kattungejävel

Glad! Idag förbrukade jag den första gången av tio gånger på klippkortet på simhallen. Jag och T gick dit efter skolan och simmade i femtio minuter - duktigt. Nu har jag redan börjat känna av träningsvärken i armarna. Men det är inte bara därför jag är glad - jag nämligen fick ett spontant förslag om en promenad på eftermiddagen av en Helgon/hp-sötnos. Så jag åkte direkt hem från simningen, lagade till en delikat middag av korv & vita bönor, och tog mig sedan till Rådhusets t-baneuppgång. Där väntade han.
Precis spelades detta samtal upp mellan mor och dotter - vissa ändringar:
- Vad det regnade idag, säger m.
- Ja, och jag har varit ute och gått nu på kvällen.
- Oj - ruggigt, var det inte kallt?
- Nja, ruggigt - och mysigt. Vi gick genom Rålambshovsparken och sedan upp över Västerbron och sen mot Slussen.
- Aha... var det med en ny bekantskap?
- Ja, svarar dottern och ler ner i datorskärmen. God natt.
Mamma med ett skratt: - God natt!
Vad som inte berättas är ju att det japanska överfallsalarmet låg kvar hemma, att mörkret låg över stan och jag var ensam tjej med en främmande kille. Men jag överlevde busken där han skulle våldta mig - dumt, onödigt eller riskabelt att skämta om sådant? Vi satt och samtalade med utsikt över svart vatten med pärlband av skenet från gatuljusen. Gränder i Gamla stan och en plats som är vackert vintertid som han ville visa. En varm kram, händerna som dröjde kvar... En gå-händelserna-i-förväg, naiv, barnslig nissa? Hm. Låt oss säga "en glad nissa".