kattungejävel

De tre vise männen kom till den stackars flickans undsättning.
Den förste var D på jobbet, som under min timme i självscanningen bistod mig med sina kloka ord när det dök upp fel. Kunderna gnatade på varandra, och jag som inte själv förstod vad som stod på, hade D inom räckhåll efter ett utrop, och så redde han ut problemet och förklarade godmodigt för mig efteråt. Han förnekade att jag "bara frågade hela tiden", utan det var helt okej - puh! En räddande ängel som så ofta ger tips och svarar på mina tusen funderingar om allt från "va ska jag äta tycker du" till "vad gör man av spännbanden?".

Den andre dök upp efter jobbet när jag lett cykeln till bensinmacken vid Ringenhuset, och försökte pumpa däcken. Fasiken, det gick ju inte att fylla på med luft. Han seglade fram, en utländsk rådlig man, och med ett brett leende satte han sig på huk och drog lite i ventilen (?) så att den drogs ut, och sedan gick det mycket bättre.

När jag sedan med mina nypumpade starka däck skulle cykla därifrån, upptäckte jag till min stora förtret att kedjan hakat ur. Jag tänkte att det här fixar jag själv, jag vill inte att han ska se och känna sig manad att komma, så jag la ner cykeln på backen och försökte trycka dit den. Sedan drog jag upp cykeln och satte mig. Nähe. Suckande och småskrattande vräkte jag ned cykeln och försökte igen, lönlöst. Då stod det en ny ung kille där och rökte bakom bensinstationen. Han såg hur jag trixade och gled liksom den förre killen bara fram och frågade hur det gick. Så ställde han sig också vid min sida och tydligen hade kedjan åkt ur "där bak". Detta ordnade han så snällt, och jag cyklade därifrån, nöjd och tacksam över hjälpsamma snubbar i min närhet.

---

Idag skrev Dalademokraten om mitt jobb. De anklagades för att ha en dålig personalpolitik mot sina unga anställda. I och med denna artikel vet jag, att några personer åtminstone fått en viss förtjänad upprättelse. Här kan ni läsa mer:
http://www.dalademokraten.se/Nyheter/Borlange/Nar-man-ar-ung-vet-man-inte-sina-rattigheter/

"Varje sommar ringer ungdomar till Handels och känner sig utnyttjade av Ica Maxi [i Borlänge]. Det berättar Daniel Andersson, ombudsman för Handels Dalarna. - Ica Maxi är ett jätteföretag som omsätter en halv miljard kronor. Men de följer inte gängse regler på arbetsmarknaden. Det är riktigt, riktigt illa. [...]
- Där finns också en stor grupp med fast anställning som verkligen trivs. Men väldigt många som jobbar extra har det inte så bra. Och passar inte galoscherna så blir det inga mer tider."
[...]
"DD har pratat med flera ungdomar som jobbat som extrapersonal på Ica Maxi, livsmedel, i Borlänge. De berättar om förväntningar att alltid ställa upp och jobba, aldrig säga ifrån och ändå inte få vara kvar. Utan längre förvarning kan namnen plötsligt vara borta från schemat. Kritiken handlar också om långa pass i kassan utan raster."
[...]
"Hon ("Johanna") har fått förklaringar som "dåligt kundbemötande", men ingen närmare beskrivning. Samtidigt kan arbetspassen innebära tre timmars jobb i kassan, en timmes lunch och tre timmar till i samma kassa. Det kan vara svårt att få gå på toaletten, och att klara "kundbemötandet". Sista veckorna på Ica Maxi såg Johanna hur företaget lärde upp nya anställda, unga som ännu inte behärskade det jobb som hon kan men inte får ha kvar."