Min 150 cm långe nye vän

Jag har en ny kompis. En kompis som det tog drygt en timme för att kånka hem, vars tyngd fick mina armar att värka, och som blev frusen fastän det inte ens var minusgrader och fick bruna fläckar på sina gröna blad.
Men fin är den! S på jobbet frågade om det verkligen var så smart av mig att köpa en 150 cm lång växt för trehundra kronor som jag dessutom skulle få bära hem... Jag var dock väldigt säker! Jag litade blint på en kund som sa att det var ett bra pris på en sådan fin växt. Så idag bestämde jag mig efter att ha fått lite tips av en gubbe som ställde upp krukväxter på hyllor och som blev herrans glad av att ge lite skötselråd mitt i tristessen - och släpade den till kassorna.

Väl ute sviktade dock modet. Jag fick byta arm flera gånger om, slank in i ett okänt trapphus och stod i lobbyn på två olika hotell bara för att vila och låta blomman värma sig. Hade ju dessutom en kasse mat med mig. De sista metrarna sprang jag för jag visste att om jag bar längre till skulle armarna gå sönder, haha. Väl innanför porten hemma satte jag ner mina två kompanjoner och sjönk ned på golvet, fifflade lite med mobilen och slappnade av i mörkret. Olyckligtvis kom det en tjej in genom porten som inte såg mig utan körde dörren över min fot och sedan anklagande utbrast: "du skrämde mig!" och sedan gick upp för att ta hand om sin lille hund som bor på våningen under mig. Jag följde strax efter upp och utbyttde några få ord med hennes pappa/bekant/pojkvän (eller vad de nu har för relation) för att visa att jag är snäll.

När jag sedan kom in i lyan lagade jag en exklusivt god middag till mig själv (jaja, plus matlåda och lite till Chribbe); kotletter som jag först stekte (telefonsupportad av morsan) och sedan lät koka med paprikor och champinjoner i en sås gjord av matlagningsgrädde, lite soya, sambal oelek, fond och kryddor - bland annat en ny chili/lime som var god och som jag köpte in idag. Snygg, om burken tyckte S som tog betalt av mig, god tyckte jag som senare smakade. Till detta åt jag kamutvete som var ganska gott.

Roligast idag var dock sis som jag pratade med i tellen, jag berättade om mitt planerade köp och hon levererade en kul fundering; vad hög, går den inte upp till taket då? Jag påpekade att både jag och hon är en decimeter längre än den...

Min gröna växt. Inte bara en kompis; numer även en familjemedlem som står mellan sofforna och ser glad ut. Nu ska vi bara se vad Christian säger om dig!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0