kattungejävel

Jag trodde jag fann en kvist idag. Och fann en hel ek. Eftersom jag var på hugget idag; uppe klockan sju efter fyra timmars sömn, inne på ett ärende med en kompis och solen sken, tyckte jag att jag lika gärna kunde träffa en ny msn-kontakt eftersom denne bodde längst samma t-banelinje. Sagt och gjort, vi satt på en bänk och pratade vid Gullmarsplan och såg ut över vattnet genom snåriga buskar, han var snäll och lättsam och jag hade en trevlig stund, inget annat skall sägas. Men, det är för tidigt att gå vidare med någon ny. Även om jag fick en boost i självförtroendet och fick veta mitt "värde på marknaden"(=högt) är det fel, ett risktagande och orättvist att utnyttja någon för att må bra själv. Trots att den andre kanske mår bra av det. Jag måste försöka upptäcka vad som finns; vad som är att leva förutom ha en partner att älska och bry sig om, att man kan må bra av att umgås med vänner, ha roligt, ta hand om sig själv. Det har inte funnits tid till det tidigare, för från att livet började rulla lite lättare i den senare mittendelen av tonåren har jag mestadels haft ett extrinsikalt värde via bekräftelse av det motsatta könet och det har mest handlat om ja, ni vet hur hormonspäckade tonåringar funkar. Idag på bänken kändes det bra, men jag vill helst självständigt simma ut i vattnet, och finna land ensam, än finna land och försöka låtsas att simningen tillhörde det förflutna. Och kanske hitta fler spännande platser att landa på, än första bästa. Och definitivt inte bara placera ändan på en brygga och sysselsätta/roa mig, trots att det frestar.
Det löste sig om jobbet också. Snäll, förstående chef som ordnat avd.byte och jag hoppas att det känns bättre där. Ha det gott alla!

Antal unika besökare igår 18 juni: 12