kattungejävel

Det hände en jul att en ung flicka vandrade ensam hemåt i mörkret längst gatorna. Det var julaftons kväll, hon hade tillbringat högtiden tillsammans med några av stadens äldsta invånare, de hade ätit gott och haft det mysigt och varmt i skenet av den moderna eldstaden - teveapparaten. Nu var det dags att gå hem efter en avverkad arbetsdag.

Under denna vandring var hennes enda sällskap hennes mobiltelefon; ur vilken hon läste små budskap sända av goda vänner i olika delar av riket. Det var de vanliga julhälsningarna men ett av dem fick henne att skratta till litet, ty det var för flickan en smula förbryllande. Avsändaren var Niki, en kär vän från hufvudstaden, men raderna var på det främmande språket norska och de önskade henne en god jul från Öyvind. Flickungen var på lekhumör och besvarade hälsningen med en fråga om Niki talade norska och bytt efternamn. Svaret blev överraskande; Joda, jeg snakker norsk.er dette hanna söder****? mvh öyvind.

Jäntan stannade upp ty nu visste hon varken ut eller in. Hon hade ju två nummer till Niki, ett äldre och ett nytt. Med ens ringde hon upp numret och med en glad stämma hälsade hon god jul och berättade om den uppstånda situationen om sin vän och undrade samtidigt hur länge han haft numret, alltmedan motordrivna fordon passerade och brusade till samtalet. I bakgrunden hördes barnröster och allmänt surr som vanligtvis hör till julfirande med släkt och bekanta, men ingen hänsyn visade hon detta för hon satte sig själv och hennes nyfikenhet och lust efter att tala med vänliga främmande i första rummet.
Öyvind hade fått detta nummer sedan han anlänt till Stockholm - vilket flickan drog ur honom - och hon mindes att något liknande skett förut (fel nummer men ändå rätt nummer) och lovade honom att återkomma för detta skulle hon reda ut. Öyvind hänvisade vänligt till telefonförsäljaren men tillade även att "sådant händer". För flickan ville inte riktigt tro att det var så vanligt att återanvända så pass "nya" mobilnummer. Hon lade på och hojtade god jul igen, och gick ett par meter medan hon bläddrade i telefonens gamla meddelandehistorik. En minnesbild hade precis slagit henne - nämligen att i oktober samma år, en regnig men magisk förmiddag, hade flickan lyckats ta ett litet viktigt plastkort - körkortet - och hade naturligtvis spridit nyheten med röksignaler. Av säkerhetsskäl att det glädjande budskapet verkligen skulle nå hennes kära Niki, meddelade hon bägge numren och fick svar - av båda. Det ena kom dock senare, och innehöll ett kort gratulerer. Genom ett annat slags kommunikationsmedel; datorn, utspelades denna konversation:
(utdrag)
H - Jag har i ett mobilbyte gått miste om flera nummer. Nazli och Niki, jag tror inte att jag har era nummer
N - Grattis till körkortet !! :) btw, mitt nummer är 073*******
H - Men vems är detta nummer då? 070******
N - Radera det numret ;) mitt nummer som jag hade i tvåan :P
H - Hehe okej. Men vem svarade då?
N - Svarade? o_O
H - Någon skrev "Gratulerer"
N - Konstigt... jag skriver aldrig gratulerar :P hmmm...
H - Men vet du vem som har numret nu? Ingen syrra eller så som tog över det? Försökte ringa men ingen svarade. Mysko.
N - Ingen annan har det numret... jag har kvar mobilen och sim- kortet
någonstans.
H - Haha men sluta!!! Vem 17 sms:ade då?
Där blev det lite läskigt. Men där tog intresset för mysteriet även slut.

Nåväl, flickan ringde åter upp och trängde sig på hos den trevlige norrmannen som ville ha det lugnt och stilla med sin familj, och berättade att han skickat ett gratulationsmeddelande tidigare (han hade väl antagit att det var hans bekant Hanna Söder**** som tagit körkort), och att hon redan där misstänkte att något inte stod rätt till. De småpratade lite snabbt, kom "överens" om att han fått det gamla numret, och hon lovade till slut att hon aldrig skulle ringa honom igen, önskade honom en god jul och lade på. Därefter kände hon ett inre tvång att ringa upp Niki och inviga henne i uppståndelsen. Hennes väninna drogs med i glädjen och hela härligheten och de önskade därefter varandra en god jul. Slutet gott, allting gott.

Det vet jag - för flickan... det är jag...