kattungejävel

Det enda jag hört om svt-dokumentären "Klass 9 A" är att det dels är fejk, eleverna hade inte så usla betyg från början som tv-programmet vill föreställa, och dels har jag sett trailern med gråtande elever krama lärare och som jublar över sina nya höga betyg.
Men jag tänker på de lärare som "misslyckades". Som gått till sina lektioner med nykopierade häften i famnen och får huvudvärk så fort de ser de flockande eleverna sitta på borden utanför klassrummet. Som sätter IG efter IG och som mötts av uttråkade, uppdragna huvor under utvecklingssamtalen; "skiter iii". Och som sedan blir ersatta av ett par "elit-lärare" som inför kamerorna förvandlar skitungarna till guldägg. Som gör det roligt att gå i skolan igen, som ger framtidshopp och klassgemenskap och allt annat jag kan tänka mig som är positivt och härligt i en klass. För inte tror jag att det fortsätter. Niorna går visserligen över till gymnasiet, men de nya niorna glömmer snabbt av motivationen och arbetsglädjen när vanliga fröken återvänder. När kameraljuset släcks återgår allt till det normala. Och betygen sjunker antagligen... för nu är inte Stavros och de andra handplockade lärarna där.

En tjej på nätet skriver att hon satt med tårar i ögonen framför programmet. "Jag är så glad att jag valt att bli lärare, ett av världens viktigaste och roligaste yrke! Och jag ska, ta mig tusan, bli en av landets bästa!"

Då kom jag och trampade in med smutsiga skor!
Hur tror hon att elevernas första/gamla lärare, känner sig då när det kommer några "elit-lärare" och motiverar och höjer betygen rekordsnabbt? Hon tror inte att också de satt och hade visioner och drömmar på lärarhögskolan en gång? Och så hamnade de hos 9A i Johannesskolan i Malmö och ingenting var som de hade tänkt sig. Någonstans gick det fel. Från början; redan när poänggränsen på högskolans intagning blev ett minne blott, eller någonstans mitt i; när eleverna, eller var det kanske lärarna, tappade modet? Eller kanske i slutet, när varken lärare eller elever orkade mer?
:) Bara en tanke

Men det är kanske en viss skillnad på att som lärare bli handplockad och betraktad som proffs, än att bli anställd för att ingen annan orkar med. Och det är kanske en viss skillnad, att som elev bli handplockad och betraktad som ett spännande, nytänkande experiment, än att bara bli sedd som ännu en chanslös unge utan de rätta förutsättningarna.