kattungejävel

Känns som att det har varit en massa helg fast det bara är lördag. I fredags tog jag en vända till Östermalm och köpte min tyskabok, för mysiga priset 459:- INKLUSIVE studentrabatt. Morr. Jag letade även i en nätt liten cirkel i Vasastan efter en second handbutik men där hittade jag inget av intresse. Är på jakt efter aftonklänning nämligen, och eftersom jag inte vill köpa nytt för en enda kväll har jag insett att Myrorna är lösningen. Mamma har redan köpt en grön klänning åt mig, men jag är inte helt begeistrad så ska ha den som reserv. Jag kan berätta mer om det där sen...
Och när jag virrar runt där får jag ett sms från killen. Det händer grejer, säger han, är på väg till sjukhuset i Lycksele för han har vrickat knät men jag ska inte oroa mig. Sådär som bara CM kan meddela mig en nyhet. Så nu är det synd om min lilla älskling. Får se nu när han kommer hem om nån timme, hur han mår. Ska dränka honom i pussar tror jag.
Jag åkte hem till modern som målade hallen röd. Tydligen var det jag och pappa som målade den grön sist, jag hade valt färg, men det har jag helt glömt. På samma buss dit satt "Gloria" och jag låtsades inte se henne, och hon steg av längst fram så jag antog att hon inte ville ha sällskap med mig ändå. Men så precis vid garagen hör jag rösten bakom mig: Hej!... Hallå!... Hej hej! Jag orkade bara inte prata, så jag fortsatte gå utan att vända mig om och skyndade in på mina föräldrars tomt så oberörd som möjligt. Hon är en äldre granne som alltid ställer en massa frågor och hon menar säkert väl, men det är inte alltid man orkar med. Idol och middag med mamma var en alldeles förträfflig fredagskväll.
Idag åkte jag till Shurgard för kartonger och hann med att rensa byrån och de båda klädskåpen på kläder. Ser ut som rena rama helvetet hemma. Men imorgon ska CM följa med hem och hjälpa mig lite, strukturera upp. På tisdag ska några intresserade hyresgäster, ett par, komma och titta. Så de måste väl åtminstone kunna ta sig runt. I hallen ligger en sprucken pappkasse med reklam som flyter ut, en stor kartong med leksaker, utplockade skor och ett torkställ överröst av jackor. På sängen ligger stora högar av kläder och nedanför står två soppåsar och två plastpåsar med kläder: några ska till brännbart, några till UFF och några ska jag ha kvar. Det står fyra tomma eller halvfyllda kartonger mitt på golvet, och jag har gjort små högar med prylar med skilda öden. Bordet är som vanligt täckt av pappershögar. På köksgolvet ligger några uppsprättade tidningar, i skåpen väntas kökssakerna på att bli iklädda och omlindade för att inte komma nakna till sitt nya hem. Två små tallrikar ur barndomen på diskbänken. En svag doft av hopplöshet. Nu orkar jag inte tänka på mitt rum ur minnet, utan ska göra nåt konstruktivt av tillvaron. Typ vänta på att min karl ska komma med en massa kött!!!

Jag längtar tills Rainer Hartlebs film När jag blir stor ska ha premiär! Har postat en tråd på skolans intranät om folk är intresserade av gå tillsammans en kväll, filmen skildrar (precis som de andra filmerna om Jordbrobarnen) en klass i en Stockholmsförort och följer dem från 1999-2009, där de funderar kring livet och framtiden och tydligen får man följa med på studievägledningssamtal :) Vore kul om man fick med sig lite klasskompisar på bio...