Lite om jobbet, lite om Sveriges framtid
"Vi förbereder studenter för jobboch teknologier som ännu inte existerar... för att lösa problem vi ännu inte vet är problem" citat från Karl Fischer, rektor i Colorado, USA, ur Svenskt Näringslivs film Världen Förändras: http://www.youtube.com/watch?v=b9-EM3FPIU0, en film väl värd att se med intressant statistik. Kontentan av det hela är att Sverige halkat efter på otaliga punkter och frågan var: Hänger vi med?
I söndags steg jag upp vid otroliga nio och låg lite framför teven och spelade poker. Sedan fick jag sms från systern som frågade om jag ville följa med till stan med henne och köpa klänning, vilket fick mig att snabbt städa och sedan dra. Inne i stan köpte hon en fin glittrig tight, och jag en svart och så hittade jag den där söta, sköna blusen på TopShop som jag sett en expedit ha på sig sist men som inte fanns inne då. Glad i hågen av att ha shoppat åkte vi hem och fikade med mamma. Sedan som CM dit och vi åt lax och det var varmt och skönt och jag var perfekt klädd för dagen.
Igår for jag till skolan klädd i för tunna kläder för att träffa Therese för fältstudieredovisningarna, skriftlig och muntlig. Det småregnade ruggigt och jag köpte en isPucko vid Östra station. Efter att spånat idéer och lagt upp arbetet skiljdes vi åt och jag satte mig för att döda tid med lite plugg tills jobbet på kvällen. Dock hade jag tur som hade två tjejer som skulle in till stan för lite jeansshopping, så jag slog följe med dem och åt lunch. I Hötorgshallen inhandlades lite smågodis såsom gräddmandlar och sötade kokosbitar, och vi åkte till Stadsbiblioteket, vissa personers andra hem ;) och sedan var det dags att börja bege sig. Jobbet var som vanligt; en del gulliga kunder som har tålamod och är trevliga och till och med gör mig bubblande förtjust, flertalet mittimellan som säger hej och nej tack på frågan om kvitto, och en del som surar och till exempel fräser åt mig för att jag av hänsyn lägger chipsen åt sidan för att de inte ska krossas av mjölkpaketen som kunden av omtänksamhet lagt på rullbandet EFTER de krossbara chipspåsarna. Ni vet väl att ni som ler räddar många dåliga stunder och slätar över den bitska kunden som kom före och som låter kassörskan få ta allt? Och jag begriper inte varför alla alltid kommer samtidigt och bildar kö? Jag kan sitta först alldeles ensam och med enskilda kunder, och sen kommer en hel drös! Det är som att alla ser att "oj, där står det folk, bäst jag ställer mig så jag får betala nån gång". Ha med er i bakhuvudet att är det för lång kö öppnar vi en ny kassa, och så snittar jag faktiskt 1 ½ kund i minuten, så det är inga vårdcentraletider ni får vänta :)
Det bästa rådet jag kan ge, om det inte är fredagsrusch vid 17-tiden, är att gå lite till i butiken och sen komma tillbaka, för då har vi antagligen betat av kön.
Oh. Jag måste komma på vad jag ska säga till den kund, en vanlig man i 30-40-årsåldern som kallar mig "gumman" efter varje mening... Jag är ingen liten gumma! Hellre dam, vad fan! Jag blir mest häpen när det händer. Gumman?! Kallar man främmande människor för det? Att en överförfriskad och/eller äldre man (eller tantalaring för den delen också) kallar en för sånt och sjunger "rock'n'roll" på finska går ju att ta... Men för nyktra och unga människor är jag verkligen inte "gumman" för andra än CM, föräldrarna och i nödfall en kompis som tröstar.
Efter jobbet som faktiskt gick bra och stundvisvar roligt och helt okej som vanligt, kom CM och hämtade. Eller, han försökte. För det var visst en derbymatch som just avslutats och polis stoppade och dirigerade om trafiken - bilar hänvisades ner i något mörkt industriområde vart man nu ska ta vägen där? Slutligen kom han till sin huttrande flickvän och på kvällen såg vi Seinfeld och drack te och gick sen och la oss för en natt där jag drömde mardrömmar samt drömde en italiensk film där människor andades ut rök i form av sina mini-jag. Jag tror min hjärna drömmer mardrömmar med flit så att jag kan kura ihop mig hos en sovande stor kille, lite ynkligt sådär. Planer för idag är: träffa Therese på Frescati och fortsätta skriva, samt åka och hälsa på CMs bror för första gången!
I söndags steg jag upp vid otroliga nio och låg lite framför teven och spelade poker. Sedan fick jag sms från systern som frågade om jag ville följa med till stan med henne och köpa klänning, vilket fick mig att snabbt städa och sedan dra. Inne i stan köpte hon en fin glittrig tight, och jag en svart och så hittade jag den där söta, sköna blusen på TopShop som jag sett en expedit ha på sig sist men som inte fanns inne då. Glad i hågen av att ha shoppat åkte vi hem och fikade med mamma. Sedan som CM dit och vi åt lax och det var varmt och skönt och jag var perfekt klädd för dagen.
Igår for jag till skolan klädd i för tunna kläder för att träffa Therese för fältstudieredovisningarna, skriftlig och muntlig. Det småregnade ruggigt och jag köpte en isPucko vid Östra station. Efter att spånat idéer och lagt upp arbetet skiljdes vi åt och jag satte mig för att döda tid med lite plugg tills jobbet på kvällen. Dock hade jag tur som hade två tjejer som skulle in till stan för lite jeansshopping, så jag slog följe med dem och åt lunch. I Hötorgshallen inhandlades lite smågodis såsom gräddmandlar och sötade kokosbitar, och vi åkte till Stadsbiblioteket, vissa personers andra hem ;) och sedan var det dags att börja bege sig. Jobbet var som vanligt; en del gulliga kunder som har tålamod och är trevliga och till och med gör mig bubblande förtjust, flertalet mittimellan som säger hej och nej tack på frågan om kvitto, och en del som surar och till exempel fräser åt mig för att jag av hänsyn lägger chipsen åt sidan för att de inte ska krossas av mjölkpaketen som kunden av omtänksamhet lagt på rullbandet EFTER de krossbara chipspåsarna. Ni vet väl att ni som ler räddar många dåliga stunder och slätar över den bitska kunden som kom före och som låter kassörskan få ta allt? Och jag begriper inte varför alla alltid kommer samtidigt och bildar kö? Jag kan sitta först alldeles ensam och med enskilda kunder, och sen kommer en hel drös! Det är som att alla ser att "oj, där står det folk, bäst jag ställer mig så jag får betala nån gång". Ha med er i bakhuvudet att är det för lång kö öppnar vi en ny kassa, och så snittar jag faktiskt 1 ½ kund i minuten, så det är inga vårdcentraletider ni får vänta :)
Det bästa rådet jag kan ge, om det inte är fredagsrusch vid 17-tiden, är att gå lite till i butiken och sen komma tillbaka, för då har vi antagligen betat av kön.
Oh. Jag måste komma på vad jag ska säga till den kund, en vanlig man i 30-40-årsåldern som kallar mig "gumman" efter varje mening... Jag är ingen liten gumma! Hellre dam, vad fan! Jag blir mest häpen när det händer. Gumman?! Kallar man främmande människor för det? Att en överförfriskad och/eller äldre man (eller tantalaring för den delen också) kallar en för sånt och sjunger "rock'n'roll" på finska går ju att ta... Men för nyktra och unga människor är jag verkligen inte "gumman" för andra än CM, föräldrarna och i nödfall en kompis som tröstar.
Efter jobbet som faktiskt gick bra och stundvisvar roligt och helt okej som vanligt, kom CM och hämtade. Eller, han försökte. För det var visst en derbymatch som just avslutats och polis stoppade och dirigerade om trafiken - bilar hänvisades ner i något mörkt industriområde vart man nu ska ta vägen där? Slutligen kom han till sin huttrande flickvän och på kvällen såg vi Seinfeld och drack te och gick sen och la oss för en natt där jag drömde mardrömmar samt drömde en italiensk film där människor andades ut rök i form av sina mini-jag. Jag tror min hjärna drömmer mardrömmar med flit så att jag kan kura ihop mig hos en sovande stor kille, lite ynkligt sådär. Planer för idag är: träffa Therese på Frescati och fortsätta skriva, samt åka och hälsa på CMs bror för första gången!
Kommentarer
Postat av: Mallan
Själv har jag blivit kallad tant nåra ggr av kunder som inte vet hur man uttrycker sig..d e nästan snäppet värre än gumma:P Äldre kvinnor som kommer in och säger till sina barn att "nu ska vi fråga tanten var de har..." så skulle jag aldrig säga till en ung tjej... :)
Trackback
