Hej satan!
Heysátan sjunger Sigur Rós utan förståelse från sin svenska lyssnare.
Alla i Malmö är elakingar och sviker Nazli gång på gång. Åtminstone är det min uppfattning. Människor ringer och vill ha studentlägenheten, ja, de ringer flera gånger, för att sedan ångra sig i sista sekund. Nu har en av dem till och med brytit deras skrivna kontrakt, och det tror jag inte riktigt är tillåtet. Minst en hyra i straffavgift för allt jobb och slit Nazli haft upp med borde den kontraktsbrytande personen betala. Och ja, jag menar det jag säger; alla malmöiter. Här ska ingen skonas, antagligen är de i alla fall släkt eller ytligt bekanta med någon av svikarna.
En liten värdelös historia om ett Kinderägg.
En mamma med dotter handlar lördagsgodis och mat av mig. Dottern, kanhända 8 år, ser hur varorna glider henne närmre på rullbandet. Men något saknas. "Mamma, mamma!" Arg röst. "Var är mitt Kinderägg?" Mamman svarar: "Du tog inget." "Men, joo!" Rösten är sammanbitet ilsk. Mammans desto lägre. "Nej, du tog inget Kinderägg." Dottern fortsätter fräsa och mamman fortsätta förneka. De packar samman och försvinner, antagligen i en avslutande diskussion med orden att det godiset som köpts gott och väl räcker.
Så kommer en pappa med något äldre döttrar. Även här ska det handlas lördagsgodis och mat. Sista varan är ett Kinderägg och jag blippar in det. Jag håller precis på att vänta ut kvittot när pappan nere vid rullbandets slut håller upp Kinderägget i luften. "Någon glömde det här!" säger han till mig efter att ha kollat med sina barn om det var deras. Han frågar även tjejen som väntar på nästa kunds varor om det är hennes.
"Oj, jaha, det var inte ert", säger jag. "Fast jag har tagit betalt för det av er men ni kan göra ett återköp om ni vill..."
"Äh", säger pappan muntert. "Vi kan lika gärna behålla det nu när vi köpt det."
Då minns jag att den lilla flickan före tjatat om ett Kinderägg. Eftersom jag småskrattar för mig själv förklarar jag för den nye kunden framför mig, en ung kille, om den lilla händelsen. Han flinar lite generat. "Aha, jag trodde det var deras, så jag la det hos dem." Vad allt kan kretsa kring ett litet Kinderägg egentligen. Så slutar sagan om det borttappade lilla Kinderägget; överlåten till och uppäten av en helt annan familj än vad en 8årig tös planerat.
Tänk, när jag läser igenom detta inser jag att såna här saker har ett mycket större värde i en evig kassakö än i verkligheten (bloggen).
Alla i Malmö är elakingar och sviker Nazli gång på gång. Åtminstone är det min uppfattning. Människor ringer och vill ha studentlägenheten, ja, de ringer flera gånger, för att sedan ångra sig i sista sekund. Nu har en av dem till och med brytit deras skrivna kontrakt, och det tror jag inte riktigt är tillåtet. Minst en hyra i straffavgift för allt jobb och slit Nazli haft upp med borde den kontraktsbrytande personen betala. Och ja, jag menar det jag säger; alla malmöiter. Här ska ingen skonas, antagligen är de i alla fall släkt eller ytligt bekanta med någon av svikarna.
En liten värdelös historia om ett Kinderägg.
En mamma med dotter handlar lördagsgodis och mat av mig. Dottern, kanhända 8 år, ser hur varorna glider henne närmre på rullbandet. Men något saknas. "Mamma, mamma!" Arg röst. "Var är mitt Kinderägg?" Mamman svarar: "Du tog inget." "Men, joo!" Rösten är sammanbitet ilsk. Mammans desto lägre. "Nej, du tog inget Kinderägg." Dottern fortsätter fräsa och mamman fortsätta förneka. De packar samman och försvinner, antagligen i en avslutande diskussion med orden att det godiset som köpts gott och väl räcker.
Så kommer en pappa med något äldre döttrar. Även här ska det handlas lördagsgodis och mat. Sista varan är ett Kinderägg och jag blippar in det. Jag håller precis på att vänta ut kvittot när pappan nere vid rullbandets slut håller upp Kinderägget i luften. "Någon glömde det här!" säger han till mig efter att ha kollat med sina barn om det var deras. Han frågar även tjejen som väntar på nästa kunds varor om det är hennes.
"Oj, jaha, det var inte ert", säger jag. "Fast jag har tagit betalt för det av er men ni kan göra ett återköp om ni vill..."
"Äh", säger pappan muntert. "Vi kan lika gärna behålla det nu när vi köpt det."
Då minns jag att den lilla flickan före tjatat om ett Kinderägg. Eftersom jag småskrattar för mig själv förklarar jag för den nye kunden framför mig, en ung kille, om den lilla händelsen. Han flinar lite generat. "Aha, jag trodde det var deras, så jag la det hos dem." Vad allt kan kretsa kring ett litet Kinderägg egentligen. Så slutar sagan om det borttappade lilla Kinderägget; överlåten till och uppäten av en helt annan familj än vad en 8årig tös planerat.
Tänk, när jag läser igenom detta inser jag att såna här saker har ett mycket större värde i en evig kassakö än i verkligheten (bloggen).
Kommentarer
Postat av: Nilla
naaaw, det var ju lite gulligt^^
ungefär som när mamma hittade en mögelost när vi handlade och så åt vi upp den... eh.. jag det var kanske inte så kul då.. O_O
Trackback
