Sagt om Berka och hans fru
kattungejäveln 25 december 2007
Det finns bara en av mig och det är jag
Gudmund minns jag som snäll men han tyckte inte om sitt namn.
Idag gick jag vilse igen när jag skulle hem från jobbet. Igår ringde jag muffeln och fick goda råd. Denna gång provade jag mig fram. Största felet var att jag var på fel sida om järnvägen och ett stängsel stängde mig ute. Under tiden pratade jag med Nilla i telefon, och ägnade för stor del av samtalet om CSN.
På TV är det en film om Jesus. Jag visste inte att han pratade italienska...
När jag kom hem lekte jag med min julklapp jag fick av Micke&Mia. En timme roade jag mig med 20-frågor-leksaken. Han listade ut bland annat katt, nyckelpiga och toalett, men inte krig, väska, eller barn. Fast han kunde föreslå video game console, glidmedel och "something" så man kan ju tycka att han borde ha tagit dem.
Jag har även skrivit en låt idag som heter Den siste åttiotalistens sång och så sms:ar jag med min bästa kompis att hon ska le lite och att hon har finare form än de andra på släktträffen, för hon som studerar, dansar perfekt och jobbar med mode är jätteintressant och inte töntiga som dem. Avslutade med ett "alla bara spelar, glöm aldrig det". Usch för dåliga tankar om sig själv. Önskar att jag kunde sms:a med mig själv ibland. Kanske ska börja med det? Man kan alltid ge andra råd. Speciellt de allra mest självklara.
Nu ska jag göra nåt annat. Det är ganska ofta jag gör något annat. Något annat betyder ofta betapet. Tjipp.
En julsaga
Under denna vandring var hennes enda sällskap hennes mobiltelefon; ur vilken hon läste små budskap sända av goda vänner i olika delar av riket. Det var de vanliga julhälsningarna men ett av dem fick henne att skratta till litet, ty det var för flickan en smula förbryllande. Avsändaren var Niki, en kär vän från hufvudstaden, men raderna var på det främmande språket norska och de önskade henne en god jul från Öyvind. Flickungen var på lekhumör och besvarade hälsningen med en fråga om Niki talade norska och bytt efternamn. Svaret blev överraskande; Joda, jeg snakker norsk.er dette hanna söder****? mvh öyvind.
Jäntan stannade upp ty nu visste hon varken ut eller in. Hon hade ju två nummer till Niki, ett äldre och ett nytt. Med ens ringde hon upp numret och med en glad stämma hälsade hon god jul och berättade om den uppstånda situationen om sin vän och undrade samtidigt hur länge han haft numret, alltmedan motordrivna fordon passerade och brusade till samtalet. I bakgrunden hördes barnröster och allmänt surr som vanligtvis hör till julfirande med släkt och bekanta, men ingen hänsyn visade hon detta för hon satte sig själv och hennes nyfikenhet och lust efter att tala med vänliga främmande i första rummet.
Öyvind hade fått detta nummer sedan han anlänt till Stockholm - vilket flickan drog ur honom - och hon mindes att något liknande skett förut (fel nummer men ändå rätt nummer) och lovade honom att återkomma för detta skulle hon reda ut. Öyvind hänvisade vänligt till telefonförsäljaren men tillade även att "sådant händer". För flickan ville inte riktigt tro att det var så vanligt att återanvända så pass "nya" mobilnummer. Hon lade på och hojtade god jul igen, och gick ett par meter medan hon bläddrade i telefonens gamla meddelandehistorik. En minnesbild hade precis slagit henne - nämligen att i oktober samma år, en regnig men magisk förmiddag, hade flickan lyckats ta ett litet viktigt plastkort - körkortet - och hade naturligtvis spridit nyheten med röksignaler. Av säkerhetsskäl att det glädjande budskapet verkligen skulle nå hennes kära Niki, meddelade hon bägge numren och fick svar - av båda. Det ena kom dock senare, och innehöll ett kort gratulerer. Genom ett annat slags kommunikationsmedel; datorn, utspelades denna konversation:
(utdrag)
H - Jag har i ett mobilbyte gått miste om flera nummer. Nazli och Niki, jag tror inte att jag har era nummer
N - Grattis till körkortet !! :) btw, mitt nummer är 073*******
H - Men vems är detta nummer då? 070******
N - Radera det numret ;) mitt nummer som jag hade i tvåan :P
H - Hehe okej. Men vem svarade då?
N - Svarade? o_O
H - Någon skrev "Gratulerer"
N - Konstigt... jag skriver aldrig gratulerar :P hmmm...
H - Men vet du vem som har numret nu? Ingen syrra eller så som tog över det? Försökte ringa men ingen svarade. Mysko.
N - Ingen annan har det numret... jag har kvar mobilen och sim- kortet
någonstans.
H - Haha men sluta!!! Vem 17 sms:ade då?
Där blev det lite läskigt. Men där tog intresset för mysteriet även slut.
Nåväl, flickan ringde åter upp och trängde sig på hos den trevlige norrmannen som ville ha det lugnt och stilla med sin familj, och berättade att han skickat ett gratulationsmeddelande tidigare (han hade väl antagit att det var hans bekant Hanna Söder**** som tagit körkort), och att hon redan där misstänkte att något inte stod rätt till. De småpratade lite snabbt, kom "överens" om att han fått det gamla numret, och hon lovade till slut att hon aldrig skulle ringa honom igen, önskade honom en god jul och lade på. Därefter kände hon ett inre tvång att ringa upp Niki och inviga henne i uppståndelsen. Hennes väninna drogs med i glädjen och hela härligheten och de önskade därefter varandra en god jul. Slutet gott, allting gott.
Det vet jag - för flickan... det är jag...
En bra jul att ha
Jag får ha datorn alldeles själv.
Jag ska äta godis och jag får se på Katitzi, barnserien om den lilla zigenarflickan, i fred utan att någon vill byta kanal.
Jag ska jobba och "göra något meningsfullt"
Jag slipper träffa folk, för jag har inget snyggt att ta på mig
Jag får OB-ersättning
Jag är fullt tillfredsställd med att jag har valt detta själv och vet att min kärleksnisse får ha det roligt och slipper sitta och ruttna i en mörk, trist lägenhet som jag ända bara är i några få timmar på julaftons morgon och kväll
Så där hör du, Agneta.
Ha en fin jul utan några onödiga skuldkänslor, och njut av livet tillsammans med dina nära och kära
Det önskar jag alla mina läsare
En utflykt till undanflykternas land
Nu åkte han, Muffel-Johan, med en stor banankartong full av julklappar i famnen. Vi köpte det sista kompletterande idag. Det första inhandlades redan i Spanien.
Så nu kommer jag vara det jag inte förstod människor kunde vara när jag var liten - ensam på julafton. Kl 11-20 ska jag hålla sällskap och hjälpa de boende på hemmet, sedan är det bara hem och dricka lite alkoholfri glögg och gå och lägga sig, för att sedan börja jobba kl 7 dagen efter. Killen kommer hem imorgon kväll allredan, eftersom han jobbar på juldagen. Fast först ska han vara tomte med familjen och äta lite köttbullar eller vad han nu gillar på julbordet.
God jul på er alla, I'll be back.
Utan tänder men med en schööön röössssst
Shane MacGowan. The Pogues gamla frontfirgur. Irländsk traditionell musik, lite uppfixat. Han körde visst punk först.
Lyssna till The Pogues
- Haunted (With Sinéad O'Connor)
- Dirty Old Town
- The Fairytale of New York
- Danny Boy
- A Rainy Night in Soho
- Whiskey you're the Devil
- Boys from County Hell
- Bottle of Smoke
- The Irish Rover
- Thousands are sailing
- A pair of Brown eyes
Om du hinner: Haunted
Stillar sig till ro
Ännu Doftar Kärlek
när solen stiger
När natten blivit dag
vill du ha mig då?
För jag vill öppna
mig för dig
när solen stiger
När månen blivit hel
vill du lyssna då?
För ännu doftar kärlek
och hoppet blir till tro
Ännu blåser vindar
som stillar sig till ro
Jag vill alltid ge dig tid
att ta emot min längtan
Och jag hoppas du tar vid
när min tro är svag
Fast jag vet
att det är svårt
när solen stiger
Och när allt är naket klart
kan du se mig då?
För ännu doftar kärlek
och hoppet blir till tro
Ännu blåser vindar
som stillar sig till ro
Jag önskar du finns kvar
när solen stiger
När natten blivit dag
vill du älska då?
Text: Marie Fredriksson
Musik: Marie Fredriksson
och Lasse Lindbom
...Vacker sång. Underbar hes röst.
Tack Mia fresten för att du är den enda som sprider mig på Googles bloggsök med orden "kattungejävel. otroligt rolig blogg."
ATT SKILJAS FRÅN EN VÄN.
Jag blev faktiskt lite sorgsen när jag gav Ems en sista kram för en stund sen... Hon åker till Japan i januari nästa år och återvänder i juni. Jag har en känsla av att hon kommer förbli där... i alla fall återvända dit. Hon kom och kikade på nya lägenheten och hon tyckte att den var fin. Jag var vrålhungrig och vi lagade till ostschnitzel (tänk att Ein Bisschen Frieden kom upp precis nu på playlisten) med rösti och sås, samt apelsinsaft till dryck. Man måste ju ha lite Stockholmare på besök ibland så man inte blir alldeles för borländsk...?
Städat, gjort fint, slängt sopor, arbetat och lyft varor, gjort en stor portion gröt till frukost. Det har jag gjort idag.
Hej då.
Los Arcos internetcafé
¡Halva Kanarie-öarna-visiten har nu gatt!
Jag forsoker prata spanska men oversatter mest reklamskyltar at mina foraldrar. Igar firade vi pappas 50ars dag med att aka runt i buss runt i bergen och ata gott mandelgodis och se pa underbar hisnande utsikt pa 2000meters hojd over havet. Pa kvallen at vi och besokte en italienskrestaurang, svensk dansrestaraung dar jag och Christian faktiskt dansade tilldet fantastiska "inte" dansbandet Rios Orkester, vi dansade till Kan man älska nan pa avstánd, o sist en irish pub.
I sondags ville Chris och Stina kopa bodyboards och fragade reseledaren Tomas om tips var. Han sa Jumbo Center kopcentrum men dagtid for pa kvallen "fyller det helt andra syften". Vi gick dit kvallstid. Stina villeinte men trodde sig skulle mötas av drug dealers och fyllon. Vi sag nagra transor vara inkastare, och Christian undrade lite varfor det mest var ensamma män dar... Vi letade efter en bar men kom strax pa att hela centret var 100 % gay. Elefantbilder med snablarna mot varandra, pubar med namn Spartacus osv. Lackra sma killar utanfor som skickade pussar mot min pojkvan som fortvivlat sokte min hand, hihi. Nä da.
Nu har jag en minut kvar pa tiden sa ska nog ga ut. ösregn nyssmen fint nu.kanske bada.puss
om ni undrar varfñr jag gor vissa "ö" beror det pa att jag tar det dar tyska ü-knappen,men orkar inte alltid krangla utan tar vanligt o.
Något mystiskt vid Bergmyntan
Det har väl spritt sig som en löpeld redan, men jag tänkte ge er min version av det hela.
Plats: Parkeringen vid Bergmyntan
Tidpunkt: 7/12 2007 cirka 18.00-21.50 med paus för middag och värme.
Fyra timmar senare hördes ett välkommet, befriande klick som gick genom bilens alla fyra dörrar. Centrallåset. Vi pustade alla ut och log stort, ja nästan skrattade maniskt. Vi hade kommit innanför och tryckt ut. En av nyckelpersonerna, vi kan kalla honom B, kastade sig med ens in över växelspaken och roffade åt sig bilnyckeln ur tändlåset. Och passade på att berätta för gärningsmannen person A, - mig - att hon aldrig mer får använda bilen. Hon tillade att det går nog visst, ifall någon annan har ansvaret för att placera i, och urtaga nyckeln.
Med precisa exakta rörelser och med enbart en svag stråle från ficklampan som belysning bemästrades till slut eländet. Det här är vår historia...
Efter två inbrottsförsök uppe i Dalarna hade de bägge låskolvarna på bilen förstörts, och enda sättet att ta sig in under de senaste 2 månaderna har varit att 1) öppna bagageluckan 2) klättra över baksäte och bråte 3) öppna ena bakdörren inifrån 4) stiga ur bilen och gå in i baksätet 5) sticka in handen och låsa upp framdörren. Fem alltså mycket besvärliga moment, särskilt tidiga morgnar. För att sedan låsa bilen igen, måste man placera gumpen i baksätet och sticka fram en lång arm och trycka till låset inifrån (liknar en spak inåt, det är alltså ingen liten enkel knapp att trycka ner = viktigt att veta för fortsättningen) och sedan stänga igen baksätesdörren. Klart, smack.
Vid 18-tiden hade vi anlänt till dagens mål, och moi, den vackra gudinnan, person A, hade efter många mils körning och efter tre misslyckade och ett lyckat försök att parkera med hjälp av nyckelperson B, stigit ur bilen och hämtat tuggummipåsen på begäran av person B. Hon låste sedan bilen, utan en tanke på att nyckeln fortfarande satt i tändlåset. A+B släpade sin packning mot huset och långt senare ville person B in i bilen. Då uppkom frågan - var är bilnyckeln? I bilen. Och sedan uppkom problemet. Vad gör vi nu? Min snälla pappa, person C, kom till vår undsättning. Min syster bara hånade mig.
Jag skall fatta mig kort. Vi fick hjälp av en granne och god vän, person D, som kom förbi efter jobbet och som sedan kom ut i omgångar och hade mängder av idéer och förslag, tålamod och lugn. Bakom banktjänstemannalooken fanns en man som hade brutit upp låsta bilar förut. Efter att ha använt skruvmejslar i låset, försökt knacka ut låskolven, borra (och förstört borren) sönder kolven, bände vi upp bildörren med ett bräckjärn och satte en bit planka som kil, stack ner ståltrådar formade som öglor och krokar och en golvlist som vi hamrat rak och en stark blomstödspinne. Lösningen var till slut nådd. Vi hade lyckats.
Vad vi har lärt oss: a) alltid reservnyckel b) man kan stå i timtal och försöka bryta sig in i en bil alltmedan människor passerar och tittar, men ingen ifrågasätter någonsin vad vi gör eller ringer polisen. Det är storstans anonymitet som vi "älskar" & c) Ford gör jävligt inbrottssäkra bilar
Veckan som gått
Nu är det fredag - vilket betyder att vi varit utan internet i en hel vecka!
Och strax blir det en ny - för imorgon åker vi till Las Palmas.
Jag skall fatta mig kort, eftersom vi är hos föräldrarna och Fyrvaktaren är där nere och är social och inte jag.
Vi har ny bostad sedan helgen. Jättefin men lyhörd och sex dryga trappor att bestiga innan man kommer in i vår borg på Vasagatan. Jag och Fyrvaktaren hade sååå ont i vaderna efter att ha burit minst räknade 41 kartonger samt annat såsom klädsäckar, soffor (detta höll jag mig ifrån) och högtalare. Vi hade som tur var hjälp av Fyrvaktarns farsa, samt Berka och Johana, och en bra släpvagn. Samt städhjälp - stort tack till er! Bo på tredje våningen är kanske inte det smartaste draget, men det är det säkerligen värt.
Och så på måndagen var vi på vigsel. :-) En tårögd Johana och över henne en stolt Berka. Bilder kommer förhoppningsvis senare. Vi tillsammans med en nybliven svåger och en moster agerade vittnen. Vi får hoppas att de får många lyckliga dagar och år ihop. Firandet bestod av käk på Coco Thai och senare öl och tårta på Tjärna Ängar.
