kattungejävel

"On a dating spree?" kluckar E1 på msn och skrattar. Jag har kopplat bort musen från tangentbordet av förmån till andra tangentbordet ty denna gamla Toshiba jag har i väntan på min Dell-love har bara ett usb-uttag och en kass mellanslagsknapp. Men om man bara vill lära känna människor då? Möten, inte dejter. Träffas, ha en trevlig pratstund, lära känna någon, uppleva saker man inte vågat eller valt bort tidigare. En intellektuell, mysig "cyniker" fick äran att bekanta sig med mig igår. Han har dejtat sig trött, och skrockade ofta åt mig, "lilla jäntan", medan han berättade för mig om varför honkatter ser ut som de gör. R ska jag ha en renskuren kompisrelation till. Orka kärlek! Jag vill titta på stora ögon på honom, jag vill inte ha bara gulligull och "du är underbar". Jag vill höra nya tankar, nya funderingar, få fakta om en människa och lära mig förstå hur han fungerar, helst när han är till synes oförutsägbar och har någon weird hobby eller sned åsikt. Jag vill fyllas av lärdom. Förverkliga fantasier. Och gårdagens vän är som en bänk med en "nymålat"-skylt på. Törs jag sätta mig och se vad som händer? Jag har aldrig fått färg på byxorna förr. Det kanske är helt annorlunda. Eller, det kanske räcker med att jag bara tittar på? "Se på när färgen torkar" kanske tillfredsställer en lättfascinerad och lättimpad toka som jag?
Ja, för inte vill jag med någon kärlek som jag inte har förmåga att ge av för tillfället.

Förresten. Berka sa nåt ledsamt häromdan. "Han ska ju inte vara tillsammans med någon som inte älskar honom" syftandes på min och Cs relation. Och det "uppbrang" (är inte det ett ord, det är precis det ordet jag vill använda) en rad känslor hos mig. Det hade för fan inget med kärlek att göra att det tog slut! Jag har aldrig älskat någon som jag älskat honom, aldrig haft en sådan kärleksrelation. Som Eleonor sa; det är ju oftast inte kärleken som är problemet. Nej, och i min värld är kärleken heller aldrig lösningen.

Nu ska min skalle i huvudsak fyllas av studier. Första skoldagen avklarad idag. Jag njuter av allt prat om studievägledning som om det vore något helt annat man normalt uppslukas utav - detta kommer passa mig perfekt! Studiekamraterna verkade bra och lärarhögskolan var stooor och fullsmockad av lärarstudenter, och säkerligen en och annan syvare. Jag vet att jag kommer avsky skolarbetet som pesten ibland, jag kommer ha ont i magen av nervositet och ha ångest och känslor av obehag och otrygghet. Därför fruktar jag det inte, för jag vet.