22

Tillbaka! Jag har fyllt 22 och har blivit ett par diamantörhängen rikare, fått ett tusentals pussar mer än tidigare och jag jobbar på för att utmana mig själv och utvidga min komfortzon... Varför ska jag envisas med att ha den där oron i magen för? Skruva sig i sängen, känna sig ledsen och ångestfylld och liksom söka inombords "vad var det som var så jobbigt nu...?". Nej, jag vet att jag måste göra saker som jag är rädd för, just för att inte världen ska krympa och allt jag företar mig ska bli för stort och svårt och omöjligt. Komfortzonen, upplyste M mig. Kan jag inte bara få stanna i den, dricka varm choklad och gömma mig under en filt utan problem?
På nya jobbet var det jag och en hel ungdomsgård som gick på intro, så kändes det åtminstone :) Sällan har jag känt mig så gammal... Men självförtroendet växte något. Den svarta skogen nedanför är fortfarande hotfull, inte blir det bättre av att höra från blivande arbetskamrater att det skett ett olöst mord där för två år sen, nästan precis vid den väg jag tänkte tralla på till och från jobbet. Men ska man inte ha lite spänning i tillvaron, så säg?
Annars vare spel för hela slanten (speciellt för mig, som gick minus... på Ms pengar) i helgen, när Ms polare körde game night. Fest, poker, arkadspel och Guitar hero för amatörrockarna. Sprit - ja, men det är lustigt att alltfler i ens omgivning benämner sina kärestor med "fru", och att det finns fler anledningar än "kvällens chaufför" för att låta bli drickat... Det var roligare med spel än jag hade trott... Jag hittade barndomens gamla Rally-X på en av spelautomaterna - kul! Söndagen blev lugnare, vi städade och sen kom mamma och pappa på tre rätters söndagsmiddag. Mysigt, men ovant.
Veckans andra (tredje?) hurra var ett B på samtalsanalysen, ni ser, jag klarade det trots influensasymtom och småskit... Inga hål hade jag heller i mina tänder, ej heller tandsten, trots att jag periodvis käkar flera Marabouchokladkakor i veckan *skäms*. Det man inte får i munnen får man ha om magen! 40:- gick undersökningen på; tandvårdsbidraget är en förtjusande liten trevlighet, det må jag säga.
Nu får karln komma hem så jag får gosa. Ja?

Kommentarer
Postat av: Nilla

ÄNTLIGEN... blev ju skogstokig där ett tag. Trodde du aldrig skulle skriva igen.. gö int om'et!



Då får du stryk! =P

2009-11-23 @ 23:21:41
Postat av: Johan

Grattis i efterskott ;)

2009-11-27 @ 10:04:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0