kattungejävel

Igår dratt jag på rumpan. Glashalt och tunn snö ovan var vägen. Hade (tog) sällskap med en arbetskamrat på väg hem från jobbet igår vid halv elva-tiden. Vi bodde visst i samma stadsdel och jag sa att det är ju inte så långt att promenera, bara 20-25 minuter... Då skrattade han och sa att 15- nej 10 minuter tar det för honom i vanliga fall. Vägen var som sagt isig och hal. Han slirade till och höll på att snubbla, och jag gjorde likadana snubbelgubbe-manövrar och han sa att snart kommer någon drutta på rumpan. Gissa vem som till slut for i backen, rakt på höften, och fick en hjälpande hand upp? Jupp - jag! Inte saktade vi ner för det, och jag höll mig envist fast i samma takt, för att inte vara sämre, och snart nådde vi vårt mål och avbröt oss mitt i samtalet med ett hej då. Genade in vid Galaxen och kom sedan hem, varm och trött. Och med ett stort område på höftbenet som ännu idag värker lite fast utan blåmärke som minne...
Schpännande va.

Nilla har en ny blogg och jag ska genast länka till den så fort jag får grön signal. Språkarna (och en ekonomistudent) sprider sig ännu längre ut i jorden den 5 februari. Snart tar vi över världen, fattar ni det???? Vi började smått med Dalarna, och dök sedan ner i Skåne. Därefter utökade vi vårt område till Lappland och tog oss an valdistrikt ingen riksdagsman i Stockholm bryr sig om i normala fall. Vi fick storhetsvansinne och ska härska i Östasien det närmsta halvåret. Nästa månad utökar vi bemanningen i det området i ett nytt land och hoppas att sydkoreanerna fogar sig... Vad skall hända härnäst? Ingen vet... not even God himself. Muahahahaha!