Något mystiskt vid Bergmyntan
Det har väl spritt sig som en löpeld redan, men jag tänkte ge er min version av det hela.
Plats: Parkeringen vid Bergmyntan
Tidpunkt: 7/12 2007 cirka 18.00-21.50 med paus för middag och värme.
Fyra timmar senare hördes ett välkommet, befriande klick som gick genom bilens alla fyra dörrar. Centrallåset. Vi pustade alla ut och log stort, ja nästan skrattade maniskt. Vi hade kommit innanför och tryckt ut. En av nyckelpersonerna, vi kan kalla honom B, kastade sig med ens in över växelspaken och roffade åt sig bilnyckeln ur tändlåset. Och passade på att berätta för gärningsmannen person A, - mig - att hon aldrig mer får använda bilen. Hon tillade att det går nog visst, ifall någon annan har ansvaret för att placera i, och urtaga nyckeln.
Med precisa exakta rörelser och med enbart en svag stråle från ficklampan som belysning bemästrades till slut eländet. Det här är vår historia...
Efter två inbrottsförsök uppe i Dalarna hade de bägge låskolvarna på bilen förstörts, och enda sättet att ta sig in under de senaste 2 månaderna har varit att 1) öppna bagageluckan 2) klättra över baksäte och bråte 3) öppna ena bakdörren inifrån 4) stiga ur bilen och gå in i baksätet 5) sticka in handen och låsa upp framdörren. Fem alltså mycket besvärliga moment, särskilt tidiga morgnar. För att sedan låsa bilen igen, måste man placera gumpen i baksätet och sticka fram en lång arm och trycka till låset inifrån (liknar en spak inåt, det är alltså ingen liten enkel knapp att trycka ner = viktigt att veta för fortsättningen) och sedan stänga igen baksätesdörren. Klart, smack.
Vid 18-tiden hade vi anlänt till dagens mål, och moi, den vackra gudinnan, person A, hade efter många mils körning och efter tre misslyckade och ett lyckat försök att parkera med hjälp av nyckelperson B, stigit ur bilen och hämtat tuggummipåsen på begäran av person B. Hon låste sedan bilen, utan en tanke på att nyckeln fortfarande satt i tändlåset. A+B släpade sin packning mot huset och långt senare ville person B in i bilen. Då uppkom frågan - var är bilnyckeln? I bilen. Och sedan uppkom problemet. Vad gör vi nu? Min snälla pappa, person C, kom till vår undsättning. Min syster bara hånade mig.
Jag skall fatta mig kort. Vi fick hjälp av en granne och god vän, person D, som kom förbi efter jobbet och som sedan kom ut i omgångar och hade mängder av idéer och förslag, tålamod och lugn. Bakom banktjänstemannalooken fanns en man som hade brutit upp låsta bilar förut. Efter att ha använt skruvmejslar i låset, försökt knacka ut låskolven, borra (och förstört borren) sönder kolven, bände vi upp bildörren med ett bräckjärn och satte en bit planka som kil, stack ner ståltrådar formade som öglor och krokar och en golvlist som vi hamrat rak och en stark blomstödspinne. Lösningen var till slut nådd. Vi hade lyckats.
Vad vi har lärt oss: a) alltid reservnyckel b) man kan stå i timtal och försöka bryta sig in i en bil alltmedan människor passerar och tittar, men ingen ifrågasätter någonsin vad vi gör eller ringer polisen. Det är storstans anonymitet som vi "älskar" & c) Ford gör jävligt inbrottssäkra bilar
