kattungejävel

Mrs Johnny DEPP är här och gluttar. Ibland blir jag bara ledsen och fattar inte vad jag håller på med. Sedan finns det stunder då jag faktiskt är ganska glad, som idag när jag satt på Nix veranda och drack sangria med tjejerna på kvällningen och pratade fotbollsfruar. Eller när jag har kontakt med trevligt folk på msn. Jag känner mig däremot ambivalent när jag pratar med en gammal romans från mina tonår, numera enbart vän, och han ivrigt berättar om sitt planerade frieri till sin tjej, visar bilder på ringen han ska köpa och till och med den obligatoriska Volvon. Jag blir glad för hans skull, hoppas att det lilla fröet börjar gro i magen på henne snart som de båda hett önskar och att deras kärleksresa blir underbart romantisk. Samtidigt som jag såklart blir grön av avund på alla dessa lyckliga par och nyförälskade flummisar. Jag ORKAR inte börja om på ny kula. Visserligen är de flera år äldre och har väl därför så naturligt ankommit till den tidpunkten i livet då allt det där är aktuellt. För just nu vill jag bara ta det lugnt, hitta mig själv, träffa vänner, ha roligt och njuta av livet. Klyschor, klyschor, otäckt fula klyschor va vill ni mej? Jag sågar av mig armen och öppnar dörren utan trappa nedanför, i tomrummet omkring mig flyter en tumme runt (jaja, jag vet inte hur det funkar) som vi alla bör hålla för att jag ska komma in på skolan i höst, jag sträcker ut mig med en förnöjsam grymtning och faller och någonstans, någon gång, kanske jag kan suga mig fast vid en gren och göra något av det. Tills dess, skvätter jag lite olja här på bloggen när jag behagar och bara betraktar alla möjligheter jag har medan jag sakta, sakta glider igenom även denna period i mitt liv.
Antal unika besökare igår 16 juni: 17