kattungejävel

OKEJ NIKI, jag uppdaterar.

Lite snabbt får jag slänga ihop en kort text, då jag lovade att ringa E om en kvaaaart. Tänk vad de där spelberoende kan vara kräsna, haha (själv inbiten betapetspelare sen vad då... 2005?)

Jag kan lika gärna erkänna - ja, jag blir barnsligt förtjust över att se kändisar på stan. Och jag är lika tokig i att få dem att tänka på mig, det stör mig att bara jag lagt märke till dem och de inte ser mig. Så idag när "kändisvakten" Fadde och hans tjej (hon var blondin i alla fall, om det var Linda Rosing eller den andra, Gynning, vet jag inte) damp ner mittemot mig på tunnelbanan var jag såklart tvungen att krasst kommentera ett gäng berusade män längre bort i vagnen, ett gäng som både jag och F hade slängt irriterade blickar mot. "Fan, jag avskyr när såna där kommer på, som stör", sa jag. Han svarade "jaha. ja...". "Bara de inte kommer hit, det är så drygt" sa jag. Och han skrattade lite halvt ointresserat, halvt vänligt. För ni förstår, jag satt där och hade mått illa hela dagen, spykänslorna låg i halsen och magen värkte av hunger. Så jag försökte ringa Malin och säga att jag hade nån vinterkräksjuka på G, bara för att se om de brydde sig. Hon svarade dessvärre inte... Tjejen med svullna putläppar och stora svarta solglasögon satt i telefon och fräste åt nån stackare om nån salong, hon skulle väl ändå inte bry sig ett jota. Och jag satt och spände mig av illamåendet. Det började imorse, ett illamående som gick i vågor i kroppen. Jag hade stigit upp för tidigt, vid fem, och inte ätit förrän vid sex när jag (efter att ha sovit över frukosten) kastat mig av i ren panik för att kräkas, i Sumpan, och rusat in och handlat mig cocacola på Pressbyrån, och lite bröd och yoghurt, som jag petade i mig under förmiddagen. Jag måste skärpa mig, för om jag börjar må illa på morgonen är det svårt att få i sig nåt! Och nej, jag var inte helt kändiskåt, jag tycker om att prata med vilka främlingar som helst, fast alla ser sådär besvärade ut i ansiktena. Tokingar. Fadde var i alla fall schysst, om det ens VAR han, det kanske var nån annan kille med såna ögon och hår, och hade en mager, storläppad snygging med sig. De kanske inte ens är ihop, de två, längre. Syrran vet inte, hon läser bara Se & Hör från 2004 på jobbet.

Nu måste jag ringa E. Satt hos optikern EN TIMME idag (det tar normalt 10-15 min, en synundersökning) och hon lyste med lampan, vände ut och in på mina ögonlock (obehagligt) och tittade, satte massa styrkor framför huvudet och sa åt mig att använda mindre linser och mer glasögon. Samt att inte gå på amerikanska företags säljknep att man inte behöver gnugga linserna för att få dem rena, för det måste man.

Tjarå!