kattungejävel

Visst är det bra att globaliseringen medför att olika kulturer får mötas och att man kan lära av varandra, t.ex. demokratiska värderingar. Att traditioner, som fungerar som hämmande och låsande för dem som hamnar i kläm mellan olika kulturer, blir bearbetade, motarbetade och upplösta, och då syftar jag främst på förlegade syner på äktenskap (t.ex. inte få följa hjärtat) och barns kroppar (t.ex. könsstympning). Min fantasi räcker även till motsvarande positiva delar att ta in i "västvärlden", som starkare familjehållning vad gäller ta hand om sina äldre släktingar exempelvis.
Jag står dock fast vid att integrationspolitiken i Sverige är under kritik, och detta gynnar partier som sd. Man kan också ifrågasätta varför det ska vara så självklart att både svenskar och invandrare ska anpassa sig vad gäller kultur, seder och värderingar? Det är väl främst de nyanlända som ska anpassa sig efter den nya miljön som de ju faktiskt valt att vara en del av? Både för de nyanländas egen skull för att kunna klara sig, och för medborgarna som kan känna sig bortglömda när all fokus är på "invandrarna". Inte går man väl in i någon annans hem och börjar möblera om...? "Man biter inte den hand som föder en", är ett annat lämpligt citat som jag tror många tänker när de läser om bränder i Rosengård, stenkastning mot poliser och klotter.
T.ex. förstår jag om man som arbetslös eller sjukskriven, lågutbildad svensk av frustration över sina egna svårigheter att klara sig ekonomiskt, kan ha svårt att acceptera att det kommer nya som "tar" ens jobb och kostar skattepengar, det är svårt att vara generös när man själv känner sig fattig. Liksom jag förstår alla äldre människor som ser allt som förändras och känner sig otrygga just för att deras kommun fått problem med vissa nya grupper, typ östeuropeiska rånarligor. Man kan inte, som många politiker gör, bara titta på dem som "drar nytta av" fördelarna av det förändrade "multikulturella" samhället, som innerstadsbor som käkar kebab och går på reggaeklubb och problemfritt rör sig i det nya, man måste se dem som "drabbas" av det förändrade samhället också. Det gör Sverigedemokraterna. De går och pratar med de dem som känner sig otrygga och bortglömda, de pratar med dem som märkt av ökad kriminalitet på hemmaplan och som fått nog. Det är svårt att inte få fördomar när det inte längre är en slump att den som stjäl bensin är just romer, eller ungarna som härjar om kvällarna kommer från stadens mest invandrartäta delar...
Det är lite som i filmen Crash när politikern blivit rånad och utbrister "Fuck! Why do these guys have to be black? I mean, why?!" Lite så tänker jag också. Jag blir nästan besviken när jag läser om nån brottsling och så är han blatte. När varannat signalement på Efterlyst innehåller "utländsk brytning". Och det spelar ingen roll att tidningarna gör sitt bästa; man fattar ändå att den tecknade silhuetten som har svenskt medborgarskap sen 2007 inte är infödd smålänning... Om man ska kunna lösa problem måste man väl ha all fakta? Tänker på t.ex. BRÅ-rapporten som drogs in för nåt år sen, som handlade om den etniska bakgrunden hos de kriminella i Sverige.
Jag tror på öppna kort. Mycket info för att göra välgrundade val.

Självklart är det inte flyktingarnas fel att integrationspolitiken på sina håll misslyckas, att flyktingmottagningarna stängs ner och att kommuner tar emot fler än de har resurser till. Det finns heller ingen enskild politiker att peka ut. Men riksdagspartierna har bara sig själva att skylla att partier som sd får större fotfäste bland väljarna. De trodde de kunde bemöta sd genom att tiga ihjäl dem. De tror att de vet vad svenska folket vill, men tydligen har de en väldigt skev verklighetsuppfattning, för kunde de ge folket vad de ville skulle inte sd få så mycket stöd som de faktiskt har. Och även skogshuggarskjortorna kring matbordet ute i landet har rösträtt...
Jag ser inget egenvärde i att minska antalet invandrare. Men jag ser ett värde i att se sin egen gräns och att faktiskt kunna hjälpa alla som vill leva här! Det är oacceptabelt att det finns människor i vårt land som bor för trångt och i undermåliga lägenheter, som inte kan språket, som inte kan försörja sig själva och som inte kommer ut i det svenska samhället! Vem fan vill leva på socialbidrag hela livet och inte få känna att man har en plats och gör nytta? För VEM är det till nytta att gå runt sysslolös och vänta på besked om asyl? Hur samhällsnyttigt är det? Sverige har ju vad jag minns fått kritik för våra för långa handläggningstider. Det kan i många fall vara mer humant att inte ge utrymme för att överklaga gång på gång på gång utan istället utvisas, att inte behöva leva på falska på förhoppningar.
Avslutningvis, jag tror vi alla vinner på att våga ta upp alla frågor till debatt utan att för den sakens skull väsa "rasist!" så fort något sägs som inte är fint inlindat och politiskt korrekt. Media bör genast sluta sätta dit epitetet "främlingsfientligt" framför sd. Det kan liksom aldrig bli nån bra diskussion om man som nån jeppe i Debatt gjorde; gav en dvd om Hitler till Jimmy Åkesson. Han sätter ju liksom nivån då, inte är han öppen för påverkan. Jag förstår att det är ett känsligt ämne, och att många känner sig utpekade i den pågående debatten. Det måste vara grymt frustrerande att alltid bli kategoriserad som "invandrare" hur unik man än känner sig. Gränser måste sättas i varje samtal: ska man tala invandrare eller invandrarpolitik? Ska man tala om invandrare som grupp eller som unika individer? Ska man tala om svenskar som grupp eller individer? Ska man dela upp svenskar i etniska svenskar och svenskar med utländsk bakgrund? Ska vi tala om alla med utländsk bakgrund inklusive nordisk, eller bara utomeuropeisk och/eller afrikansk bakgrund? Ska vi exkludera invandrare som inte är "problematiska" eller ska vi, återigen, foga samman denna heterogena grupp? Och så vidare... Vem har sagt att detta var enkelt?

"Segregering, för er som inte vet det, är när man sätter många människor av en typ på en plats, som i Rinkeby, eller i Akalla, eller på Lidingö" - Lasse Lindroth.