kattungejävel

Det sorteras och plockas så dammet yr här i den Erikssonska/Herrgårdska våningen! Någon gammal cd slängdes in i datorn och ackompanjerade sambons diskning, medan undertecknad hittade gamla skolpapper. En stencil från Filosofi A dök upp och under lärarens namn hade jag visst skjutit in en diskret anteckning om hans ålder (33). Jag var även tvungen att visa upp grundskolebetygen för Christian; första terminen i åttan - Frånvaro: 0 lektioner med giltigt förfall, 0 lektioner med ogiltigt. Under vårterminen höjdes det till 35 giltiga frånvarotimmar (blev väl förkyld), mot 0 ogiltiga - inget skolk här inte. I nian hade jag en (1) ogiltig frånvarotimme under hösten. Jag minns till och med händelsen som orsakade en timme ogiltig frånvaro: vi var hemma en håltimme och tog miste på tiden när bildlektionen började. Försent insåg vi att bilden inte började klockan 15 utan slutade... Uppjagade och stressade skyndade vi oss tillbaka; under hestiga anklagelser mot varandra om vems fel det var; och förklarade sedan för en lärare som mest skrattade och inte alls såg särskilt allvarligt på brottet. Det var så den nollan spräcktes.
Det var även den läraren som under hela utvecklingssamtalet i nian satt och berättade för mig om "sanningen". Att människor ofta säger saker utan att tänka sig för. Han berättade för mig att när "ni har diskussion på samhällskunskapslektionen får du ofta höra kamrater som bara säger saker, utan att det egentligen är helt genomtänkt och inte ibland ens saker som de helt står för. Prova det själv, bara säg något, det spelar ingen roll i slutändan vad du säger, sådant glöms bort. Huvudsaken är att du pratar." Det där etsade sig faktiskt fast, att det spelar sällan stor roll vad du säger, bara du säger något.
Nu märkte jag även min andra synd i livet. Sista terminen i grundskolan hade jag 9 giltiga frånvarotimmar... och en halv (!) ogiltig liten skolktimme. Herregud... Det var visst väldigt viktigt att den där halvan kom med så gymnasieintagningen fick se vilken lite skolkare jag var.