kattungejävel

Kan inte Metallica komma hem till mig och spela Whiskey in the jar för mig i vardagsrummet? Eller, helst Sabaton. Och spraka till på en torsdag.
Eftersom jag råkade somna om imorse fick jag smita in under pausen och bara lyssna på andra halvan av föreläsningen om prognoser på arbetsmarknaden. Klassen och distansarna bubblade av frågor och de båda föreläsarna från Arbetsförmedlingen var lättsamma. Fast jag bara fick höra hälften.

Mina vänner kommer tröttna snart på mig, om exakt fem sekunder, fyra... tre... två... en sekund. En rocker var på sushirestaurangen där jag och Nilla satt, och hade en liten hundvalp utanför som han ömmade för, som bara var två och en halv månad. Det vet jag, för det var enda konversationsmaterialet jag hade med honom. Jag glodde mest på hunden som gnydde utanför och trasslade in sig i kopplet, och näst mest på husse. När han gått med sina vänner övertalade jag Nilla att ta en liten promenad runt i kvarteret... mhm... Och där var han, rastandes sin lille valp. Fast då blev jag fånig och fnittrig, och gömde mig och grejer, så sen var han spårlöst försvunnen. Men nu vet jag var han bor (han, eller hans flickvän som äger hunden?). Nu har jag någon att hålla utkik efter när jag är i Kallhäll. En snygg hårdrockare med varmt hjärta och liten schäfer alltså. Fast med mina fördomar om en arbetssökande rökare med hund är inte de vackraste. Och jaaa, han har både potential och så förgyller det min vardag!