon ville kika på lägenheten. Hon tittade snabbt och försvann. Det var en av två som anmält intresse för lägenheten. Skönt, man vill ju inte ha nån petig som vill se hur badrummet ser ut eller garderobernas utformning i detalj.

Snart ska jag och Muffel-Johan, som Fyrvaktaren även kallas, fara och hälsa på hans faster och farbror Gertomaryann. Coolt namn, va?

Det kom snö i fredag natt. Fyrvaktaren stod på balkongen och rökte ut i mörkret, och kallade mig till sig och visade hur det yrde i det runda, svaga skenet av lyktstolparna. Alltid lika vackert och stämningsfullt, mitt icke existerande tålamod att stå och njuta till trots.
Lördag morgon gick gubben upp i ottan för att arbeta, medan jag kunde ligga kvar till niotiden. Omtänksamt sände han ett meddelande till mig med rådet att gå hemifrån litet tidigare när det var dags att jobba, och att det var blött ute. Jag tog miste på omfattningen och knatade ut i ett par strumpor och mina vanliga höstskor. Visserligen gick jag 09.58 mot min standardavgång fem minuter över, men tog även en vända förbi affären för att inhandla något ätbart, dog nästan av hunger, hehe. Macka på morgonen kändes torftigt. Fy bubblan, hur sakta jag tvingades gå! I slalom mellan de torra fläckarna for jag. Snön låg vackert som ett täcke över gräsplanerna men de vattniga spåren på gatorna efter fotsteg avslöjade att det var snöblask! Jag klarade mig utan båd halsduk och vantar, så det var ingen direkt kyla som bevarade snöglädjen. Jag skyndade mig genom tunnlarna då det var torrt och därför gav stadga åt benen, men när tunneln tog slut och halkan tog vid, tog det åter samma eviga tid att ta sig fram... Jag vägrade titta på mobilen, såg framför mig hur klockan tickade över elva då jag började... Tårna började bli fuktiga. Jag tog mig upp på 70-vägen men insåg att bilarna skulle skvätta ner mig. Så jag fick med möda tassa över det snöbelagda gräset tillbaka till gångvägen. Åldrades till mina 80+ på ett par minuter, fattades bara en rullator eller stavar. Mötte en kollega som slutar 11 och frågade hur mycket över elva klockan var... Hon slängde en blick på armen. "Den är tio i, jag gick lite tidigt...". Va? Tja, under kan ju ske... Fast hur det går till vette fan, jag gick ju verkligen i ultraextremförsiktigt i snigelfart.
Vätan spred sig över fossingarna och nedre delen av byxkanterna var sådär klädsamt mörka. Jag såg framför mig hur jag skulle behöva krama ur dem. Det var här två problemformuleringar dök upp i huvudet, varav utifrån den ena min kära sambo inte alls kan förstå hur jag fungerar.

a) Jag skulle komma försent
Här är det värsta att be om ursäkt, eller säga oj vad sen jag är, eller något annat, bara någonting, när det sitter folk där och tar igen sig efter morgonarbetet. Dessutom vill jag helst komma 10 min tidigare, hinna byta om lugnt, gå in på toaletten, gå runt och kolla läget, ha en ursäkt för att sitta ner ett par minuter och prata utan att ha startat passet. På morgonen vill jag helst sitta en kvart innan det börjar, så det dröjer så länge som möjligt innan jag börjar! Detta löstes emellertid när jag mötte min kollega.

b) Mina strumpor är blöta
När jag berättade detta klappade sambon mig på låret i bilen och sa att "älskling, jag förstår inte hur du tänker!". Han förstod inte varför jag inte tagit andra skor. Varför jag inte hade extra strumpor med mig. Hur jag resonerade kring sms:et. Och allra mest, varför jag var tvungen att gömma strumporna i en plastpåse och inte kunde stoppa dem i värmeskåpet. Jag sa att det var pinsamt. Och att jag hur länge som helst på vägen dit funderade på huruvida jag skulle blöta ner hela strumporna så att det våta vid hälen, undersidan och tårna inte skulle synas genom jobbsandalerna, eller vara barfota, med sandaler såklart. Sitta med blöta strumpor skulle egentligen vara okej, slog jag fast ibörjan, bara ingen frågade eller påpekade att jag var blöt. Senare mot slutet av den timslånga promenaden, insåg jag att blöta strumpor nog skulle vara rätt obehagligt, och så kanske jag skulle bli sjuk? Det är illa när man har bokat in sig två dagar. Jag tog därför av mig strumporna och gick utan i skorna. Det var OK på sommaren så det borde väl vara OK på hösten. Klumpen i magen hamnade där ifall någon skulle påpeka att jag var barfota. Som tur var sket alla i hur jag var klädd.

Men sen ringde jag och beordrade sambon att hämta mig. Det var fruktansvärt obehagligt, haha, att stoppa bara fötter i ett par sedan förut fuktiga skor. Kallt och jävligt, och byxorna fick jag kavla upp. Och så skulle han förbi affären men dit in vägrade jag gå. Så jag drog ur fötterna ur skorna och vilade dem mot ryggsäcken, och väntade i bilen. Ryggsäcken stod på golvet, kanske jag ska berätta. Idag var vädret bättre, jag tog bilen till jobbet (alltid lika sjukt nervös och tycker att det är så tråkigt att köra, förutom på motorväg) och lite snö var kvar.

Och idag kommer kanske vår bänkdiskmaskin som vi vunnit på Tradera, ifall säljaren kommer till Borlänge eller ej. Jag har redan ringt och förhandsbokat en livvakt i Berka, eftersom sambon är på jobbet. För jag litar inte på främlingar från nätet sådär att träffa dem ensamma. Man vet ju aldrig...


Hitlistan för idag
1. Hold on - Good Charlotte
2. One blood - Green Street Hooligans Soundtrack
3. Blame Canada - ur South Park
5. Blurry - Puddle of Mudd
6. When the children cry - White Lion
7. Om igen - Lena Philipsson
8. What would Brian Boithano do? - ur South Park
9. The voice within - Christina Aguilera
10. Ein Bisschen Frieden - nån tysk schlager-Stern
11. Hold me now - Johnny Logan (jag var inte född, morsan var bara i 2:a månaden då, så jag missade hans seger)

Och nu har ni läst den minst intressanta inlägget ni någonsin läst, så mycket snack men så lite verkstad.

Här är lite bilder

Fyrvaktaren har parkerat sina skor utanför balkongdörren, så sött så
The last snow of Kosovo. En plätt bara!

Det börjar bli mörkt framåt fyratiden...

Såhär ser vårt vardagsrum ut nu. Jag börjar vänja mig vid bordet... Det är lite för stort, men det blev bättre när Fyrvaktaren kletade Paraffinolja på'n.

Välkommen in i vården, karlfolk. Så kanske våra löner och OB-tillägg kan höjas? Ty vi producerar inget, kostar bara pängar. För ett yrkes status höjs ifall fler män ansluter sig till det, sa dagens Metrotidning, och visar att gamla gubbar inte anser att sjuksköterskor är akademiker. Ingen som vill bli vårdbiträde, Adam, Bertil, Ceasar...? Inte? Kanske David? Näe...?

I min stad verkar kvinnorna jobba i vården, och männen inom industrin.
Det känns... väldigt tryggt - jag menar tryckt.

En flicka åkte och en annan kom.
 Trevligt.
När jag kom ut från jobbet och hoppade in i den blå bilen satt det en tjej på passagerarsätet! Supertrevligt
att Fyrvaktarens systerdotter är här. Jag som inte trodde att jag skulle klara mej utan besök mer...

Men! Alldeles nyss hörde jag skrammel från köket. Jag har aldrig sett på maken. Hon står och diskar! Oj, jag vet att vi är väldigt lata här på Tjärna Ängar, för smutsdisken hopar sig på bänkarna, men det här! Jag försökte med alla medel jag kan få bort henne, men då sa hon att hon skulle prompt antingen städa eller diska, för hon hade ingenting att göra. Det hjälpte inte vad jag sa... och dra bort henne gör jag inte... Skäms ögona ur mig gör jag. Erbjöd mig att ta över, men se, det gick inte... Barnarbete jämrar jag och biter på naglarna. Hennes morbror tar det väldigt lugnt... För lugnt tycker jag. Den förra tjejen som åkte hem idag med tåget började också att diska mitt i natta, men det är ju min syster, så henne bryr jag mig inte om *skratt*. Men den här sötnosen.
Hon är ju så himla duktig!
Voj voj.


Nu ska jag gå och gömma tallrikar.